Drömmer om ett syskon till vårt änglabarn. Någon mer?

Lyckades tyda texten ändå, så konstigt att det kan bli så via mobilen, alltid så tycker jag *hehe*

Vad frustrerande! Men det är nog borta innan jul/nyår iallafall!

Aldrig varit i Dubai, men hört att det ska vara väldigt fint!

Vad jobbigt att inte få ngt ansvar, som du skriver - är ju skönt att få grotta ner sig lite i ngt för att få annat att tänka på. Men de tänker väl att du inte ska få mer att grubbla över utan ta hand om de tankar och funderingar som behövs för att du ska kunna ta dig igenom det här. Vissa är väldigt omtänksamma ibland, men glömmer bort att lyssna på den som mår dåligt för att höra vad den behöver...

Spec MVC kommer du  nog självfallet att gå på, annars så ska du kräva det tycker jag. Funderar på att ringa dom i veckan och höra om jag kan komma dit redan nu, de ville ju att jag skulle gå hos min BM fram till v. 22 iallafall men nu känner jag väldigt mkt avsmak mot min nya BM, är lite svårt att byta inom samma mottagning då det bara finns en till (liten mottagning) och henne har jag träffat 1 gång i förra grav och var inte så väldigt impad av henne heller.
Är ledsamt när man hittat ngn man verkligen gillar och kommer överens med sen blir det så här :(
Hoppas verkligen att din BM finns kvar till din nästa grav!

Vill minnas att bm som förlöste mig sa ngt liknande när hon ringde mig 1 mån efter, att vi har hennes namn i journalerna och allt så om vi vill kan vi anpassa efter hennes och de sköterskors tider som vi hade då vid igångsättningen. Vet att jag tyckte väldigt mycket om sköterskorna men BM var sisådär - hon var duktig och allt men kändes lite känslokall, men är ju en jobbig förlossning för dom med så kanske inte är så konstigt..

Ska äntligen till sjukgymnast på måndag för foglossningen, hoppas på att de kan göra underverk! *håller tummarna hårt*

Jag äskar ju verkligen Dubai, men det är ju inte ett vanligt chartermål, vilket det känns som folk tror ibland... Det är en väldigt speciell plats. Men en plats som jag tycker har nästan allt! Har varit lite inne på om man skulle bo där en sväng till...

Jag vet ju att rektorerna bara vill det bästa för mig, men jag hoppas vi kan ändra i planerna om jag tycker att uppgifterna blir alldeles för långsamma... Ev kan jag få en annan uppgift som jag tyckte lät väldigt spännande när vi började prata om det under hösten. Då kände jag ju dock att det inte gäller mig just nu, men nu är ju situationen annorlunda. Jag tror iaf att det känns bra att börja jobba i januari annars kommer jag börja klättra på väggarna här hemma...

Förut fick jag en sådan där "har det här verkligen hänt mig?!" Och så började tårarna forsa och saknaden efter vår son blev enorm! Dessa antar jag fortsätter under en lång tid framöver...

Jo, spec MVC har jag ju räknat med att gå på om vi ska få flera kontroller, men vad innebär det egentligen? Bara fler UL eller andra saker också? Det jobbiga känns som tiden mellan kub och RUL... Däremellan antar jag att man inte gör så mycket iaf... Eller får du någon extra kontroll där också?

Åhh vad jag längtar efter att ha en bebis att se fram emot! När jag pratade med rektorn igår uppmanade hon oss till att bara tänka på varandra och försöka göra roliga saker allt eftersom vi orkar. "Händer det så händer det" uttryckte hon om ny graviditet (tror inte hon heller haft det så lätt...) och en del av mig vet ju att hon har rätt, livet kan inte gå ut på att bara försöka bli gravid. Men det är ju så svårt att släppa det när man längtar så mycket. Även om jag inte testar så vet jag ju på ett ungefär när jag kommer ha ÄL och det går ju lixom inte bara att koppla bort. I allt detta vet jag iaf att jag har världens mest omtänksamma make som vill samma sak som mig och verkligen hela tiden ser till att jag har det så bra jag kan även om hans egen sorg är lika stor. Det är så skönt att vi i alla fall har varandra. Jag vet inte hur jag hade klarat mig utan att känna hans närhet under större delen av dagen...

Vi hade tre olika BM eftersom jag låg inne och de hade treskift. Vi tyckte mycket bra om alla, men hon på natten träffade vi ju inte så mycket. Den som förlöste mig var inte samma som hon som var med i torsdags och vi träffade mest. Båda dag-BM visade en sådan stark omtanke för oss alla tre och jag kände mig verkligen trygg med hon som förlöste mig. Det var en äldre BM som jag nästan gissar jobbar på övertid, men hon skulle gärna få förlösa mig igen. Kommer jag bli igångsatt kommer vi, som det känns nu iaf, nog välja den BM som vi träffade i torsdags och som vi hade mest att göra med. Det skulle verkligen vara att sluta cirkeln.

Jag har ju själv aldrig haft foglossning, men haft kompisar som haft väldigt svåra och det verkar ju inte alls kul (även om allt är värt det när man vet vad som kommer i slutändan). Hoppas sjukgymnasten kan hjälpa dig att mildra det i alla fall!

Vad härligt att ha bott en sväng utomlands, har haft en liten sån tanken i mina yngre dar men man är på tok för feg för att lämna allt här hemma och lite väl bekväm ;) samt att jag är usel på språk *hehehe*

Får fortfarande den känslan, att nu är man "änglaföräldrar", jag har begravt mitt barn - den känslan blir överväldigad varje gång den kommer. Måste bita mig i läppen för att tårarna inte ska börja rinna. Man har läst om, sett det på tv, sett barngravar och tänkt varje gång - hur FAN överlever man något sånt!? Och nu står man där själv....
Ca 1 månad innan jag var beräknad fick jag reda på att en gammal vän (har ingen kontakt idag, inte haft på många år), förlorade sin 7 månaders i plötslig spädbarnsdöd... kunde inte fatta att ngt sånt kunde hända, fick så ont i hjärtat för henne och hennes familj och frågade mig hela tiden - hur fasen ska de överleva det hela? Men så tog det bara någon månad så var man i samma situation själv..

Jag kommer få göra UL mellan kub och rutin UL. Ska bokas ett mellan v.15-17 beroende på när jag gör kub och så. Har sagt att jag måste ha ett innan jag åker till Thailand. Men utöver UL så är det inte så många mer koller, de har ju tagit många prover på mig redan och de alla verkar bra eftersom ingen på spec MVC hört av sig. Kommer väl ta lite nya prover i januari hos min BM men sen händer det inte så mkt innan jag kommer till v. 22.

Tror ju att rektorn har rätt där, inte tänka för mkt på att bli gravid för det kan skapa en inre stress som kan "stoppa" det hela, men är ju fruktansvärt svårt att inte tänka på det hela tiden! Tom när jag var helt säker på att jag inte hade ÄL så kunde jag inte sluta tänka på en bäbis och få känna känslan av att vara gravid igen.
Skönt att du har en sån stöttande man, har också haft turen att hitta ett guldkorn till karl. Utan honom hade jag aldrig klarat mig igenom det här, har verkligen märkt nu hur mycket kärlek jag har till min make och att det finns absolut inget här i världen som kommer kunna ersätta honom och allt han göra för mig. 

Hoppas ni har möjlighet att ha den BM vid nästa förlossning, så ni får "sluta cirkeln" så att säga. Önskar att jag kände samma med de BM jag hade under FL. Men tror att jag var lite för "borta" att jag inte riktigt registrerade allt som föregicks runt omkring, finns dock 2 sköterskor som jag verkligen vill träffa igen, men vet inte alls vad dom heter - deras namn står inte i journalen heller tror jag...

Ja, hoppas verkligen på sjukgymnasten - sist prata de om akupunktur, har aldrig trott på sånt men nu är man villig att testa det mesta ;)

Jo, jag var utomlands ett år, men skulle kunna tänka mig mer. Så spännande med nya kulturer och möten! Och jag älskar värme...

Jo, jag har en kompis som förlorade sin dotter runt v 25 för fem år sedan. Jag förstod nog inte riktigt då vad det innebar och jag kunde aldrig tänka mig att jag skulle vara här nu. Jag var orolig hela graviditeten, men känner att jag egentligen aldrig kunde tänka mig att det kunde bli så här... Känner så att jag har oroat mig så mycket genom graviditeten istället för att njuta, och vad tjänade det till egentligen? Hjälpte ju inte alls... Jag har sagt att nästa gång ska jag njuta och bara tänka att det kommer gå vägen då! Men så vet jag ju att det inte kommer bli, men ska verkligen försöka!

Men skönt ändå att få ett till UL där. Det var långt emellan v 13 och v 20 den här gången... Vilken vecka kommer du vara i när ni åker till Thailand?

Jo, jag vet ju att rektorn har rätt egentligen. Det går ju inte att stressa fram en graviditet och man kan inte låta hela livet gå ut på att bli gravid. Men det är svårt att släppa tanken... Vet ju hur man känner efter inför alla BIM... Alla möjliga symptom som sedan är helt försvunna när första droppen mens har kommit...

Har du läst din journal? Jag har funderat på om man borde göra det...

Jag vet att den BF-gruppen jag var med i på FB pratade om akupunktur mot foglossning, men jag vet inte vad de tyckte...

Idag har vi varit på gudstjänst då det var tacksägelse för vår son. Tårarna började forsa direkt när jag hörde datumet och både jag och maken tyckte det kändes tungt att gå dit. Förstår inte hur vi ska orka begravningen på fredag...

Älskar värmen också! Trivs inte alls nu när det var -8 när jag klev upp imorse *brrr* vill ha värme och sol året runt!

Förstår vad du menar med oron, jag oroade mig inte så mkt i graviditeten, var nojig fram till efter kub - sen slappnade jag av på något sätt, för kände att nu var vi i "den säkra perioden" och efter v.30 kände jag i princip ingen oro alls. Men du har ju en liten jobbigare historik än jag så försåtligt att du hade mkt oro..
Men får känslan av att jag kommer vara väldigt orolig i denna grav, men vill bara njuta - passa på att njuta av all den tid jag får med de lilla för man vet aldrig när det är försent. Hoppas verkligen att jag kommer känna mer så än att bara gå och vara nojig tills v. 37-38...
Kommer gå in i v. 18 precis när vi åker till Thailand, så förhoppningsvis har man sett allt man vill/behöver se på UL vi gör veckan vi åker, men då är jag ju i v17 bara så kan inte hoppas för mkt...

När man verkligen vill något så fruktansvärt mkt så är det väldigt svårt att släppa tankarna kring det, sen ligger de där undermedvetet och poppar upp när man minst anar det!
Jag fick ju egentligen bara 1 ordentlig mens, den första mensen var väldigt underlig, så den andra klassar jag som den första ordentliga. Och minns verkligen besvikelsen när den mensen kom, visst var det inte en chock men innerst inne hade man ju hoppats. Men efter den kände jag att jag ska ställa mig in varje månad på att mensen ska komma, vet inte om det är enklare eller inte att intala sig själv det. När mensen nr 2 inte kom dag 1 tänkte jag mest att den måste vara försenad då den inte fått "in sin rytm" ännu. Tog gravtest 2 dagar efter beräknad bara för att jag själv skulle utesluta graviditet, och tänkte om jag bara får se det negativt gravtestet så kommer mensen komma! 
Så ändå när man är helt säker på att man inte kan bli gravid (pga ÄL testerna som jag tog) så finns ju alltid hoppet och önskan där inne...
Önskar verkligen att det går väldigt fort för er att bli gravida, vet inte om det är bättre för psyket om man frågar ngn utbildad men jag känner att efter jag vart gravid har jag börjat se hopp om framtiden igen på ett helt annat sätt och känner glädje kring livet på en annan nivå..

Jag har läst några bitar här och var, har inte läst hela. Vill men känns väldigt jobbigt att göra det...

Fick inga vettiga svar hos sjukgymnasten, han ville enbart sätta mig på TENS (el stöttar som smärtlindring) men känner inte att det är rätt sätt för mig - och det kände inte han heller. Utan han mena på att det bästa för mig är att undvika det som gör att jag får ont och med det mena han att jag skulle ta en sjukskrivning redan nu från jobbet, men känner verkligen inte att det är aktuellt!
Men ska prata lite med min chef och se om jag kan jobba hemifrån varje onsdag - för då får jag 1 dags vila och det kan nog underlätta en hel del.

Vad jobbigt... vi vart inbjudan till det på alla helgons dag av sjukhusprästen, men då verken jag eller min man är religiösa kändes det inte rätt att gå dit samt att vi kände att vi inte klarade av det, var redan för jobbigt med begravningen...
Önskat att jag hade några råd att ge er inför begravningen men det finns verkligen inga att ge inför en sån här begravning....
Vi hade en spec låt som vi spelad för våran dotter på sjukhuset, vi hade även en namngivelseceremoni på sjukhuset där vi spelade låten och den låten var även med på begravningen. Så om ni har en spec låt för honom kanske ni ska låta den spelas på begravningen om det känns rätt för er.
Har ni kommit farm till vilka ni vill ha med på fredag?

Jag har sagt att jag kan tänka mig att bo solen och sedan åka på semester typ två veckor om året till snön. Samtidigt vet jag ju att jag tycker att varje årstid har sin charm...

Ja, nästa gång SKA jag njuta... Skönt att SU får ett UL innan, men jag vet att de här väntar så länge som möjligt för att kunna se så mycket dom möjligt på RUL. Alla här erbjuds nämligen KUB (eller dateringsUL som de kallar det eftersom man får höra det även om man inte vill göra KUB och det är då man får dateringen. Jag trodde att man sedan fick en ny datering på RUL, men så var det inte). Men hjärtat borde de väl kunna se ganska bra får vi ju hoppas och att hen har en urinblåsa osv.

Ja, jag har börjat hoppas på att mitt avslag är slut, men så kommer det en liten färgad flytning och skrattar åt mig :P får se sedan hur lång tid det tar innan mensen kommer igång, men kan tänka mig att den kanske inte är som vanligt. Det har ju ändå hänt en hel del i kroppen...

Vad jobbigt att du inte fick mer svar hos sjukgymnasten. Förstår att du inte vill vara sjukskriven nu när du redan varit hemma så länge och precis börjat jobba igen! Förut längtade jag efter att få vara hemma ett år, men nu börjar jag bli rastlös, men det hade ju varit på ett annat sätt, nu tänker jag ju ofta på varför jag är hemma, och det är ju ingen trevlig anledning direkt...

Vi har hittat två låtar som vi tycker passar på fredag. Vi har bestämt nu att vi blir föräldrar + makens ena bror, då den andra åker bort samma dag + min farbror. Det känns bra.

Jo så är det ju, om man inte får alla årstider så kommer man nog sakna dom ;)

Fick precis tiderna idag för RUL, kommer hem på fredagen och på tisdag har jag RUL - känns skönt. Fick även tid för kub till nästa tisdag.
Har dessutom bytt BM idag (eller bytt klinik helt och hållet), ska träffa henne i januari - kan enbart bli bättre än den jag träffade förra veckan!

Jaha, så man får kub ovasett om man vill eller inte? Det var samma här, de satte ett datum på KUB och det ändras inte om det inte skiljer många dagar, för oss skilde det enbart 1 dag...
Vill minnas att de såg allt väldigt bra på kub, tom gomspalt mm kunde synas sa dom till mig. Hjärtat brukar de väl se rätt ordenligt, om det finns två kammare mm. Försöker tänka så att bara kub UL är bra och allt ser bra ut då kommer allt att gå vägen och vi kommer få en frisk liten bäbis i slutet på juni.

Finns ju risk att mensen är lite udda framförallt den fösta, min "första" var extremt mycket blod och blödde i säkert 6 dagar. Blöder i vanliga fall max 3-4 dagar och inte alls mkt - ytterst lite! Kanske avslaget slutar och mensen dyker upp som en julklapp eller nyårspresent - hade ju inte vart helt fel! ;)

Precis, börjar ju precis komma tillbaka till vardagen känns det som så ta en sjukskrivning redan känns helt absurt, vad ska göra här hemma helt själv? Kommer blir knäpp av alla tankar...
Längtade också förutom, men som du skriver - hade ju vart väldigt annorlunda att vara hemma med sitt lilla knyte än att sitta hemma i djup sorg... och tror dessvärre att det enda som läker sorg är att försöka hitta tillbaka till vardagen på något sätt och förstå att det är okej att må skit precis när man vill - men man måste kunna resa på sig igen och försöka kämpa vidare...

Kan garantera dig att det kommer bli jättefint på fredag, och ni har dom som ni vill ha där med er - kommer vara skit jobbigt rent ut sagt men jag hoppas att ni på något sätt kommer kunna se det vackra i det hela. Och att vänja sig vid tanken att ni ska till ert barns begravning kommer aldrig att komma så ingen idé att försöka ens enligt min mening... Känns som en kniv i hjärtat och tårarna rinner bara nu när jag skriver om det, som sagt kommer aldrig vara tillfreds med den tanken att jag begravt mitt barn eller att någon ska behöva uppleva det..

Så spännande att ha tiderna för KUB och RUL klart. Verkligen något att se fram emot! Hoppas du känner att det fungerar bättre med din nya BM också! Här finns det bara MVC på ett ställe, men å andra sidan är det många som jobbar där. De flesta jag har träffat har också verkat bra.

Man behöver inte göra KUB om man inte vill, men man får göra ultraljudet även om man inte vill göra KUB. Sedan är ju såklart även det frivilligt, men det är nog ytterst få som inte gör. Det är ju mycket annat man kollar efter redan då. Det är ju skönt att inte behöva vänta till RUL och när man gör KUB är man ju nästan förbi den värsta missfallsrisken. De gör inte NIPT hos er? Jag har läst lite om det och önskar att de har börjat med det till nästa graviditet. De gör det på en privat mottagning här men det kostar 8000:-.

Jag försöker också tänka att nästa gång ska jag faktiskt försöka fira lite om KUB är bra, för då är det ju ändå en stor chans att det kommer gå vägen. Särskilt eftersom både missfallsutredningen och alla kontroller nu tyder på att varken jag eller maken har något genetiskt fel.

Jag har läst på flera ställen att många får väldigt mycket blod den första mensen. Det låter ju då som att det är saker som "behöver" komma ut. Vi får väl hoppas att den kommer senast runt nyår... Men det är ju "bara" fem veckor då, så antar att det kan dröja mer. Efter skrapningarna vet jag att de säger att den ska komma 4-8 veckor senare. Min mens har kommit fyra veckor efter varje gång, så man hoppas ju att det i alla fall är liknande nu. Vi tittade på bilder från nyår för två år sedan igår. Då hade vi precis fått reda på det första missfallet. Det är bara två år sedan, men det känns som en hel evighet. Två år och vi har fortfarande inget barn. Vi har bara fått lära oss så mycket om kroppen som vi tidigare inte hade en aning om, och vi har nog växt närmare varandra.

Men om läkaren vill sjukskriva dig redan nu i vecka 11 måste det vara en väldigt jobbig foglossning? En nära vän hade jobbigt med foglossning från ca v.20, men hon jobbade tiden ut, men då blev den väl som jobbigast från efter v. 30 någon gång... Det kanske blir ännu svårare i och med att du aldrig hann att bli av med foglossningen från förra graviditeten? Jag tänker annars att det måste underlätta för dig att du har ett kontorsjobb så du inte måste röra dig jättemycket? Kanske inte bära så mycket heller? Och kan variera mellan att stå och sitta? Hoppas du känner att du kan jobba ett tag till nu när du precis har kommit igång!

På sätt och vis ser vi ju fram emot begravningen, men det är ju så svårt att förstå att jag har fött ett barn som jag ska begrava på fredag. Som du säger, man blir inte tillfreds med den tanken och det är ingen idé att ens försöka... Det kommer vara min son som ligger där i kistan och jag ska ta farväl av honom. Jag kommer inte ha någon som helst mer chans att hålla honom i mina armar... Jag vill tänka att han är på någon finare plats och att vi alla tre kommer träffas igen och jag äntligen kommer få hålla honom i min famn igen...

Ja det är det verkligen, sen att kuben är bara en vecka kvar till - känns som att det gått väldigt fort denna gång!
Nu vet jag inte alls vad som händer med BM, igår lät allt så bra och jag skulle träffa min nya på en annan klinik i januari, så jag ringde och avskrev mig från min första klinik, men då sa dom att jag måste be den nya kliniken att skicka remiss för kub och rul så sjukhuset vet vart de ska skicka provsvaren. Så ringde min nya klinik i dag och förklarade detta, då får jag till svar att jag inte är välkommen hos dom förrän v. 20 tidigast eftersom min första klinik har fått pengar för att jag är inskriven hos dom, fast jag har ju avskrivit mig så de pengar som den kliniken fått borde ju rent logiskt skickas tillbaka men inte enligt henne. Så raka motsatsen än det svar jag fick igår. Så just nu är jag inte ansluten till någon klinik alls.... väntar på att min första klinik ska ringa upp mig så de kan reda ut det hela eller så får jag försöka se om jag kan få en annan BM på den första kliniken.... förstår inte alls varför det ska vara så jävla problematiskt hela tiden!

Okej, men det är ju bra att alla får ett UL och kub om de vill! Finns ngr privat som gör NIPT för samma summa... men om vi får dåliga odds på kub så kommer vi bekosta NIPT istället för att göra fostervattenprov eller så - då det kan vara skadligt för fostret att göra ett fostervatten prov.

Tror att det kommer mkt vid första mensen för att kroppen ska får "rensa" ordentligt, men sen var min mens nästan som vanligt efter den allra första, tog dock lite längre tid mellan dom än vanligt.

Hemskt det låter, två år och fortfarande inte fått ngn bäbis i livet... kan verkligen inte tänka mig allt ni fått genomlida innan förlusten av er son  :(
Jag och min make kom fram till det att om vi överlever det här då finns det fasiken inget som kommer kunna ta död på oss, och blir väl lite som du säger - när man får vara med om såna här hemskheter och allt ni fått uppleva under de senaste två åren så blir det att man växer mer samman och kommer närmare varandra på en helt annan nivå än man trodde var möjlig...
Man har ju verkligen fått uppleva det mest underbara som finns - att skapa ett barn, skapa en underbar liten människa som är resultat av varandras kärlek, ett mirakel - och sen få uppleva det hemskaste som går att vara med om - förlora sitt underbara mirakel, sörja sitt barn... Den underbaraste lyckan och den hemskaste sorgen gör ju verkligen att man har en helt annan relation till sin partner och uppskattar de små små sakerna här i livet på ett helt annat sätt och man inser att det finns inget som man kan ta för givet...

Jo, foglossningen är rätt illa - är som sagt nästan värre nu än det var när jag vart sjukskriven i våras pga foglossning. Känns som ett svärd som körs rakt igenom svanskotan så fort man rör sig, sitter, står, ligger mm sen sitter det i ca 15-30 sek efter man ställt sig/satt sig ner/ eller när man byter ställning ståendes eller sittandes mm. Så är bara att bita ihop, måste som sagt jobba då jag känner att det är bra för mitt psyke framförallt, kommer inte klara att enbart vara hemma ända fram tills det är dags...
Men är som sagt en fördel att jag jobbar på kontor, har ju alla möjliga hjälpmedel som höj/sänk bord, stolar, mattor mm. Sen att jag inte behöver lyfta tungt och böja mig i onödan så är ju mkt det som gör att jag känner att jag kan jobba fortfarande.

Är bra att du har så pass positiva tankar det går att ha inför fredag, kommer ni har gravsättning samma dag?

Men vad krångligt med BM! Hoppas det löser sig!

Jo, det känns ju inget bra att göra fostervattenprov när det medför missfallsrisk, så NIPT låter ju bättre, även om jag inte läst på helt vad det innebär. Jag vill ju inte gå en hel graviditet till och så visar det sig att barnet inte är levnadsdugligt när hen kommer (med downs kan man ju leva, men det som glömd bort i diskussionen om kub är hu de andra två trisomierna man kollar, vilka man inte kan leva med vad jag har förstått).

Usch, ett svärd som körs in i svanskotan låter riktigt jobbigt. Finns det någon möjlighet att det kan bli bättre under en graviditeten eller blir det bara värre när man väl fått det så illa?

Jag har varit och ätit lunch med några kollegor nu. Det är ändå skönt att komma it och träffa folk. Få diskutera både hemska saker, men även roliga saker och även ha en fot kvar i vardagen...

Ja, vi har bestämt oss för kista. Det ville både jag och maken. Jag vet inte hur jag själv skulle vilja bli begravd, men båda tyckte det kändes rätt med kista nu.