Jag förstår ditt dilemma, själv satt jag i en liknande situation, men med ett barn i magen i vecka 33+5. När jag gick till jobbet en fredag hade jag sammandragningar varannan, var tredje minut. Jag var jätteorolig och fick rådet av förlossningen att sjukskriva mig direkt och bara vila under helgen, inte hämta på förskolan och inte lyfta mina barn. Om sammandragningarna fortsatte oftare än en gång i kvarten i vila eller blev onda så skulle förlossningen dra öronen åt sig.
Jag följde väl inte rådet helt då jag ville testa och se om det var en tillfällighet och jag kanske ändå kunde fortsätta jobba, så det gjorde jag fram till läkartiden jag fick på tisdagen. Tappen var som tur var opåvekad och 39 mm lång, så jag fick välja på hel eller halv sjukskrivning. Med tanke på att all rörelse triggade så insåg jag att jag skulle ångra mig efteråt om jag valde halv och gå i trappor var 45 minut om barnet föddes prematurt, något jag kanske hade kunnat undvika om jag valt till barnets förmån. Jag kan säga att jag var helt knäckt då jag lämnade beskedet på jobbet då jag räknade med att jag skulle få social panik av att gå hemma. Nu är jag i vecka 37+0 och trots minimalt med rörelse i hemmet och jag bara är utanför huset två gånger i veckan har mina sammandragningar ökat och blivit mer kännbara. Jag har överlevt med längre sovmornar, mobilspel och mycket läsning på forum för att få tiden att gå.
Imorgon har jag ny läkartid och får se vad han säger. Sist var han inne på om jag ville ta fp resten av tiden, men med tanke på att 2- och 4,5-åringen bara får vara på förskolan 15 timmar och jag får ta ansvaret för alla hämtningar och lämningar så är det inget drömscenario precis, så vi får se vad de säger imorgon.
