Ta en vit jul i år

Jag fördummar inte barn, snarare vuxna som verkar tro att barn far illa av allt som bryter mot vardagen.

Jag upprepar. Om barn mår dåligt av de ringa personlighetsförändringar som föräldrarna kan få av ett eller två glas vin eller för att de är väldigt glada så är det andra bakomliggande problem

Att "märka något" är inte detsamma som att detta skulle vara negativt. Som sextiotalist och Jennie med ie så klokt påpekar så sker liknande personlighetsförändringar helt utan alkohol. Detta på grund av trötthet, hormonella förändringar, tidpunkt, stress, tristess, en god stämning i omgivningen och så vidare.

Enligt vit juls egna undersökning upplever 4/5 barn inte att det blir "tråkigare" när vuxna dricker alkohol.

Jag säger inte att personlighetsförändringen är markant vid ett glas vin. Om man däremot börjar summera det jag rabblade upp tidigare över en middags tidsspann så kan det ha en viss effekt. Och att då på nåt sätt försöka släta över det med att barnet skulle ha problem för att det upplever otrygghet om föräldrarna förändras av det.... Tja, då är man ute i grumligt vatten....

Jag har vid inte bara ett tillfälle blivit tagen som onykter trots att jag varit spiknykter. Vid ett tillfälle var det en som fint påpekade att jag nog inte bör köra bil. Det starkaste jag hade druckit den kvällen var en kopp kaffe

Det du tar upp (ett par glas vin, ett par glögg och ett par nubbar drucket under ett par timmar) är en ganska ansenlig summa alkohol, långt över det som personer i trådar som denna tar upp. Kan det vara ett problem? Ja, jag vågar nästan lova att sådant alkoholintag under morgondagen kommer leda till att en del barn upplever obehag. Andra, som har föräldrar som dricker så mycket, kommer inte uppleva obehag. Ytterligare andra kommer att uppleva intensivt obehag och stark ångest för att mamma och/eller pappa återigen dricker alldeles för mycket, precis som förra helgen eller förra onsdagen.

Men ett sådant (miss/risk)bruk är inte det som diskuteras här heller utan här handlar det i de allra flesta fall om det du tar upp ovan och det dricks under kanske tolv timmar istället för två (om det ens dricks så mycket).

Man får också komma ihåg att det inte nödvändigtvis är normen. Trots detta vill personerna bakom vit jul-kampanjen att man ska avstå en öl eller en mugg glögg.

Jag ställer mig helt bakom att vuxna inte ska dricka för mycket i sällskap med barn, inget konstigt här. Men där min gräns för för mycket går där berusning uppnås går vit jul-kampanjens där berusningsdrycker intas, oavsett mängd eller under hur lång tid.

Det är det här som är så skevt och jag vågar påstå kontraproduktivt med kampanjen. BRIS gick i dagarna ut med ett liknande budskap men det var att avstå från alkohol om barn upplevde obehag och att dricka med måtta. Något sådant satsar inte vit jul-kampanjen på utan de förespråkar noll intag, något som med stor sannolikhet stöter bort oss som per automatik är måttfulla. Men det beror också på att vit jul-kampanjen saknar barnfokuset och istället fokuserar på att folk inte ska dricka alls vilket förklaras av att det är nykterhetsrörelsens kampanj.

Jag förstår dina synpunkter på dom olika kampanjerna. Fast är inte problemet att brukaren själv aldrig kan avgöra var gränsen går och därför använder sig vit jul-kampanjen av nolltolerans. Det BRIS skriver må eventuellt vara mer sant men det hela börjar ju alltid med ett första glas och sen drar det iväg för vissa. Majoriteten av dom som skapar oro hos sina barn skulle jag tro är folk som inte har självinsikt om detta. Dom tycker själva att dom dricker "lagom".

Att "brukaren" aldrig själv skulle kunna avgöra är direkt osant, de flesta kan avgöra hur mycket som är lagom att dricka vid ett givet tillfälle.

Anledningen till att vit jul-kampanjen använder nolltolerans är för att de som står bakom är nykterhetsförbund vars mål är att minska alkoholintaget. Vill man vara cynisk så är barnen och julen enbart ett slagträ i detta. Jag håller inte med om det, jag tror att de är genuint oroliga för barn som far illa av alkohol. Det jag har problem med och som jag tror att de förlorar stort på är att de skuldbelägger och fokuserar på de som inte har dessa problem.

Ska man krasst titta på deras påståenden genom åren så säger de att jag (exempelvis), som har en mycket låg alkoholkonsumtion, bör avstå alkohol på jul för att det finns barn som far illa av alkohol. Anhängare på sociala medier och på forum (i den här tråden bland annat) menar att "jag" inte kan avstå alkohol för att jag väljer att dricka alkohol.

Det är kontraproduktivt att göra så och man stöter snarare bort en viktig allierad i kampen mot missbruk och riskbruk, de som inte har något av det utan en avslappnad och måttfull inställning till alkohol. De vänder sig till en grupp som inte orsakar problem och säger "det ni gör orsakar problem, barn lider faktiskt av alkohol!". Problemet är inte de som dricker alkohol på julafton, problemet är de som dricker så mycket alkohol på julafton att barn tar skada av det. Men dessa lyssnar generellt inte ändå.

Som brukare är min förmåga att räkna till en/ett intakt även efter intaget.

Om det inte fanns något problem för att folk visste sina gränser så skulle inte BRIS och dylikt bli nedringda över julhelgerna. Och än fler må dåligt utan att ringa BRIS.

Ang. kampanjen så är det alltså en kampanj vi pratar om. En kampanj för att få ut ett visst budskap precis som all annan form av reklam. Oavsett vad dom hade skrivit så hade det ju inte fallit precis alla i smaken. Däremot kan man fundera varför vissa tar åt sig nåt så fantastiskt och har ett extremt behov att försvara sig och tracka ner på en kampanj som i botten har ett väldigt gott syfte dvs att alla barn ska få ha en lugn och trevlig jul.

Jag måste bara få fråga varför det skulle vara så hemskt för barnen att se sina föräldrar extra glada?
Är verkligen en personlighetsförändring alltid av ondo? Även om det är en gladare förändring?
Upplever verkligen alla barn det som otäckt när deras föräldrar skrattar och har roligt?
Blir de lika skrämda av sig själva och deras egna kompisar när de blir uppspelta på kalas osv?

Hur ställer man sig då till trötta och slutkörda föräldrar som pga sömnbrist är sura/griniga/stingsliga och då genomgår en personlighetsförändring?
Är det mer okej att bli sur än att bli glad för att det sura beror på att man är en bra förälder som offrat sin egen sömn för sitt barns välbefinnande?