skiz skrev 2015-12-22 08:49:17 följande:
Men fy så jobbigt att han fått ny chef... man får hoppas att den nya är lika förstående om inte än mer än den första!
Hahaha hade inte vart hel fel om ni dyker upp där :D
Jobbigt när det trillar ner saker brevlådan som gör en påmind... vi var iväg på julbord i helgen där en trubadur satt och spelade lite fin musik, och mitt i allt börjar han spela den låten som vi spelade för våran lilla flicka på sjukhuset, namngivningen och begravningen - är liksom hennes låt! Fick rusa ut och tårarna kunde inte sluta rinna, var riktig jobbigt. Sen väldigt underligt att han skulle spela just den låten - är inte någon vanlig låt, de flesta har aldrig hört talas om den...
Skönt att få träffa kuratorn nu när det hänt så mkt under kort tid, känner alltid att jag är helt slutkörd efter besök hos kuratorn, är som att all kraft sugs ur mig efter samtalet - blir väl lätt så när man pratar om så jobbiga händelser och känslor.
Har en väldigt jobbig känsla kring min dotters grav, på ett sätt är hon där men på ett annat så är hon inte där, vill att graven alltid ska vara fin och ha ljus och så men har aldrig varit religiös och tror inte på liv efter döden och allt sånt, på så sätt blir det nästan viktigare för mig att ha henne "levandes" hemma i huset med foton, ljus och kläder/nallar som var speciellt för henne. Samt att vi pratar om/ och tänker på henne dagligen...
Ja, jag hoppas ju verkligen att det är en förstående chef som förstår varför han behöver vara borta en del.
Ska kolla lite på resa nu ikväll tänkte jag. Vilken sida sa du att du tyckte var bäst? (Långt och bläddra tillbaka i tråden...).
Konstigt att han lyckades spela just den låten!
Jo. Idag ser jag fram emot att åka till kuratorn, även om jag inte har så mycket "det här måste jag komma ihåg att ta upp".
Jag tycker det där med tro är ett svårt begrepp. Jag kan nog inte kalla mig troende, men ändå finns det något där som drar i mig. Både jag och maken har pratat om att vi tror att vår son är någon annanstans, eller att vi vill att han ska vara det iaf. Vi vill inte att han bara ligger i den där kistan... Jag vill tro att han springer runt bland körsbärsträden och jagar fjärilar, leker med vänners änglabarn och andra som gick bort alldeles för tidigt och att mormor har hand om honom där. Jag vill tro att han sitter på ett moln och filosoferar och vakar över oss och den dag vi får ett syskon ska han vaka extra över hen. Det är vårt sätt att överleva tanken på att han är död, men jag förstår att det kan låta konstigt för andra.
Jag har också köpt ett smycke nu som jag alltid bär med mig.
