Forum Svårt att få barn Spermiedonation
  • odie
    Äldre 21 Oct 09:08
    19862 visningar
    140 svar
    140
    19862

    Vi som står i kö för spermiedonation

    Vi står inte i kö längre, i vårt landsting är kön nästan obefintlig, fick vänta omkring 3 månader. Har precis avslutat första Ivf försöket och väntar med spänning på om vi plussar nästa vecka eller om det blir fler försök!

  • odie
    Äldre 23 Oct 23:53
    #3

    Tack! :) Ja, de hittade matchning nästan direkt, men överhuvudtaget är det ingen kö här! Vi plussade igår så är i sjunde himlen samtidigt är vi oroliga för missfall! Känns overkligt, men det bästa är att vi känner att det är vårt barn! Donatorn var bara lite hjälp på vägen, hans spermie, vårt barn! :)

  • odie
    Äldre 24 Oct 08:33
    #6

    Tack :) Vi började lite smått försöka 2007 men eftersom vi var så unga såg vi lite som "händer det så händer det" lite naivt så här i efterhand. Har inte haft preventivmedel sedan dess men började väl inte på riktigt försöka fören 2012 och sökte för det 2014. I april i år bestämde vi oss för att använda oss av donator för att vi inte ville adoptera och min man har 0% chans att bli pappa via egna spermier, i början augusti fick vi besked om att vi kunde starta ivf vid nästa mens. Jag är 28, min man är 31. Förstår att du längtar, vår väntan i somras kändes som flera år! Hur ser er historia ut? Ålder? Vi är i Örebro, och har varit jättenöjda med allt! Varför får ni inte göra icsi?

  • odie
    Äldre 31 Oct 20:29
    #9
    Caarooliine skrev 2015-10-31 19:54:11 följande:

    Hej, sitter i samma sits vi. Min sambo har inga egna spermier alls. Så på onsdag ska vi på första mötet på en klinik i Stockholm & hoppas att de går fort att få börja, lite ivrig :p jag har barn sen innan me en annan man.

    Hur känner ni inför att använda donerade spermier, är de blandade känslor?

    Jag kan tycka de är lite blandade känslor pga av att ja har en son tillverkad på naturlig väg men är ändå beredd att hoppa på de här "tåget" & skaffa barn me min sambo & uppfylla våran dröm att få barn tillsammans.

    Men de ja tycker är lite häftigt me de här är ju att man får verkligen vara me enda från start :)


    Har haft blandade känslor under hela resan hit, har inga barn sen tidigare, känner ändå många gånger att det inte var så här jag ville att vårt barn skulle bli till. Jag är lycklig över min graviditet, känner att det är min man som är pappan samtidigt som mina hormoner gör mig knäpp och gör att jag sörjer det barnet vi aldrig kommer att få. Men gud vad jag älskar det lilla liv jag har i magen, vår kämpe, vårt allt! Men som sagt är väldigt splittrande ibland!

    Lycka till på onsdag!
  • odie
    Äldre 11 Jan 11:15
    #11
    AnaC skrev 2016-01-10 22:53:15 följande:

    Hej

    I torsdags gjorde vi vår första insemination!!! Kan inte fatta att det är sant, jag har för första gången på 5 år faktiskt chansen att bli gravid???? Jag är så lycklig och förväntansfull! Hur går det för er?


    Åh vad kul! Håller verkligen tummarna för er! Hoppas verkligen att det är er tur nu!
    Förstår verkligen känslan känns så konstig och underbar att det faktiskt kan vara så att man är gravid!

    Jag är nu i v. 15+3 och börjar må bra och har sett bebis 3 ggr på ultraljud redan och tusan vad jag älskar livet därinne. Tänker väldigt sällan på att det är via donator och min man beter sig nog som de flesta andra papporna och pratar och pussar på magen. 

    Om allt går som det ska blir vi föräldrar i juni!
  • odie
    Äldre 11 Jan 18:03
    #14
    Ardetintedagssnart skrev 2016-01-11 17:45:36 följande:

    Hej tjejer! Är helt ny på forumet, mitt första inlägg, läst har jag såklart gjort miljoner gånger:)

    Min man har konstaterad azoospermi och ska göra en testikelbiopsi om en månad. Läkaren gav oss 2-3% chans att det skulle hitta några spermier. Så vårt realistiska alternativ är spermadonation. Min man tycker detta är extremt jobbigt och är helt deprimerad. Han tycker det känns hemskt att det ska vara en annan mans spermie. Jag försöker stötta så gott det går. Hur reagerade era män när ni fick reda på detta?


    Hej, beklagar verkligen, vet att det är jobbigt! Min man tog det ganska bra hela tiden.. Han bröt ihop och kom igen men han tyckte mest att det var tråkigt att han aldrig skulle bli biologisk pappa, men att vårt barn blev till via donator gjorde honom inget. Jag var nog den som tog det hårdast, efter att ha bearbetat det i ca sju månader kunde jag äntligen acceptera det och nu är jag mest lycklig hela tiden!
  • odie
    Äldre 12 Jan 07:19
    #17
    Ardetintedagssnart skrev 2016-01-11 21:26:39 följande:

    Tack för era svar!:) Jag har föreslagit att prata med en psykolog men han är inte intresserad av det just nu, kanske kunde tänka sig det senare. Han är mer positiv till adoption men jag har en sån enorm längtan efter att få vara gravid och uppleva en förlossning. Det är verkligen svårt, hur mycket man kan kompromissa med sina egna drömmar.


    Jag skulle nog bara vänta ut honom så att han får vänja sig vid tanken. Jag vägrade donation och ville absolut inte vara gravid med någon annans spermier men när min man sa att han inte ville missa ultraljud, att känna sparkar från min mage, förlossningen, första skrattet, första året och steget osv då smälte jag verkligen! Det är så mycket man missar vid en adoption. Ångrar mig inte en sekund efter att jag första gången såg babyn på ultraljud!
  • odie
    Äldre 14 Jan 17:39
    #21
    Charlie310 skrev 2016-01-14 13:28:30 följande:

    Hur har ni gjort med ledighet från jobbet? Vid IVF får man sjukanmäla sig. Vad gäller vid de andra besöken.? Ska spola äggledarna och träffa en beteendevetare och undra om jag måste ansöka om semester eller om jag kan sjukanmäla mig. Min chef och mina kollegor vet förstås inte vad vi går igenom.


    Jag studerar så var inget problem, men min man berättade allt för sin chef.. Vilket var det bästa då det blev omkring 7 dagar under en månad han var borta! Chefen förstod och tror att ärlighet varar längst!
  • odie
    Äldre 22 Jan 07:37
    #25
    AnaC skrev 2016-01-21 19:04:19 följande:

    Det tog sig på första försöket:D jag är så jäkla glad! Helt galet! Håller tummarna för er alla! Lite speciellt test med bara två streck men det är positivt;D annars kommer bara kontrollstrecket!


    Stort grattis! :) Då kan vi följas åt med våra underverk!
  • odie
    Äldre 8 Feb 14:48
    #32
    Alltannatvarupptaget skrev 2016-02-08 14:10:25 följande:

    Nu har vi varit på kurator-samtalet... Det gick bra! Inga konstigheter... tog 1.5h ungefär.

    Vi har även varit på äggledar-koll och det var väl mindre trevligt... Dom sprutade in kontrastvätska (?!) i livmodern och äggledarna för att se om det är öppet passage. Vilket det inte var. I någon av ledarna... Gråter 

    Det är verkligen motgång efter motgång nu... Så nu ska jag gå igenom samma procedur igen vid ett senare tillfälle för att se om det var tillfälligt att äggledarna hade krampat ihop eller om det ´verkligen är blockerat... Om det är det så blir det IVF med donerade spermier...

    Själva proceduren var HEMSK. Låg där och tänkte "Huuuur ska jag klara av en förlossning om det här 'lilla' gör så här j*'vla ont.."

    Ett baby-step i taget...


    Usch för att det gjorde så ont och att det var tråkiga nyheter! Jag håller tummarna för att det kommer att vända och att det inte blir några fler motgångar för er! 
Svara i tråden
Svar på tråden Vi som står i kö för spermiedonation

INNEHÅLL

Forum
Avdelningar
FamiljeLiv.se
© 2003-2023 - All rights reserved       Modern Women Media Sweden AB       Kungsgatan 44, 5tr       111 35 Stockholm       Sweden


Annonsera Kontakt Säkerhet & regler Cookies