En käftsmäll till undergångsprofeterna

Nej, du är ju för HBT-rättigheter och allt möjligt, vilket får betraktas som (kultur-)vänster.

Man måste skilja på den socio-ekonomiska aspekten och den socio-kulturella aspekten inom politiken.

Du Rataxes, du som orerar så mycket om liberalismen, hur lever du själv? Följer du och lever efter dina ideal?
Låt oss andra höra hur du lever efter den liberalism du så varmt förespråker.

Att du aldrig haft en anställning utan alltid varit din egen, eller nyttjat A-kassa, det tar jag för givet.
Att du själv ordnat med skolor/utbildningar och betalar för en privat sjukförsäkring och inte nyttjar det allmänna, det tar jag åxå för givet.
Givetvis så har de ev barnbidrag du lyft, efterskänkts till nån org eller politiskt parti som främjar den liberalism du förespråkar, att du/dina ev barn använt dom för eget bruk ser jag förstås som helt uteslutet.

Men i övrigt, hur har du anpassat ditt liv så att du kan påstå att du gör allt för att stå upp för liberalismen, så att du är en god och sann förebild för densamma?

Jag tror det är många som vill veta hur du bär dig åt, och även jag är verkligt intresserad, av hur du får ditt liv att gå ihop med din politiska övertygelse.

Jag frågar för att just i Sverige finns det stora, ja nästan obegränsade möjligheter att leva som en sann liberal.
Visserligen kommer det att fresta lite på den privata ekonomin, iaf i början, men det ska väl inte ha varit nåt som hindrat en så fast övertygad idéologisk liberal som dig Rataxes.

Gör oss nu inte besvikna Rataxes, för tänk om det är jag som lever mer efter liberalismen än vad du själv gör, den nesan är väl knappast nåt du vill uppleva?

Precis så är det. Kapitalismen är komplex, men naturligtvis lider företagen inte av en ökande befolkning, även fast en större del av konsumtionen handlar om ett nollsummespel. Marknaden blir likväl större, och det finns större möjligheter för företag att expandera sin verksamhet. 

Debatten är just den att vi riskerar att få en utpräglad underklass. Idag är det naturligtvis som sådant att invandringen är en nettokostnad på välfärden. Vi har redan nu sett tecken på att den bedrivits blivit på bekostnad av andra mer svaga grupper. Ex fattiga i tältläger, eller handikappade. Lyckas inte integrationen, urholkas även välfärden eftersom att ett överskott enkom kan realiseras genom att få nyanlända i arbete. Hur gör vi det med nuvarande modell? Regeringen har naturligtvis förstått detta. De vill inte stänga gränserna för att de tycker att är kul. Utan det är ett måste, eftersom att riskerna är oerhört stora. 

Sedan är det givetvis som sådant att Sverige drivs på av ett entreprenörsskap och kommer även i fortsättning gå bra då svenskar är bland de bättre entreprenörerna i världen. Det vi dock bör oroa oss för är att vi riskerar att sänka den höga lägsta nivån, som ändå innefunnit sig i landet i många, många år. Det paradoxala i den svenska debatten, är att det finns fler anledningar till att känna optimism som marknadsliberal, än som stolt socialist. Det verkar dock vara precis tvärtom. Det är faktiskt mycket märkligt! 

Klart han får, han får göra precis som han vill, vilket jag påpekat, det är han själv som överallt dömer ut allt som Sverige står för och hur vi lever här.

Och gör man det, och samtidigt hävdar sin egen idéologis förträfflighet om och om igen, och det i ett land som Sverige, där vi har stora möjligheter att själva forma våra liv efter den idélogi vi gillar, ja då förtjänar man att dissas.
Så trovärdigheten han själv har försatt sig i, genom att döma ut oss andra som inte delar hans åsikter, den är numera lika med noll.

Jag gillar skarpt de som vågar ta strid för sina åsikter och idélogier, och verkligen försöker leva som man lär och tror på.
Men blir det bara en massa skrävlande, och inte ett enda bevis på hur man format sitt liv efter sin övertygelse och idéologi.
Då har man även förbrukat sin rätt att kritisera andra, och deras val.