Inga släktingar

Jag har visserligen mina föräldrar i livet men jag är också ensambarn och mer eller mindre all kontakt med min släkt bygger på mina föräldrar.

Jag var tajt med mina kusiner på pappas sida (samma ålder, bodde nästan grannar) när jag växte upp men nu har vi tappat kontakten. Ses på jul och kanske på sommaren nån gång, Men alltid hemma hos våra föräldrar. Aldrig självständigt. 

Mina kusiner (5 st) på mammas sida är 15-22 år äldre än mig eftersom mamma är sladdbarn. Så med de har jag absolut ingen kontakt förutom min äldsta kusin som är 61 år och en av min mammas närmaste vänner. Skiljer bara 8 år mellan dem och min kusin bodde mycket hemma hos min mormor när hon var liten. 

Mamma och pappa är runt 70 nu och jag är snart 40. Inser att jag kommer tappa kontakten både med min släkt och min hembygd (30 mil bort från där jag bor) när de inte finns längre. Kommer bli en stor sorg. Så ja, jag kan mycket väl föreställa mig hur det känns. Blir en hel "barndomsvärld" som bara försvinner. Människor, historier, miljöer... Som bara slutar existera för mig. Orkar nästan inte ens tänka på det. 

Har delvis mig själv att skylla också. Har liksom aldrig brytt mig om att skaffa egna kontakter med mina släktingar utan allt har liksom gått via mina föräldrar. Har inte bott i hemtrakterna sen jag var 18 år heller. 

Har i alla fall egen familj nu. Fru och ett barn med ett till på väg. Det känns skönt.