Känner du dig trygg i din vardag?

Känner mig alltid trygg. Har härliga föräldrar, systrar och vänner som jag vet alltid finns där om jag skulle behöva trots att jag inte träffar dom så ofta.

Tack vare den trygghet de gett och ger mig så vågade jag säga upp mig från mitt inköpsjobb med fast inkomst till att leva min dröm vid 42 års ålder.

Så just nu är jag i Thailand och lär mig mer om att restaurera och skydda korallrev samt att tillverka artificiella rev för att minska trycket på dyksiter samt skapa habitat för marina organismer. Innan var jag i Malaysia och hjälpte till med logistiken när att läger skulle byggas.

Hemma är jag hur trygg som helst, däremot ute bland folk är det si och så. När folk kan få en yxa eller kniv i ryggen i kön till kassan, helt oprovocerat, så känns det lite sådär tryggt.

Mvh //Anton

Hemma känner jag mig trygg fast vi bor på landet och min sambo jobbar nätter. Vår schäfer reagerar direkt om nån främmande skulle komma i närheten av vårt hus. Ute bland folk känner jag mig rätt så otrygg för jag litar inte på främmande och har diagnoser som bidrar till stora sociala problem. 

Nej verkligen inte, bor i ett område där alla hatar alla och folk skaffar sig ovänner konstant över skitsaker.

Ja, alltid och det är så sköt. Jag spenderade halva barndomen i ett getto där jag inte gick ut hur som helst frivilligt. Nu har jag flyttat till ett bra och lugnt område där jag ger mig ut och springer även om lördagsnätter och aldrig är rädd, varken i skogen eller på villagatorna.

Just nu så ja, men snart ska ett hem för ensamkommande flykting"barn" öppnas precis bredvid skolan och nära min älskade skog där jag aldrig mer kommer våga gå själv och aldrig att jag kommer våga mig ut om nätterna.

Ja oftast, men det känns vanligen inte säkert att passera centralstationer efter en viss tid på kvällen, även om man aldrig kan veta vilken nationalitet på karl det är som gapar och jävlas mest med ensamma kvinnor just den här dan. Svenskar kan, de också.

Att gå ut kvällstid utan sällskap kräver för min del löpskor och lösa kläder som ger mer rörlighet. Nykterhet, vaksamhet, säkerhetsavstånd till andra personer samt ett dolt stickvapen. Den som ger sig på mig får skylla sig själv.

Men av de principerna blir knappast någon rolig fest så jag gör vad jag kan för att undvika situationen.

Nej, det kan jag inte säga att jag gör. Jag bor i ett tryggt område, där risken för olika brott inte är särskilt stor (särskilt inte sedan psykopaten med yxan flyttat), så den delen oroar jag mig inte för. Däremot händer det så mycket annat i form av olyckshändelser, sjukdomar och diverse elände, så jag har en tendens att huka mig och vänta på nästa slag från ödet.

Ja jag känner mig trygg. Jag påverkas faktiskt inte så mycket av det som hände i Trollhättan eller utanför IKEA i Västerås. Det är självklart jättehemskt men det får mig ändå inte att tvivla på min egen säkerhet. "The show must go on" på något sätt. Har inte tid att oroa mig när så mycket annat i vardagen måste fixas.