För mig har det blivit som betingat på nått sätt. Jag kan vara jättetrött, ha massa minus på sömnkontot men blir klarvaken så fort jag lägger mig i sängen, som att hjärnan lärt sig att nu är det dags att börja tänka och älta alla trivialiteter.
Du beskrev mig i ett nötskal där!
Jag har också svår insomnia och det är som om jag utvecklat någon slags fobi mot att ligga i min säng. Blir också plötsligt pigg så fort jag lägger mig där.
Äter inte sömnmedel, bara en antihistamin som gör mig sömning. Men det är som om jag går igenom en cykel av hur jag sover. En bra natt sover jag minst 6 timmar, men de flesta nätterna blir det bara 2-3 timmar.
Det känns som om mitt liv förstörs pga detta, jag är ett minne blott av mitt forna jag. Har haft så här sen 2012. Och jag brukade sova hur bra som helst, somnade in på 5 minuter så fort huvudet nuddade kudden på kvällen och kunde ligga och dra mig om mornarna, tyckte det var jättemysigt. Nu flyger jag upp ur sängen när jag vaknar, trots att klockan kanske bara är halv fem på morgonen. Får ångest av att ligga i sängen, alla ångesttankar kommer direkt. Måste upp och skingra dom.