Ambulanssjukvårdare var en bluff

Finns ju motsatsen också: Själv fick jag åka ambulans och hamna på sjukhus för första gången i mitt snart 40-åriga liv i somras.
Försökte först övertyga ambulanspersonalen att allt var frid och fröjd och att jag bara var lite yr och ville ha ngn skoj medicin mot det, och att ambulans som min fru ringt efter var klart onödigt och att de säkert hade ngn som behövde mera hjälp att ta hand om. 

Men sen envisades det att jag inte bara fick ligga på soffan utan skulle sitta upp. Och dessutom titta.Gick ju si så där, lyckades inte öppna ögonen utan att tokspy och sitta upp gick inte heller utan föll direkt på sidan.

Och när sen pulsen visade sig vara nere runt 40 och blodtrycket 70/50 så var de inte längre öppna för ngn diskussion... 

Jaja, gick bra till sist även fast jag där och då undrade om det verkligen var värt att behöva åka instängd i bakluckan på en bil genom rusningstrafiken i halvtimme samtidigt som allt snurrade och illamåendet var det värsta jag upplevt. Kan man inte bara för dö? Svaret var tydligen nej enligt den rara sjuksköterskan, sånt ägnade de sig inte åt.. 

För övrigt, luktar det inte lite smörflicka i tråden?