En käftsmäll till undergångsprofeterna

Jag skulle gärna vilja att de gick bra för Sverige men det är inte riktigt den bilden man får. Besparingar i vård, skola, deltidsbrandkår, polis, försvar, skapande av utanförskapsområden, kris för skogsbranschen, en gruvindustri som bromsat in, bostadsbrist, varningar om en bostadsbubbla och kommuner som sänder ut nödrop om att de håller på att gå på knäna ger en bild av ett samhälle i förfall snarare än av en blomstrande, dynamisk välfärdsstat.

Det som kommer att gå sönder först är antagligen välfärdssystemet eftersom det redan börjat krackelera. Frågan är om inte åtminstone delar av välfärdssystemet borde börja reformeras redan nu för att hindra ett totalt sammanbrott.

Hur tänkte du där? Vad får dig att tro att jag skulle föredra en ekonomisk kollaps? Varför tror du jag skulle vara skadeglad?

Jag kan, till skillnad från er som inte vill låtsas om att det finns några problem, inte bortse från de besparingar som skett i skola, vård, på handikappade och på pensionärer. Det är dessutom en utveckling som pågått länge och knappast kommer att upphöra, oavsett vad som händer med flyktingströmmen (vilket jag antar är dit huvudintresse). Att likt en struts stoppa huvudet i sanden ändrar inte på fakta och fakta är att den svenska välfärden befinner sig på ett sluttande plan och urholkas lite mer för varje år.

Jag har inte heller skrivit att en kollaps är nära utan det kommer sannolikt att bli en långdragen process som skulle gå att hejda om man tar vissa politiskt obekväma beslut som även kommer att drabba enskilda individer. Men alternativen är troligen att ännu fler kommer att drabbas. Framförallt de svagaste grupperna och troligen med en överrepresentation av invandrare som, enligt vissa, skall tvingas klara sig på 50kronorsjobb.

Raljerande innehållslösa inlägg och försök att håna de som inte delar er världsbild kommer inte att ge min mor bättre hemhjälp, en läkare som kan hennes sjukdomsbild, ett anpassat boende eller en pension som går leva  någorlunda bra på. Inte heller lär en ökad invandring, även om vissa ser den som "the second coming of christ",  i längden kunna rädda en väl utbyggd välfärd för alla.