Drömmer om ett syskon till vårt änglabarn. Någon mer?

Jag har insett att jag är en av de få som har ofantlig tur när det gällde den biten samt avslag och allt...
Fick den absolut första mensen ca 4 v efter förlossning, hade avslag väldigt kort tid! Men den mensen var väldigt underlig.
Jag födde 6/8 hade första mensen 3/9 sen kom mens nr 2 den 3/10, är mens nr 2 som jag egentligen räknar som den "första riktiga" då den var mer lik en mens blödning. Sen har det inte kommit ngn mer mens för mig, och har förstått att det är ngt som jag kan skatta mig väldigt lycklig över för hör inte till vanligheten att avslaget är så kort tid och att mensen kommer igång så fort, när jag prata med läkarna om det var de väldigt förvånade att jag redan fått mens...
Hade ju även inte ÄL enligt clerblue testerna (de dyraste) men det visade sig vara väldigt fel det med... Läkarna sa även att mens och ÄL oftast kommer igång ca 3-6 månader efter förlossning, visst kan det komma tidigare men det är ovanligt enligt de läkare jag träffade..

Var väl inte så längesen du hade förlossning eller minns jag fel kanske?
Hoppas allt hoppar ingång snart för dig!!!

Vi har inte hittat någon resa än, men fortsätter kolla och hittar vi något i samband med jobbstart är det bara att jag hör av mig till chefen så fixar vi det. Hoppas det är samma för maken. Annars börjar jag på 50% och så försöker vi istället hitta något månadsskiftet jan-feb. Men det skulle ju vara skönt att komma iväg över nyår. Som det är nu har vi inget planerat eftersom jag inte velat boka upp något som hänger på oss att det blir av, samtidigt känns det ännu värre om jag och maken bara skulle sitta hemma själva...

Snart har vi iaf tagit oss igenom december. I januari hade vi bara tider för BM och de tiderna hann jag aldrig skriva upp i någon fysisk kalender... Däremot är det ju typ "nu skulle jag sluta jobba...". Sedan har vi BF kvar oxå... Sedan tänker man så klart på hur det hade varit till sommaren med en liten...

Det var lite läskigt att släppa iväg maken imorse... Dels att jag skulle vara själv, men även hur han skulle klara det... Hoppas det gått bra... Som du säger, det blir nog tufft för honom att lyssna på kollegorna, men jag vet själv hur det var när jag längtade efter missfallen och två kompisar skulle ha samtidigt som vi skulle haft. Det här måste ju vara ännu värre, men samtidigt är det ju som du säger att de måste få prata om det...

Det är ju som du säger framförallt orättviskänslan framför svartsjukekänslan... Men så klart är man ju avundsjuk, men man önskar ju ingen detta som vi går igenom!

Vi har hunnit vara vid graven några gånger. Det är så fint med granriset och blommorna som fortfarande är fina... Men så hemskt att veta att han faktiskt ligger där. Vårt barn! Jag vill att det alltid ska brinna ett ljus där, men jag förstår att det inte kommer vara så. Vi kommer inte gå dit var 55e timme minst... Dock har vi ett ljus som brinner här hemma för honom och det känns nästan viktigare...

Fast ÄL först efter 3-6 månader? Jag frågade inte läkaren om det. Får komma ihåg det till nästa återbesök om mensen inte kommit än... När man läser forum och bloggar känns det ju som att många blivit gravida inom 3-4 månader igen... Sedan finns det ju så klart dem det har tagit betydligt längre tid för... Hoppas vi inte hamnar i den kategorin!

Beklagar sorgen för er alla <3 förlorade min dotter 30/9-15 i vecka 33 i spädbarnsdöd.. Ganska snabbt började jag längta efter ett syskon. Absolut inget konstigt med det! Helt naturligt och de gör inte kärleken för våra ängla barn något mindre! Vi började försöka ca 3 veckor efter, en vecka efter att avslaget var över. Vi använde alltså inte skydd. Men nu har vi mer börjat ordentligt då de känns bättre nu, så började denna månad med äl test och fick ett positivt test idag, så nu hoppas jag att det tar sig och att jag blir gravid! Följer jätte gärna åt med er under resan :) kramar

Beklagar sorgen för er alla <3 förlorade min dotter 30/9-15 i vecka 33 i spädbarnsdöd.. Ganska snabbt började jag längta efter ett syskon. Absolut inget konstigt med det! Helt naturligt och de gör inte kärleken för våra ängla barn något mindre! Vi började försöka ca 3 veckor efter, en vecka efter att avslaget var över. Vi använde alltså inte skydd. Men nu har vi mer börjat ordentligt då de känns bättre nu, så började denna månad med äl test och fick ett positivt test idag, så nu hoppas jag att det tar sig och att jag blir gravid! Följer jätte gärna åt med er under resan :) kramar

Skönt att du kan flexa lite med jobbet, känns inte som att din makes chef skulle sätta sig emot -  framförallt inte i en sån här situation.
Min makes chef tänker bjuda min man på de semesterdagar han behöver ta ut nu när vi åker - hon känner att hon vill göra ngt för oss - fast inget kan egentligen göra saken bättre men nu får han ju 2 veckors extra semester i år så vi får lite mer tid för varandra. Var omtänksamt av henne tycker jag.

Kanske försöka åka iväg till ett hotell över nyår? Bara över natten få njuta av god middag, mysigt hotellrum och sen en härlig hotellfrukost på morgonen. Kommer ni bort hemifrån men kan fortfarande vara själva.

Hur kändes det för dig att vara helt själv hela dagen? Hoppas det gått bra för din make, att han kände en "liten befrielse" känsla eller hur jag ska uttrycka det.
När man man började jobba backade jag ca 4 i min läkning, var så fruktansvärt jobbigt att enbart vara själv med alla känslor och tankar... hoppas du slipper trilla tillbaka som jag gjorde - det var riktigt hemskt - grät mig igenom hela den första veckan tror jag...

Känner som dig, vill också ha ljus tända vid graven hela tiden, men går inte att vara där varje dag - då kommer man tyvärr aldrig att läka...
Vi har också ett ljus här hemma som vi tänder på kvällarna med hennes foto bredvid, som du säger känns nästan viktigare.

Har inte en aning om det stämmer eller inte, men enligt honom (en äldre herre som vart med i svängen ett tag) hävdade att det brukar ta ca 3-6 månader för "systemet" att komma igång, sen sa han att vissa kommer det igång tidigare för men det är mer undantagsfall än regel....
Men som du säger - många verkar bli gravida 3-4 mån efter så då stämmer ju hans teori. Men fråga gärna din läkare, intressant att höra vad h*n säger.
Men hoppas verkligen inte att ni behöver hamna i den kategorin som det tar betydligt längre tid för.
Hur har det varit för dig vid dina missfall - inte för att det går att jämföra men du kanske kan få ett lite mer hum hur lång tid din kropp behöver "läka"..?

Nu visade det sig att det hade blivit omorganisation på makens jobb när han var tillbaka igår, så han har bytt chef. Jag tycker det känns jobbigt då förra själv hade haft lite svårt att bli pappa och det kändes som han därför var extra förstående. Den nya chefen vet inte maken vem det är och är inte tillbaka från efter jul, så det känns tyvärr svårt att resa iväg nu när han inte kan förankra det med chefen :( . Jag tror vi försöker sikta på att hitta något i nästa månadsskifte istället (vi kanske ses i Thailand? :D) och göra som du säger, försöka hitta ett hotell att bara fira nyår på...

Det gick okej igår. På förmiddagen fikade jag med en vän så det underlättade och efter det åkte jag och tränade så sedan var större delen av dagen över... På kvällen skulle jag möta upp maken och några kompisar till honom för bio, men dessförinnan hann jag få lite jobbig post, så då sprutade tårarna och jag var inte helt återställd från jag somnade känner jag... Idag ska jag vara hemma fram till vi ska träffa kuratorn i eftermiddag. Vi har inte träffat henne efter återbesöket och begravningen så det känns ju som det hänt en hel del...

Det känns nästan som jag sviker honom när jag inte är vid graven. Detta med att om och om igen behöva lämna min son. Men det är nog som du säger att man måste nog klara att inte vara där hela tiden för att kunna läka...

Jag ska fråga henne det. Hon verkar ha väldigt bra koll på forskning osv trots att hon "bara" är en ST-läkare. Hon gjorde ju ultraljudet i vecka 11, så vi tycker att det är skönt att det är samma.

Jag har blivit skrapad efter alla tre missfall och varje gång har mensen kommit i stort sett på dagen fyra veckor senare, så vi kan ju hoppas att det är så nu med! Det är imorgon i så fall. Dock känns inte kroppen helt återställd än. Upptäckte nyss lite mer ljust rosa flytningar, vilket gjorde mig nervös eftersom vi nu börjat ha sex utan skydd. Jag vill ju gärna bli gravid, men vill ju inte åka på en infektion!