Går under-min sambo utreds för bipolär sjukdom.
Jag har hamnat i den situationen, men är nu två hus, x antal bilar, x antal företag, x antal lögner, skulder, brustna förhoppningar senare än du. Jag har desperat skrikit på hjälp åt alla håll men har familjebehandlare på soc som inte förstår, sekretess hos sjukvården vilket gör att jag inte kan ordna hjälp åt honom på något sätt, två barn som mår dåligt av pappas beteende, skola och omgivning som manipuleras och vänder sig mot mig, etc.
Jag är nu skuldsatt upp över öronen då jag är solidariskt betalningsansvarig för de lån han tagit i mitt namn. Han har också stulit mina och barnens besparingar. Jag har ingen bil, inga pengar till mat och kläder och har nu fått en inflammation i tarmen, förmodligen pga stressen. Lyssna inte på folk som säger att du borde ha sett det, jag vet hur inlindad man blir. Det vore detsamma som att säga till en misshandlad, varför gick du inte tidigare? Hur som helst. Detta har skadat mig och mina barn så mycket att jag knappt håller ihop.
Jag skulle tänka mig mycket noga för, om jag vore du. Se till att framförallt ekonomin är tydligt åtskild. Man SKA INTE ha några som helst ekonomiska åtaganden ihop med en bipolärsjuk. Min fd kunde göra av med 30.000 om dagen och blev vansinnigt aggressiv om jag sa något. Mitt liv har spolierats och nu har jag en lång period av existensminimum framför mig.
Kan tillägga att han vid ett tillfälle lät sig köras till psykakuten, fick diagnos, började medicinera, lät mig sköta konkurs, soc, fixa boende, etc, och allt började bli bättre. Tre månader senare slutade han med medicinen och sedan dess har det varit kaos. Just nu är det värre än någonsin. I sina maniska perioder är han oerhört aggressiv och obehaglig och jag vet inte vad han är kapabel till. Han säger att han inte ser mig som en människa. Det finns inte längre någon som helst möjlighet att få hjälp. Jag skulle inte orka kämpa mer om det inte vore för barnen.
Hör mig. Det är viktigt. Maila om du vill, niquilota@hotmail.com