Cellprov, rädd

Nu har jag inga övergrepp eller tydligt i bagaget, men jag lider av svår läkarskräck och bara miljön på. En vårdcentral får mig att nästanhyoetventilera. Men cellprov är faktiskt inte så farligt. På mig har det inte gjort on de allra flesta av gångerna, ett par gånger har det svidit till lite, men inte värre än tex smärtan man känner när man tar en spruta. Borsten är pytteliten.

Jag vet att vissa är känsligare för smärta än jag, och tycker att det hör ont. Men för mig gör det inte det, trots att jag spänner mig och har svårt att slappna av.

Lycka till, det går snabbt!

Hej!

Jag förstår att du är orolig, jag har gjort flera cellprover och det gör ont, inte så farligt det är mer situationen som är jobbig och man förväntar sig smärta. Jag skulle beskriva smärtan som en lite kraftigare mensverk men den varar alltså i några sekunder. Kan du kankse ta med dig någon som kan distrahera dig, typ prata med dig eller så?

Sen om du verkligen säger att du har varit orolig och rädd så tror jag de flesta på kvinnohälsan tar hänsyn till det och är extra försiktiga och förstående.

Vad du än gör så gå på din tid jag vill inte alls skrämma dig me jag har haft cellförändringar och man skulle inte bli kallad om det inte var så att det gav resultat. Upptäcker man en sån sak i tid så är det låg risk att det hinner utvecklas till cancer så försök slappna av, berätta hur du känner och kankse ta med någon som stöd.

Jag vet att jag borde gå och jag tänker gå också. Men jag är så jäkla rädd. Har testat mig för könssjukdomar där de "topsade" i livmoderhalsen har jag för mig, tyckte det var fruktansvärt jobbigt eftersom det var första gången jag blev undersökt och jag hade dessutom åkt in akut för smärtor. Smärtan var dock inte så farlig, det var mest att jag var så himla rädd och ledsen.

Min mamma har dessutom skrämt upp mig under åren när jag växte upp, när hon gått dit och ojat sig efteråt och berättat att de knipsar av en köttbit från livmodern som de drar ut :(

Min sambo ska följa med mig men det känns ändå jätteläskigt. Har också upplevt att de flesta barnmorskor/gynekologer inte tar mina psykiska problem på allvar, de säger bara "okej" men sen kör de på utan att berätta vad de ska göra, utan att hejda sig när jag gråter och har ont osv.

Jättetråkigt att höra att du har blivit så dåligt bemött och var din mamma har varit på cellprov har jag ingen aning för det knippsas verkligen inte bort kött. Hon har möjligtvis gjort en konisering men det är något annat. Bra att du går på din tid, i värsta fall får du väl bara tänka att det kommer vara jättejobbigt men att det är över på ca 5 min och fokusera på någon belöning du kan ge dig själv efteråt. Ge dig själv en present eller gå ut och gör något med din sambo.

Har googlat på hur instrumenten ser ut, det ser ju ut som en liten toaborste typ... hur långt in petar de den där borsten? Den ser ju enorm ut :(

Jag är ingen expert men det är en bit in, jag tycker knappt man känner när dom för in borsten, det som känns är när dom ska få celler och det handlar alltså om en smärta som varar mindre än 5 sekunder. Tjejer har väl generellt ganska lite kännsel några centimeter in det är just själva livmodertappen man kan känna av.

Jag struntade i cellprov första året pga rädsla. Jag gjorde mitt första på efterkontrollen efter första barnet. Då hade jag ju precis genomgått en graviditet, fått sy bristningar och livmoderinfektion. Efter den upplevelsen var det lättare att genomgå cellprovet för min del. Jag tyckte fortfarande att det var obehagligt, men det gjorde inte ont.

Alla upplever smärta och obehag olika, men det du har i bagaget gör ju det svårare.
Mitt råd är faktiskt att kontakta mottagningen som skickat kallelsen och berätta att du är rädd pga vad du upplevt. Det kanske blir lättare om du kan få komma dit en extra stund innan och få mer information om hur provet går till och vem som gör det.

Om man vid första cellprovet fått svar att man har förändringar får man träffa en gynekolog som undersöker med bl.a. Att dem penslar ättika på livmodertappen och om det behövs knipsar dem av en bit so dem skickar på analys och ser man att man har mer cellförändringar så får man då göra en konisenering ???? men till TS att ta cellprov gör inte ont
men ta 2 alvedon och en Ipren en 1 timma innan besöket ???? jag har haft och har tyvärr cellförändringar och har varit på många undersökningar! Försök att andas in genom munnen och ut genom näsan och andas lugnt så kommer det känns bättre,det lovar jag ????????????

Jag har suttit och googlat en massa och kollat videos på youtube och var nära att svimma, har skrämt upp mig så mycket. Vet att det är viktigt att gå dit och alla verkar ju ha olika upplevelse av hur jobbigt det är.

Nån som kan jämföra det med att kolla efter klamydia i livmoderhalsmynningen, för det har jag ju gjort. Är det ungefär samma sak eller är den ena värre än den andra?

Jag har gjort några call prov hittills och det har alltid gjort mer eller mindre ont förutom senaste gången. Då kändes det ingenting! Jag blev jätteförvånad men hon sa att det inte ska göra ont! Så det kan hända att det inte kommer att kännas alls :)

Nu har jag tagit det! Ringde mottagningen och sa att jag var väldigt orolig så de bokade in en tid åt mig idag så jag kunde ta lite längre tid på mig och sådär. Det kändes ju INGENTING! Det enda som kändes var när hon "öppnade upp" slidan med de där instrumenten, själva provtagningen märkte jag inte ens. Blev förvånad när hon sa att det var klart. SÅÅ skönt att ha det gjort!

Så bra! Nu är det över och du behöver inte vara rädd för framtida cellprov heller!

Nån som vet hur länge det är normalt att blöda efter cellprov förresten? Kom en droppe igår när hon höll på och idag har det kommit lite mer än igår. Kommer fortfarande lite blod.

Ja det är normalt. Det har hänt mig ett par gånger, och jag har aldrig haft några cellförändringar.

Hm, jag blöder fortfarande och nu har det kommit mycket mer... det är inte mens, jag tar ppiller och hade mens nyligen. Är detta normalt?

Vad härligt att du fick det gjort! När jag började läsa tråden, tänkte jag skriva att du skulle kontakta mottagningen och berätta om din rädsla så du kunde få en sköterska som är extrabra på att bemöta rädda patienter, men nu såg jag att du redan gjort det. Bra jobbat! Hjälper säkert andra rädda också att läsa om hur bra det gick för dig. 

Jag tycker inte själva provtagningen känns alls, men första gångerna jag tog cellprov var jag oskuld och då gjorde det rätt ont när de satte in ett instrument i slidan för att komma åt. Men det var inte lång stund eller så att jag skulle ha dragit mig för att gå dit nästa gång. 

Hur det är med blödningen kan jag inte svara på, men du kan väl ringa 1177 och fråga dem, så slipper du fundera. Har det inte slutat på måndag kan du ringa till stället du var på, då de ju är experter.

 

 

Jag ringde 1177 som sa att jag skulle avvakta över helgen. Hon sa att "det är ju inget som gått sönder som kan blöda" nehe, varifrån kommer det då?

Jag blev iallafall förvånad över hur lätt det gick med cellprovet. Jag kände ju när hon satte in instrumentet som "öppnar upp" slidan, det var superjobbigt tidigare men det blir helt klart lättare när man slappnar av. Sen "halkade" min livmodertapp på den så det kändes som om nåt liksom hoppade till där inne, blev jätterädd men det gjorde inte ont. När hon tog prov med träspatlarna kändes det inget speciellt, kändes väl typ som om man stoppar in ett finger och rör vid slidväggarna. När hon skulle stoppa in borsten började jag hyperventilera och spände mig och höll på att börja gråta. Tänkte "men varför tar det sån tid, stoppa in den nån gång!", och så sa hon "okej, nu så..." och jag trodde hon var tvungen att börja om eller nåt men hon fortsatte "...så var vi klara!". Och jag hade inte ens märkt att den där borsten var inuti mig. Blev så paff!

Bra du ringde 1177. Och nästa gång kommer du inte alls vara så rädd! Är du ändå lite rädd, med tanke på vad du har i bagaget så vet du att du  kan ringa och berätta om det och få mer hjälp och att det kommer att gå bra.

Deltagare till intervju sökes! Undviker du cellprovtagning? Har du haft negativa upplevelser av tidigare gynekologiska undersökningar?

Vi söker nu deltagare till vår examensuppsats, en studie som undersöker upplevelsen av tidigare negativa erfarenheter av gynekologiska undersökningar hos kvinnor som undviker cellprov. Vi som genomför studien går sista terminen på psykologprogrammet vid Örebro Universitet. Med din hjälp hoppas vi kunna bidra med kunskap om vad som kan leda till att kvinnor undviker cellprovtagning. Tidigare forskning visar att många kvinnor som undviker cellprov gör det på grund av tidigare negativa erfarenheter, men trots detta finns det få studier som fokuserar på deras personliga erfarenheter och upplevelser. Intervjun beräknas ta cirka en timme, alla deltagare kommer att vara helt anonyma och du har rätt att avsluta intervjun när som helst utan att ange orsak till varför. Om du är intresserad av att delta eller vill veta mer är du välkommen att kontakta oss på [email protected].

Tack!

Mvh Maja Jerdén och Idamaria Jonsson