Tror inte på att han inte har nå känslor

Men varför kommunicera via SMS??? Öppnar ju för hur mycket tolkningar som helst. Väx upp, prata med varandra. Oerhört fegt beteende.

Förbered dig på att han säkert kommer vara väldigt luddig i vad han vill och hur ni ska gå vidare, och du verkar ju vilja läsa in och tolka saker på ditt eget sätt vilket gör att jag tror du efter ert samtal kommer känna dig hoppfull, men i realiteten kommer ingenting att ändras. Som jag tolkar det så

1. nej han vill inte  ha fler barn

2. han är inte redo att ge sig in i ett nytt förhållande

3. han kommer säga precis det som behövs för att du ska stanna kvar, han kommer ge dig ett litet halmstrå som du kommer hugga men ingenting kommer sedan i verkligheten förändras.

Så lägg inte det här beslutet hos honom. Tänk igenom ordentligt vad DU vill och vad som är viktigt för DIG. Om han inte vill ge dig det eller besked kring hur han ställer sig till dina behov så gå vidare. Han är inte den sista mannen på jorden vet du.

Visst förstår jag att han tycker de är jobbigt, men han förstår varför jag tycker att det är jobbigt och jag blir som jag blir då, han vet hur jag är.

Igår uppfatta han mig som tjatig ja, vilket jag var och jobbig med. Men han har kunnat släppa mig lika lite som jag kan släppa han. Han har aldrig sagt att han vill sluta träffas, de kom upp igår att han tycker att de nog är bäst att avsluta. Det är hans vilja om att träffas imorgon och prata om vi ska avsluta de. Fattar inte de där OM, eller att vi ska glömma "det här" och träffas i veckan. Förvirrande.. Men de va väl bara dåliga formuleringar från han.

De är klart att jag förstår att de blir jobbigt för han, jag tycker att de är extremt jobbigt och de påverkar ju han med för jag är dålig på att hålla de för mig själv.. Jag försöker bli bättre, men grubblar mycket.

Det förstår jag, och han kanske säger till dig att han förstår. Men har man inte "rätt" känslor för någon så tröttnar man ju på tjatet, så för din egen skull så tycker jag att du slutar höra av dig helt. Lite för att återfå din heder igen.

Men han tog det ju per sms, och så tjatade du dig till att ni skulle träffas, trots att han skrev att ni skulle avsluta...

Jag tycker att allt känns väldigt jobbigt, också jobbigt att träffas imorgon om de bara är för att dumpa mig. Men det är ju bättre att prata, verkligen prata ut och sen gå vidare.

Jag försöker stå emot med all kraft att skriva till han nu, inget blir väl bättre av de (därför skriver jag här istället) Jag skulle vilja säga att jag tycker att han aldrig har gett mig en rättvis chans med att gå in med sin inställning från början, vi har inte fått en ärlig chans. Så vill jag fråga om det när "om"et, även om de säkert inte är nåt så hakar jag upp mig på de. Men allt kan väl vänta tills imorgon. Va ska jag göra?

Jag kan inte sluta hoppas, även fast jag vet hur jävla korkat de är. Vi har haft de hur bra som helst, precis som ett förhållande, så känns så tråkigt att de ska bli såhär. Efter 1 år blir det väldigt konstigt, för mig är det helt knäppt att inte se han i framtiden. Jag vet att jag kommer gå vidare, det finns andra. Men som sagt är de bara knäppt

Ja men även om man förstår är de klart att de är tröttsamt, det blir det med eller utan känslor. Min heder är på plats, jag tycker inte att jag har reagerat konstigt eller fel med tanke på alla mixade signaler han sänder jämt. Jag har aldrig bönat och bett han om nånting, han har varit välkommen att gå. Han vill träffas och prata imorgon, med tanke på hur ledsen jag kommer vara så lär min heder, iallafall min stolthet, försvinna då. Spela roll? Jag kommer iallafall inte försöka få han att stanna mot sin vilja.

Vad menar du, gett dig en rättvis och ärlig chans? Han trodde kanske att ni var mer överens än vad ni var, om vilken typ av förhållande ni hade. Han vill ju inte bilda någon ny familj, det mest ärliga han kan göra då är att släppa taget om dig. Men då måste också du göra detsamma, hur ledsen du än är och hur jobbigt det än känns.