Vi som står i kö för spermiedonation

Hej, sitter i samma sits vi. Min sambo har inga egna spermier alls. Så på onsdag ska vi på första mötet på en klinik i Stockholm & hoppas att de går fort att få börja, lite ivrig :p jag har barn sen innan me en annan man.

Hur känner ni inför att använda donerade spermier, är de blandade känslor?

Jag kan tycka de är lite blandade känslor pga av att ja har en son tillverkad på naturlig väg men är ändå beredd att hoppa på de här "tåget" & skaffa barn me min sambo & uppfylla våran dröm att få barn tillsammans.

Men de ja tycker är lite häftigt me de här är ju att man får verkligen vara me enda från start :)

Hej allihopa, hoppar in här jag med. Min sambo har inga sperimer så de kommer bli donation för oss oxå. I början va vi båda totalt knäckta utav att få beskedet, de fanns ju inte på världskartan att vi skulle drabbas av de här me att inte få barn....varför vi? Kände oss ensammast i världen! Men idag så är vi så ivrig att få sätta igång, jag tror min sambo ser framemot de mest att få bli pappa trots att de inte är hans spermier, men han säger de att de är inte DNA-t som gör en till en bra förälder utan de är den som alltid finns där som är den bästa föräldern :) så kommer min ägglossning den 12e februari så är de dags för första inseminationen, så nu håller vi tummarna att den kommer då annars får vi vänta en månad till.

Ni som har plussat me insemination, hur många försök behövde ni?

Mej är de inga fel på alls & jag har en son från ett tidigare förhållande.