Livrädd för förlossning

Bara bita ihop, alla andra gör ju de! :)

Du är verkligen inte ensam i din rädsla men det finns hjälp att få. Ta upp det med din barnmorska så hjälper hon dig vidare.

Fast det är ju inte riktigt sant. En majoritet av de extremt förlossningsrädda är omföderskor så rädslan kan inte vara helt obefogad. Däremot finns det hjälp att få så att man kan hantera den och förhoppningsvis få en positiv förlossningsipplevelse nästa gång. Det är bra att vara förberedd.

Jag var rädd inför att föda. Var förberedd på en grotesk upplevelse men det visade sig vara riktigt häftigt att vara med om. Epiduralen var fantastisk.
Försök få bukt på din rädsla lite och kanske gå och prata med någon barnmorska?

Jag föder hellre hundra ungar än att bryta ett ben i kroppen faktiskt. Barnmorskan kan hålla handen eller en varm handduk mot mellangården när huvudet tränger ut så spricker man inte. Bästa ställningen att föda på är att ligga på sidan. Då blir det minst tryck nertill och bebisen får ingen backe upp som det blir om man ligger på rygg eller halvsitter upp.

Du har både allt och ingenting att vara rädd för! :)

Att föda är den mäktigaste upplevelsen du någonsin kommer att vara med om. Lätt värt all mödan. Och det finns ingen poäng med att oroa sig i förväg. Händer det något så tar du oron då. Om du oroar dig redan nu så kommer all oro varit förgäves om allting går bra (vilket det oftast gör).

Jag var ckså rädd för att föda men trängde bort tankarna på det hela första graviditeten. Hade dessutom en barnmorska som ville vara ärlig men som skrämde mig i onödan då förlossningen gick jättebra! Blev faktiskt klippt nertill och sydd två stygn men själva läkningen hår jättesnabbt därnere! Dessutom är man så glad och uppfylld av sitt barn attan inte tänker på underlivet innan det har läkt (det handlar bara om dagar). Jag tror att det bara är skräckhistorier som skrivs om i tidningen inte att första förlossningen kan gå snabbt och lätt (som för mig). Därför oroade jag mig inte dör andra förlossningen som blev desto jobbigare, men jag sprack inte (eftersom den tig längre tid då barnet kom ut med handen och huvudet samtidigt). Var rädd inför tredje förlossningen när jag visste hur jobbig den andra var, men den gick supersnabbt, en sk störtförlossning på totalt under en timme, där jag också sprack och fick sy. Konstaterade efteråt att mitt underliv mådde bättre typ en dag efter förlossningen än innan! Kroppen är verkligen fantastisk och vården också! Du kan få hjälp att bearbeta dina rädslor eller lösa dilemmat med att inte noga bli gravid genom kontakt med vården. Träffa en barnmorska så kan ni gå visare därifrån! Lycka till!

Jag födde på sidan men hade även ett sprickskydd. Helt perfekt!!!

Men sådär kan du ju inte säga. Att man inte spricker om man har en varm handduk där. Då skulle ju alla ha det och ingen skulle spricka. Barnmorskan höll med varm handduk på min vän, men hon sprack så hon fick rullas in till operation ändå. Jag hade också varm handduk men jag sprack jag med.

Jag förstår att man vill lugna TS, men det är inte fint att komma med lögner.

TS; vill du komma över din rädsla och föda vaginalt råder jag dig att börja med aurorasamtal, de har hjälpt många. Vill du inte föda vaginalt så kämpa för ett snitt pga förlossningsrädsla.