Är det okej att fråga barnlösa...

Tycker ni att det är okej eller respektlöst att fråga personer utan barn varför de inte har barn eller om de inte vill ha det? I vissa fall kanske det är en känslig fråga, men det vet man ju inte i förskott?

Jag har själv inga egna barn och har emellanåt rätt mkt tankar kring detta som jag skulle vilja bolla med andra barnlösa (finns några få inom bekantskapskretsen) men vill ju inte trampa ngn på tårna om det är ett känsligt ämne.

Hur tänker ni?

Jag vill verkligen inte trampa någon på tårna för jag VET att det är ett känsligt ämne. Så även för mig.

Men om man inte kan ställa frågan till en vän, vem kan man då prata med? Jag vill inte ta det med en psykolog, det känns alldeles för opersonligt.

Det är inte lika laddat för alla personer.
Jag blev förälder när jag var 38, hade ingen längtan efter barn innan.
Jag tyckte att det var störigt med folk som ifrågasatte det och så men om jag hade träffat på någon som genuint ville filosofera kring frågan hade jag inte tagit illa upp alls.
Berätta lite om dina tankar och är det läge så hakar vederbörande på samtalet.

Jo det har du förstås rätt i. Vet inte riktigt hur jag ska ta upp det bara, men det tåls att tänka på. Detta är förhoppningsvis ett lite "snällare" sätt att hantera det på. Får hoppas hon "nappar". Om jag vågar ta upp det, vill säga. Tack för tipset.

Förlåt om jag verkar bitsk nu, det är inte menat så. Men om jag inte "får" fråga andra varför de inte har barn, varför kan du helt ogenerat ställa den till mig? (Retorisk fråga).

Jag tar inte illa upp, jag startade tråden så jag får väl gilla läget. Det korta svaret är att jag aldrig har varit gravid. Anledning till det, och annat kringliggande vill jag inte gå in på här då jag valt att inte vara anonym. Hade jag varit anonym så hade jag kanske svarat lite mer utförligt men nu är inte fallet så.

Jag hoppas du inte tar mitt svar på fel sätt, jag förstår varför du frågar.

Men det är ju det här jag menar. Är det okej att fråga en främling på internet varför den är barnlös, men inte okej att fråga en vän? Vart går gränsen?

Det är klart det är skillnad, för den som genomgår det! För en ovetande utomstående så syns ju bara ett par eller en person som av en anledning eller annan inte har barn.

Jag vet tex inte om min vän är frivilligt eller oftivilligt barnlös. Skulle jag gissa så skulle jag gissa på det förstnämnda MEN jag har inte tagit upp det med henne för att jag sett det som hennes ensak. Det gör jag fortfarande. Men oavsett anledning till barnlösheten så skulle jag vilja prata med en person som inte dömer mig för att jag vill prata om det. Hon kanske inte alls skulle vara rätt person att prata med men det är ju jättesvårt att veta i förväg oavsett vem man väljer att prata med.

Men herregud, det är klart jag vet att det är privat! Men det är ändå skillnad på att skriva om sina "hemligheter" heelt öppet på ett forum till att sitta öga mot öga privat med en vän och diskutera ngt känsligt!? Jag känner inte dig, alltså har jag inte skapat ngt förtroende för dig och därför vill jag heller inte dela med mig av mina hemligheter till dig. En vän jag kännt i 20 år är något helt annat.

Jag har aldrigt sagt att jag tänkt fråga henne. Jag har sagt att jag skulle vilja prata om att vara barnlös och att få bolla tankar med någon som inte dömer mig. Och jag har använt henne som exempel då vi är lika gamla, uppväxta tillsammans och de enda två barnlösa av vårt gamla gäng. Du verkar inte ha någon som helst förståelse för att man vill prata om känsliga saker med någon närstående, och det är okej. Alla är vi olika. Jag respekterar din åsikt men lämnar din och min diskussion nu.