Att bli familjehem

Vi har 2 egna o 2 placerade.

Det ena placerade barnet är en sk uppväxtplacering. Men nu på senare tid har föräldrarna börjat komma på fötter, så barnet kanske kan flytta "hem" i framtiden. Om det blir så att någon av våra "lånebarn" ska hem kommer vi bli jätteledsna. För vi har verkligen fått låna två underbara små liv.

Målet med vården/placeringen är ju återförening. Innan man blir familjehem får man fundera över hur stark sin egen familjesituation är. Klarar man av att lämna tillbaka barnet, kommer man jobba för en återförening fastän barnet kommer kännas som sin egen..?

Jag vill ge dig rådet att ringa din kommun eller grannkommunen o boka ett möte. Där får du massor av info. Känner du fortfarande att "detta vill vi göra", så tycker jag absolut att ni ska öppna ert hem.

Jag håller inte med "Nej". Kommuner har stora problem med att hitta familjehem o barn hamnar i mellanhem/jourhem, vilket inte är optimalt för små barn. De behöver trygghet o kärlek.

Du skrev att du har vana av att jobba med barn med problematik o även föräldrar, vilket är superbra! För bio-föräldrar kan verkligen försöka göra ert liv till ett helvete. Vi har bl.a fått mordhot.

Våra barn va 7 o 11 när första barnet kom. Vi har både fått gå igenom utredning o utbildning. Vilket va jättebra så man kunde landa innan barnet kom.

Lycka till!

Första barnet va jag o min sambo tjänstlediga i 9 mån (halvtid). Barnet va 1 år o nästintill apatisk. Det tog inte lång tid tills barnen fann varandra. Det va 6 o 10 år mellan barnen. Vilket va superbra då "lånebarnet" behövde en vuxen dygnet runt