• Äldre 17 Oct 23:07
    1535 visningar
    10 svar
    10
    1535

    Fortfarande inte gravid

    Hejsan , Jag har gått ett tag (sen mars 2014) utan ett plus på stickan.
    Jag vill gärna veta om jag är den enda som faktiskt är ganska lugn med detta, visst vill jag ha en till liten knodd så jag nästan skriker när jag ser små barnkläder eller typ nappar mm. men sen när jag gått ifrån är jag typ lugn. Jag och min man har samlag varje natt , ibland mitt på dagen oxå, men fortfarande ingenting, visst blir man besviken när man inte får ett plus eller att mensen kom ändå, har stressat upp mig hur mycket som helst över detta innan , och har fått höra ofta att jag stressar för mycket och det är därför jag inte fått mer än neg. Nu dom senaste veckorna har jag varit kol lugn och har typ bara varvat ner, innan kanske det var stressen då min son nytt fyllt 2 och att jag inte velat ha för stort mellanrum mellan barnen som gjort mig panikslagen... Men är det någon mer som mig i detta och faktiskt är lugn.. eller varit det. Och om de skulle vara så att du var en av dom .. kom det till slut ett plus efter att "paniken" lagt sig? Har ingen att prata med om detta så skulle vara tacksam för all sorters svar. Skrattande

  • Svar på tråden Fortfarande inte gravid
  • Äldre 17 Oct 23:43
    #1

    Min undran är, varför hetsar alla med att det inte ska vara så stort mellanrum mellan barnen?? Det finns fördelar med att ha några fler år mellan barnen. Om du tänker om där kanske pressen kan försvinna något?

  • Äldre 18 Oct 11:19
    #2

    Tyvärr finns det nog ett hinder till att ni inte blivit gravida efter så här pass lång tid då ni haft sex ofta. Det är alltså inte bara omständigheter som inte klaffat ännu (som man säger är anledningen till att det kan ta upp till ett år utan att något är fel). Sen är det ju inget som säger att inte det hindret kan reda upp sig själv ändå, men om du vill spara tid är det nog dags för en utredning nu.

    Lycka till!

  • Äldre 18 Oct 11:20
    #3

    Glömde säga att pressen du känner inte har ett dugg med saken att göra!

  • Anonym (Anna)
    Äldre 18 Oct 11:39
    #4
    +1

    Åh jag kände precis likadant :) men för mig var det första barnet och såklart fick man små "panikattacker" emellanåt att man kanske aldrig skulle få barn! Alllaaaa som man pratat med (mycke här inne och på olika forum) tjatade om att vi borde börja en utredning när det gått ett år. Men det enda jag kände var väl typ att, ja det kanske vi borde, men det kan gott vänta :) att det kommer säkert när det är dags. Vi började försöka i januari 2014 och jag plussade för första gången i september 2015. Nu är jag i v.10 och jag är så glad att det inte hände tidigare :)

  • Äldre 18 Oct 11:49
    #5

    Vad härligt det låter!

    Första barnet fyra år på sig innan han kom. Det var ännu fler år av väntan, längtan, hopp och förtvivlan! Den här gången är jag något lugnare men känner paniken lura..

    Lustigt nog hade jag typ "gett upp" sist och då blev det äntligen!! Ironiskt att jag ändå känner press och besvikelse nu när det inte tar sig.

  • Äldre 18 Oct 11:49
    #6

    yngla: Jag har syskon där det är runt 2 år emellan och älskar det , jag och mina syskon har alltid kunnat hålla koll på varandra i tex. skola och haft gemensamma kompisar, har både mycket äldre och mycket yngre syskon också, men dom har man inte riktigt kontakt med på samma sätt. så jag kanske strävar så efter just att inte få det bland min barn. visst , även om det skulle vara 6 år mellan barnen så är jag lika glad för det, men tänker mer på barnens skull också.

    ingrediensen: Jag har varit hos 4 - 5 olika barnmorskor och har fått höra att allt är bra, men att min livmodertapp är lite länge fram nu till skillnad från innan jag fick min son , dom sa att det berodde på att min son kom i sån il fart när han föddes, och att jag kan ha lite problem att bli gravid. Dom sa att jag absolute kan bli gravid , men att de kommer ta lite längre tid då tappen är längre fram. hmm... Jag vet att jag kan bli gravid för att, för 2 månader sen fick jag missfall, ett tidigt missfall. fick galet ont i magen och ryggen.. sen blödde jag i en vecka .. inte mensblod utan riktigt blod blod. (hoppas du förstår hur jag menar) . i mitten på mens cykeln men fick min mens som vanligt 4 dagar senare. så är ändå lugn för jag fick se att det faktiskt fungerade.. min man är orolig och jag förstår honom .. men jag själv är ju ganska lugn. hmm... min svägerska skulle ge mig ett par vitaminer jag skulle äta för hon sa att det hjälpte henne, och hon fick beskedet 2 ggr att hon är steril av läkare. men nu har hon 2 pojkar tack vare dessa vitaminer.

  • Äldre 18 Oct 12:06
    #7
    Anonym (Anna) skrev 2015-10-18 11:39:33 följande:

    Åh jag kände precis likadant :) men för mig var det första barnet och såklart fick man små "panikattacker" emellanåt att man kanske aldrig skulle få barn! Alllaaaa som man pratat med (mycke här inne och på olika forum) tjatade om att vi borde börja en utredning när det gått ett år. Men det enda jag kände var väl typ att, ja det kanske vi borde, men det kan gott vänta :) att det kommer säkert när det är dags. Vi började försöka i januari 2014 och jag plussade för första gången i september 2015. Nu är jag i v.10 och jag är så glad att det inte hände tidigare :)


    Men shit va kul! Grattis Skrattande 
    Nu känner jag mig lugnare då jag verkligen inte är den ända som blir helt knäpp av detta.. :) Jo jag känner samma sak faktiskt med undersökning mm. visst jag kolla upp då min menstration blev helt skev, och då fick jag ju sagt att det blir svårare för mig då jag har livmodertappen längre ner än tidigare för att sonen kom i sån il fart när han föddes. Så jag vet ju att jag kan men har bara en extra utmaning denna gången , haha
  • Äldre 18 Oct 12:20
    #8
    emelieB skrev 2015-10-18 11:49:00 följande:

    Vad härligt det låter!

    Första barnet fyra år på sig innan han kom. Det var ännu fler år av väntan, längtan, hopp och förtvivlan! Den här gången är jag något lugnare men känner paniken lura..

    Lustigt nog hade jag typ "gett upp" sist och då blev det äntligen!! Ironiskt att jag ändå känner press och besvikelse nu när det inte tar sig.


    Men shit va kul att du fick ett plus till slut! :D 
    Jaa.. jag känner typ ibland att .. " jaa , jag har en jätte vacker son som är frisk, och jag kan nöja mig med att bara ha ett barn " typ som att ge upp för att få mer. Är fruktansvärt otålig och är nog en stor del i detta haha. Jag hoppas det inte går så lång tid igen för dig!  
  • Äldre 18 Oct 13:04
    #9
    +1

    Första barnet tog 5,5 år utan skydd och nu är jag gravid med syskon och det tog 4 år utan skydd. Inget fel på nån av oss...

  • Äldre 18 Oct 13:48
    #10
    +1

    Addie:
    Ja det var fantastiskt! Så oväntat men otroligt välkommet! :) längtar tills nästa gång! Hoppas också att det blir snart så man kan njuta i nuet, hela tiden :)

    Lycka till du också!

Svar på tråden Fortfarande inte gravid