• Äldre 1 Nov 18:21
    1571 visningar
    7 svar
    7
    1571

    Så fruktansvärt rädd :(

    Hej,hoppas på lite bra råd från er som fött flera barn eller jobbar inom förlossningsvård.

    Jag fick för 2,5år sen en liten dotter som är min stora kärlek och glädje i livet.

    Graviditeten var jobbig och jag var sjukskriven från v 12 och led av lågt blodtryck som gjorde att jag lätt svimmade.

    Jag såg fram emot förlossningen och visst förstod jag att det skulle göra ont,men oj om jag hade vetat exakt hur ont,jag vart igångsatt i vecka 37+5 med bard kateter och sen tog dom hål på hinnorna,jag behövde inget värkstimulerande dropp.

    '

    Mina första värkar kom kl 15 och det gick bra med lustgas till en början men till slut hade jag så fruktansvärt ont o bara skrek så jag fick epidural men den han aldrig verka för helt plöstligt var jag öppen tio centimeter och trycken och värkarna var det värsta jag varit med om,jag skrek och grät om vartannat . jag svimmade ca 10 ggr under krystnings skedet och det var hemskt! kl 18:39 så föddes vår fina lilla flicka och lyckan var total men jag var i chock över vad jag hade varit med om. Jag sa till min sambo att kvinnor som gör det här mer än en gång måste vara dumma i huvudet ;)

    Nu är det så att vi börjar fundera på ett till barn,jag är 31 och min kille 32 så vi vill inte vänta hur länge som helst, men jag är så rädd,inte för graviditeten utan för förlossningen,jag har aldrig känt mig så rädd och utsatt,hört kvinnor som känt sig urstarka för att dom klarat en förlossning men jag kände mig bara liten och rädd :(

    Jag väntar nu vårt andra barn och rädslan för förlossningen är hemsk,jag är i vecka 15 nu så ett tag kvar men vill inte behöva återuppleva skräcken :(

    Finns det något man kan göra?

    Vilken av smärtlindring skulle ni rekomendera? Jag klarade värkarna ganska bra men just krystvärkarna kändes helt oöverkomliga.

    Vem ska man prata med om detta?

    hur ska jag tänka och göra för att våga??? vill se fram emot födseln av mitt nästa barn <3

  • Svar på tråden Så fruktansvärt rädd :(
  • Anonym (A)
    Äldre 1 Nov 18:44
    #1

    Var i landet finns du? Övervägt att tala med auroramottagningen eller kontakta en doula? Jag är nyutbildad doula och ser fram emot att kunna hjälpa i den här typen av situationer.

  • Äldre 1 Nov 18:54
    #2

    av vilken anledning blev du igångsatt med första barnet? 

    En igångsättning är oftast mer intensiv och gör mer ont än om det satt igång naturligt eftersom det är en forcerad förlossning som tvingas fram. 

  • Äldre 1 Nov 19:04
    #3
    Anonym (A) skrev 2015-11-01 18:44:53 följande:

    Var i landet finns du? Övervägt att tala med auroramottagningen eller kontakta en doula? Jag är nyutbildad doula och ser fram emot att kunna hjälpa i den här typen av situationer.


    Jag bor i Uppsala,hoppas på att få komma till en aurora mottagning när jag träffat min barnmorska nästa gång efter rul.
    Är det dyrt att "hyra" in en doula? :)
  • Anonym (Isa)
    Äldre 1 Nov 19:10
    #4

    Min första förlossning slutade med snitt. Inför andra förlossningen var jag fast besluten att föda med planerat snitt eftersom jag var så rädd för att det skulle bli likadant andra gången. Sen ändrade jag mig halvt men fick ändå tid på specialistmvc. Där träffade jag en läkare och tillsammans skrev vi en förlossningsplan. Jag fick en väg ut om jag kände att jag tappade kontrollen eller om förlossningen skulle avvika från det normala. Det gjorde mig stark! Att ha en väg ut. Jag klarade förlossningen tack vare det.

    Mitt tips är att du kräver en förlossningsplan samt bearbetar din första förlossning med hjälp av mvcs psykolog/kurator.

    Lycka till!

  • Äldre 1 Nov 21:13
    #5
    Anonym (Isa) skrev 2015-11-01 19:10:38 följande:

    Min första förlossning slutade med snitt. Inför andra förlossningen var jag fast besluten att föda med planerat snitt eftersom jag var så rädd för att det skulle bli likadant andra gången. Sen ändrade jag mig halvt men fick ändå tid på specialistmvc. Där träffade jag en läkare och tillsammans skrev vi en förlossningsplan. Jag fick en väg ut om jag kände att jag tappade kontrollen eller om förlossningen skulle avvika från det normala. Det gjorde mig stark! Att ha en väg ut. Jag klarade förlossningen tack vare det.

    Mitt tips är att du kräver en förlossningsplan samt bearbetar din första förlossning med hjälp av mvcs psykolog/kurator.

    Lycka till!


    Tack för ditt svar!
    Va skönt att höra att du fick en revansch!
    Jag är nästan lika rädd för snitt då det känns som en stor operation och jag är helt i deras händer.
    Hur fungerar det med förlossningsplanen,jag menar ett planerat snitt är ju planerat med diverse personal som behövs mm men om jag får panik under förlossningen o säger att jag vill ha snitt kan dom då ta in en för ett akut snitt? Har hört om folk som blir lovade snitt men som inte fått det när förlossningen väl är igång då man sagt att nej men det här går ju så bra eller det finns inte plats på operation :/ ledsen om jag är frågvis ;)
  • Äldre 2 Nov 06:57
    #6

    Hej! Min första förlossning låter ungf som din, den var bortom vidrig, jag var i full panik hela vägen, det tog för lång tid, hon satt fast, osv. Jag var i chock efteråt..

    Den andra var en dröm, jag hade bestämt mig innan för att inte hamna i panik, vattnet gick och var missfärgat så jag sattes igång. Bad direkt om epidural och lustgas. Använde andningen som var en livräddare genom hela proceduren som var över på ett par timmar, krystfasen gjorde fortfarande självklart fruktansvärt ont men det var som om kroppen visste vad den skulle göra nu. Min BM lät mig inte gå i panik utan varje gång jag började flacka med blicken så tvingade hon mig att ta ögonkontakt och andas, sen var han plötsligt ute och jag var lika chockad igen! 

    Jag tror jag skrek 2 gånger under allting, i jämförelse med första förlossningen då jag skrek för mitt liv, övertygad att om jag inte dog snart så måste någon döda mig, och då skrek jag i 10 timmar.. 

    När folk säger att ingen förlossning är den andra lik är det VERKLIGEN sant!
    Fokusera på andningen och att inte gå i panik! 

  • jenny9­9
    Äldre 2 Nov 07:45
    #7

    Min första förlossning var smärtsam,mycket lång och jag var mycket rädd.Min andra förlossning var mycket bättre då jag mötte alla värkarna istället genom att andas,att känna rädsla är mycket mer smärtsamt.Så min andra förlossning var mycket bättre och snabbare.

Svar på tråden Så fruktansvärt rädd :(