Inlägg från: Anonym (Ts) |Visa alla inlägg
  • Anonym (Ts)

    Nej man kan inte få ALLT!

    På grund av psykisk ohälsa har jag i perioder missbrukat alkohol som självmedicinering.

    Nu har jag på sambons inrådan slutat helt med alkohol och tar antabus för att "bevisa" det.

    Detta medför biverkningar i form av att jag alltid är dödstrött, på uruselt humör, lättretlig och grinig och vill/orkar verkligen ingenting längre.

    Går runt som en zombie och kan knappt sköta jobbet!

    Sex är inte ens att tänka på, jag är vanligtvis en mkt sexuell person men nu finns det inte i mina tankar någonsin! Han fattar inte utan blir arg på mig!

    Han får välja, jag är såhär men jag dricker inte! Borde väl vara lycklig då kan jag tycka?!

    Vi som aldrig bråkar och tjafsar om något tidigare gör det JÄMT nu, dagligen!!!!

    Han åker bort så mkt han bara kan och jag är självklart aldrig med där det serveras alkohol.

    Är totalt isolerad i hemmet och gör inget annat än jobbar och sover i veckorna och på helgerna måste jag städa och tvätta eftersom jag inte orkar något efter jobbet.

    Då är han ute med vänner och har kul.

    Suck!

    Vet inte vad jag vill....skriva av mig bara antar jag. Någon som har eller har haft det såhär?

  • Svar på tråden Nej man kan inte få ALLT!
  • Anonym (Ts)
    Anonym (russin) skrev 2015-09-15 19:11:11 följande:

    Starkt av dig att kunna ta beslutet, grattis och bra kämpat!

    Men kan ni inte se detta som en begränsad tid, du ska väl inte behöva antabus för resten av ditt liv väl?

    Jag tycker kanske att din partner kunde stöttat dig lite mer under en övergångsperiod genom att se till att ni gör roliga saker ihop utan sprit. Men sen fattar jag att det är jobbigt för honom när du verkligen mår så dåligt hela tiden.

    Dum fråga: Har du fått hjälp för det som gör att du känner behov att självmedicinera, kan något göras där? Samtalsterapi eller mediciner mot depression?

    Sen vet jag inte hur länge man mår dåligt av själva alkoholsuget, det kan inte vara så att du kommer att må lite bättre om det går en tid till?


    Tack för ditt svar!

    Jag går i samtalsterapi men det hjälper inte mycket mot det sorgearbete jag går igenom.

    Kommer absolut inte ta antabus resten av livet utan hoppas på att sluta relativt snart.

    Jag har inget alkoholsug och har aldrig haft det. Så mitt mående kommer inte förändras över tid.

    Sambon tror att jag överdriver och/eller skyller på biverkningar för att slippa ta antabus.

    Spelar ingen roll att jag visar sidor på nätet om biverkningar eller ens att jag tog med honom så han själv fick prata med sjuksystern.
  • Anonym (Ts)
    Tow2Mater skrev 2015-09-16 03:46:09 följande:

    Det låter ju oerhört dumt.

    Om han inte märker om du dricker eller inte utan antabusen kan det ju inte vara några mängder du dricker.


    Jo det märker han. Jag dricker väldigt sällan men när jag dricker som ångestlindring är det väldigt mkt.

    Fel ordval av mig. Jag menar att när han ser att jag tar antabus (tar det hemma) så slipper han oroa sig att jag ska hamna i en ångest period och vara full när han kommer hem. Jag kan inte ta till alkohol då hur dåligt jag än mår.
  • Anonym (Ts)
    SupersurasunkSara skrev 2015-09-16 07:38:58 följande:

    Om samtalsterapin inte hjälper så föreslår jag hypnosterapi. Otroligt bra att du tagit beslutet att inte dricka! Tråkigt dock att din kille inte stöttar dig i det hela utan lämnar dig ensam med det.




    Har aldrig hört talas om hypnos terapi så jag googlade. Låter väldigt intressant men är tyvärr för dyrt för mig. Terapin jag går på är gratis eftersom jag har högkostnadsskydd.


    Men nej, det fungerar inte det minsta. Har gått där ganska länge och vi pratar inte om något särskilt alls, känns rätt meningslöst faktiskt. Men då jag inte har råd med något annat så.

Svar på tråden Nej man kan inte få ALLT!