• Anonym (förtv­ivlad)
    Äldre 2 nov 14:59
    10163 visningar
    115 svar
    115
    10163

    Tror inte på att han inte har nå känslor

    Mannen jag har ett "förhållande" med säger att han inte har nå känslor för mig, men jag litar inte på de. Enligt han har vi inte ett förhållande utan en kk-relation. Men vi umgås precis som i ett förhållande, skillnaden mellan de och kk kanske är hårfin men ändå. Har träffat hans barn och hans mamma vet om mig också, så är de för mycket gos, vi gör så mycket annat och träffas utan sex. Nu vill han även para ihop en kompis med nån av mina kompisar.

    Vi har gått igenom så mycket, han har en jobbig separation i bagaget som jag har stöttat han igenom. Och jag tror att den är anledningen till att han säger att han inte har känslor och att han inte vill ha ett förhållande. Men vid 3 tillfällen har han efter några öl sagt att han hsr känslor, men va länge sen han sa de sist. Han vågar inte och va inställd från början att va singel många år. Han har varit där för mig när jag har haft de tufft med. Jag har försökt många gånger att gå vidare, men de går inte.

    Min magkänsla säger att de finns känslor där, och jag har inte fel! Jag känner han och de har varit flera saker han visst har ändrat sig om många månader senare. Tex va han helt inställd på att sälja huset, jag sa att han kommer ångra sig och visst blev de så, nu 9 månader senare ska han bo kvar. Har varit en del sånna saker, jag känner han och min magkänsla har rätt.

    Men vad ska jag göra?

  • Svar på tråden Tror inte på att han inte har nå känslor
  • Anonym (förtv­ivlad) Trådstartaren
    Äldre 8 nov 12:12
    #41
    Anonym (been there) skrev 2015-11-08 11:06:10 följande:

    Passa då också på att ta diskussionen Förklara att du verkligen inte vill ha det så här längre och att han måste respektera det. Antingen klurar han ut vad han vill ha eller så ses ni inte mer. När han vet är han välkommen att höra av sig, aj det vill säga, om han vill samma sak som du...

    Grejen är att män inte alltid vet vad de vill ha förrän de förlorar det.

    Då kommer de rännandes och vill helt plötsligt.

    MEN då måste du vara beredd på att säga nej om han försöker få igång samma skit som nu.


    Vi har diskuterat allt flera gånger om, men på sms. Jag tänkte nu försöka ta upp de muntligt istället, ett sista försök. Kommer dock inte gå vägen, antingen fegar jag ur för jag vet hur ledsen jag blir av att prata om de. Eller så skiter de sig med tanke på att han inte vill ha fler barn, för det är där de skiter sig och inte hans känslor..
  • Anonym (been there)
    Äldre 9 nov 00:00
    #42
    Anonym (förtvivlad) skrev 2015-11-08 12:12:40 följande:
    Vi har diskuterat allt flera gånger om, men på sms. Jag tänkte nu försöka ta upp de muntligt istället, ett sista försök. Kommer dock inte gå vägen, antingen fegar jag ur för jag vet hur ledsen jag blir av att prata om de. Eller så skiter de sig med tanke på att han inte vill ha fler barn, för det är där de skiter sig och inte hans känslor..
    Ok, ja men vet du vännen, då är det ingen idé om du vill ha barn och han inte.

    Min man som ALDRIG velat ha barn men som har ett ändå pga partner som efter åtta år slutade ta p spruta utan att säga till sa till mig att om jag verkligen vill ha barn så skaffar vi ett gemensamt. Så mycket älskar han mig att han var beredd att ta ansvaret för ett barn med mig. Jag har ju dock redan barn så jag tänkte noga noga efter innan jag började dejta honom för jag älskar honom väldigt mycket och vill inte 'tvinga' honom att bli pappa.

    För även om han sa att han skaffar barn med mig om jag absolut vill ha så vet jag ju att han innerst inne inte vill. Det slutar sällan bra...
  • Anonym (förtv­ivlad) Trådstartaren
    Äldre 9 nov 08:17
    #43
    Anonym (been there) skrev 2015-11-09 00:00:36 följande:

    Ok, ja men vet du vännen, då är det ingen idé om du vill ha barn och han inte.

    Min man som ALDRIG velat ha barn men som har ett ändå pga partner som efter åtta år slutade ta p spruta utan att säga till sa till mig att om jag verkligen vill ha barn så skaffar vi ett gemensamt. Så mycket älskar han mig att han var beredd att ta ansvaret för ett barn med mig. Jag har ju dock redan barn så jag tänkte noga noga efter innan jag började dejta honom för jag älskar honom väldigt mycket och vill inte 'tvinga' honom att bli pappa.

    För även om han sa att han skaffar barn med mig om jag absolut vill ha så vet jag ju att han innerst inne inte vill. Det slutar sällan bra...


    Nej jag vet. Men tycker att de beror lite på anledningen, om de kan ändras. Men är han helt 100% säker så finns de ju inget att göra.. Vill inte tvinga/lura han, absolut inte.

    Ser otroligt mörkt ut ändå. Vi skulle ha träffats igår men han ville inte, han tycker att de börjar kännas fel när han vet hur jag känner och att jag är ledsen. Tycker att de ändå är bra att han börjar se de, då får ju jag "hjälp" med att släppa.

    Han skrev massa om att de blir bäst att avsluta. Jag höll med om att de blir bäst så. Skrev såklart att jag egentligen inte ville de, att jag tycker att han borde ändra inställning. Men jag försökte inte övertala utan höll med.

    Jag pushade på om att vi skulle träffas igår för ett avslut. Båda vill träffas och prata, men han ville prompt inte igår. Jag tycker ju att de blir jobbigt att dra ut på de så blev väl lite tjatig om att träffas, självklart blev han lite grinig (för en annan sak med). Så blir de en ond cirkel, när vi småbråkar känner jag ännu större behov av att träffas. Jag förklarade mig och han förstod, men ville ändå inte träffas.

    Så skrev han att jag inte orka skriva mer och "...träffas på tisdag och prata OM vi ska avsluta.. men vi tar de då". Jag svarade vara okej, men att jag tyckte allt kändes jobbigt att ha de såhär. Efter nån timme svarade han "nu glömmer vi det här och hörs senare i veckan". Men va?? Vadå OM?! Det fatta jag ingenting om! Vi va ju överens om avslut. Vet att de är dumt men de sätter ju hopp för mig att han kanske funderar på att ändra sig..

    Det är inte känslorna som är problemet utan hans inställning. Det är så typiskt han, att komma på en sak och så håller han envist de. Han gick in med den inställningen att de inte kommer bli nå seriöst med oss, då intalar han sig de och håller de.. Det är ju så korkat men kan inte låta bli att hoppas att han tänker om. Jag ser inte fram emot imorgon, hatar att va ledsen framför nån annan men kommer inte kunna hålla mig..
  • Anonym (-lool­-)
    Äldre 9 nov 08:34
    #44
    Anonym (förtvivlad) skrev 2015-11-09 08:17:20 följande:
    Så skrev han att jag inte orka skriva mer och "...träffas på tisdag och prata OM vi ska avsluta.. men vi tar de då". Jag svarade vara okej, men att jag tyckte allt kändes jobbigt att ha de såhär. Efter nån timme svarade han "nu glömmer vi det här och hörs senare i veckan". Men va?? Vadå OM?! Det fatta jag ingenting om! Vi va ju överens om avslut. Vet att de är dumt men de sätter ju hopp för mig att han kanske funderar på att ändra sig..

    Det är inte känslorna som är problemet utan hans inställning. Det är så typiskt han, att komma på en sak och så håller han envist de. Han gick in med den inställningen att de inte kommer bli nå seriöst med oss, då intalar han sig de och håller de.. Det är ju så korkat men kan inte låta bli att hoppas att han tänker om. Jag ser inte fram emot imorgon, hatar att va ledsen framför nån annan men kommer inte kunna hålla mig..
    Du borde verkligen dra dig ur detta, både för din egen och hans skull... Klart han tvekar om att släppa taget om dig så länge som han får ha härlig samvaro med en fräsch 25-åring som bekräftar honom massor... men jag tror att du underskattar åldersskillnaden mellan er. Och att du inte har egen erfarenhet av att vara småbarnsförälder, vilket ju är det största problemet. Du har det framför dig, och om du verkligen älskar honom tvingar du honom inte att gå igenom det igen. Man MÅSTE respektera att den viljan saknas. Du har ingen aning om vad barn kan göra för ett förhållande, kanske var det precis det som knäckte honom och exet.
  • Anonym (förtv­ivlad) Trådstartaren
    Äldre 9 nov 08:45
    #45
    Anonym (-lool-) skrev 2015-11-09 08:34:18 följande:

    Du borde verkligen dra dig ur detta, både för din egen och hans skull... Klart han tvekar om att släppa taget om dig så länge som han får ha härlig samvaro med en fräsch 25-åring som bekräftar honom massor... men jag tror att du underskattar åldersskillnaden mellan er. Och att du inte har egen erfarenhet av att vara småbarnsförälder, vilket ju är det största problemet. Du har det framför dig, och om du verkligen älskar honom tvingar du honom inte att gå igenom det igen. Man MÅSTE respektera att den viljan saknas. Du har ingen aning om vad barn kan göra för ett förhållande, kanske var det precis det som knäckte honom och exet.


    Jag har varit tillsammans med en som har barn förut, så styvmor med vardag har jag erfarenhet av. Har dagligen spenderat vardag med barn, vardag med dagis/skolhämtning från dom va nyfödda. Självklart blir de ju skillnad med egna, dygnet runt. Men lever inte i nån drömvärld där jag tror att de är nån dans på rosor. Har tillräckligt mycket erfarenhet av att de är långt ifrån kul alla gånger. Så skrev jag att jag inte vill tvinga han till nåt. Och jag håller med dig, jag vet att jag borde dra mig ur.. Jag vet de jättemycket. Nu verkar de ju mörkt i vilket fall
  • Stårsc­han
    Äldre 9 nov 08:47
    #46

    Du famlar efter halmstrån som en drunknande!. Haka inte upp dig på att han skrev "om". Förmodligen sitter han inte och väger orden på guldvåg när ni messar (istället för att faktiskt prata med varandra...), utan tar förmodligen de ord som poppar upp som förslag och som inte verkar helt dumma.

    Hans inställning att bestämma sig för en sak och sedan hålla sig till den tyder på att han är på en helt annan mognadsgrad. De flesta skulle uppskatta det och se det som ett tecken på att han är en person som är trygg i sig själv och vet vad han vill - och som dessutom har varit ärlig angående det redan från början. Det är inte korkat att stå för vad man vill. Och när man är medelålders har man lite bättre perspektiv och har lättare för att se långtidskonsekvenserna av vad man gör.

  • Anonym (förtv­ivlad) Trådstartaren
    Äldre 9 nov 09:01
    #47
    Stårschan skrev 2015-11-09 08:47:16 följande:

    Du famlar efter halmstrån som en drunknande!. Haka inte upp dig på att han skrev "om". Förmodligen sitter han inte och väger orden på guldvåg när ni messar (istället för att faktiskt prata med varandra...), utan tar förmodligen de ord som poppar upp som förslag och som inte verkar helt dumma.

    Hans inställning att bestämma sig för en sak och sedan hålla sig till den tyder på att han är på en helt annan mognadsgrad. De flesta skulle uppskatta det och se det som ett tecken på att han är en person som är trygg i sig själv och vet vad han vill - och som dessutom har varit ärlig angående det redan från början. Det är inte korkat att stå för vad man vill. Och när man är medelålders har man lite bättre perspektiv och har lättare för att se långtidskonsekvenserna av vad man gör.


    Jag vet att jag gör de, vet att de går åt helvete
  • Anonym (-lool­-)
    Äldre 9 nov 09:46
    #48
    Anonym (förtvivlad) skrev 2015-11-09 09:01:58 följande:
    Jag vet att jag gör de, vet att de går åt helvete
    Fast det är bara det här förhållandet som går åt helvete, och det har du vetat länge. Acceptera det nu, och gå vidare, så kan du öppna dig för andra möjligheter, någonting nytt med någon annan.
  • Äldre 9 nov 10:15
    #49

    Det här är inte vidare bra TS, har läst hela tråden nu och t


    Anonym (förtvivlad) skrev 2015-11-09 08:17:20 följande:

    Nej jag vet. Men tycker att de beror lite på anledningen, om de kan ändras. Men är han helt 100% säker så finns de ju inget att göra.. Vill inte tvinga/lura han, absolut inte.

    Ser otroligt mörkt ut ändå. Vi skulle ha träffats igår men han ville inte, han tycker att de börjar kännas fel när han vet hur jag känner och att jag är ledsen. Tycker att de ändå är bra att han börjar se de, då får ju jag "hjälp" med att släppa.

    Han skrev massa om att de blir bäst att avsluta. Jag höll med om att de blir bäst så. Skrev såklart att jag egentligen inte ville de, att jag tycker att han borde ändra inställning. Men jag försökte inte övertala utan höll med.

    Jag pushade på om att vi skulle träffas igår för ett avslut. Båda vill träffas och prata, men han ville prompt inte igår. Jag tycker ju att de blir jobbigt att dra ut på de så blev väl lite tjatig om att träffas, självklart blev han lite grinig (för en annan sak med). Så blir de en ond cirkel, när vi småbråkar känner jag ännu större behov av att träffas. Jag förklarade mig och han förstod, men ville ändå inte träffas.

    Så skrev han att jag inte orka skriva mer och "...träffas på tisdag och prata OM vi ska avsluta.. men vi tar de då". Jag svarade vara okej, men att jag tyckte allt kändes jobbigt att ha de såhär. Efter nån timme svarade han "nu glömmer vi det här och hörs senare i veckan". Men va?? Vadå OM?! Det fatta jag ingenting om! Vi va ju överens om avslut. Vet att de är dumt men de sätter ju hopp för mig att han kanske funderar på att ändra sig..

    Det är inte känslorna som är problemet utan hans inställning. Det är så typiskt han, att komma på en sak och så håller han envist de. Han gick in med den inställningen att de inte kommer bli nå seriöst med oss, då intalar han sig de och håller de.. Det är ju så korkat men kan inte låta bli att hoppas att han tänker om. Jag ser inte fram emot imorgon, hatar att va ledsen framför nån annan men kommer inte kunna hålla mig..


    Kan låta lite hårt men jag tror tyvärr att du kan uppfattas som lite "stalker". Tillvägagångssättet är liknande, du kanske inte är där än men bli inte förvånad över att han har börjat se dig som "jobbig".

    Det vill du väl inte? Nej, klipp helt. Han har redan sagt till dig att han inte vill, det får du faktiskt respektera och gå efter.
  • Anonym (förtv­ivlad) Trådstartaren
    Äldre 9 nov 11:06
    #50
    Zarch skrev 2015-11-09 10:15:04 följande:

    Det här är inte vidare bra TS, har läst hela tråden nu och t

    Kan låta lite hårt men jag tror tyvärr att du kan uppfattas som lite "stalker". Tillvägagångssättet är liknande, du kanske inte är där än men bli inte förvånad över att han har börjat se dig som "jobbig".

    Det vill du väl inte? Nej, klipp helt. Han har redan sagt till dig att han inte vill, det får du faktiskt respektera och gå efter.


    Visst förstår jag att han tycker de är jobbigt, men han förstår varför jag tycker att det är jobbigt och jag blir som jag blir då, han vet hur jag är.

    Igår uppfatta han mig som tjatig ja, vilket jag var och jobbig med. Men han har kunnat släppa mig lika lite som jag kan släppa han. Han har aldrig sagt att han vill sluta träffas, de kom upp igår att han tycker att de nog är bäst att avsluta. Det är hans vilja om att träffas imorgon och prata om vi ska avsluta de. Fattar inte de där OM, eller att vi ska glömma "det här" och träffas i veckan. Förvirrande.. Men de va väl bara dåliga formuleringar från han.

    De är klart att jag förstår att de blir jobbigt för han, jag tycker att de är extremt jobbigt och de påverkar ju han med för jag är dålig på att hålla de för mig själv.. Jag försöker bli bättre, men grubblar mycket.
Svar på tråden Tror inte på att han inte har nå känslor
Logga in
Bli medlem
Medlemsregistreringen är tillsvidare avstängd mellan 00:00 och 07:00. Vänligen återkom senare.