Är det okej att fråga barnlösa...

Jag förstår fortfarande inte grejen. Du frågar i trådstarten om det är respektlösast att fråga. Vissa svarar nej. Andra ja. Förstås. Så är det alltid.

Men sen kommer det fram att det du egentligen vill är att berätta om dig själv. Ha någon att prata med. Säger du.
Men jag tror halvt om halvt på det. För hade det varit så - ja då är det ju inte svårare än att ta upp det med din vän. Vill hon sen berätta om sig själv så gör hon det. Du behöver inte ställa frågan.

I själva verket tror jag att det här handlar om att du är så förbannat nyfiken. Sluta vara det. Vill din vän berätta så gör hon det.

Personligen så tycker jag väl att man borde kunna vädra det mesta med sina närmaste vänner, men så är det kanske inte alltid?

Själv har jag inga problem med att svara på frågor som utomstående ställer, men så är det inte för alla. Kan tycka att folk som stövlar på för hårt med plumpa barnfraser är "flaskhalsar". Finns en hel del sådana, man kan ställa personliga frågor men man behöver inte vara för privat med folk man inte känner.

Lättkränkta måhända, men lika många är korkade och burdusa i sitt bemötande. Man kan INTE fråga folk man inte känner om precis vadsomhelst.

Skulle aldrig fråga någon om varför de inte har barn oavsett om de inte har barn av fri vilja eller inte är det en privatsak.

Jag skulle till exempel aldrig fråga någon som har barn varför den valde bort så mycket för att skaffa barn.. Det är tabu att frågasätta ett barns existens men helt tillåtet att ifrågasätta ett barns icke existens!

Har varit ofrivilligt barnlös i åtta år, idag gravid med första barnet.. Det är förvånansvärt hur många människor som tycker att det är okej att lägga sig i när det kommer till barnfrågan. Både när man inte har barn, när man är gravid och antagligen också sen om hur man är som förälder. Barn är tydligen något som alla har en åsikt om, men om något så många bara borde hålla tyst om och låta paret sköta själva så länge de inte öppnar sig och ber om råd!

Det är med ditt resonemang även ok att fråga om hur den senaste avföringen var, hur någons könsorgan ser ut, hur mycket pengar man har på kontot, varför någon är deprimerad eller varför inte "när brukar du ha mens?".

För man kan ju bara låta bli att svara och så är det inte mer med det. Frågor bär budskap utöver själva frågan och är man inte medveten om att frågor kan såra, kränka, förminska och trycka ner så bör man nog vara väldigt försiktig med att ställa frågor.

Det är utöver det skillnad på att vara lättkränkt och att någon inkräktar på den personliga sfären. Lättkränkt innebär, generellt, att man blir kränkt av saker som inte är riktade mot en själv. Ett typexempel är de som blev kränkta av en penis i snön i veckan, då kan man prata om lättkränkthet.

Återigen, om man nu har den relationen med sina vänner att man diskuterar allt så är det ju fritt fram. Det är när man inte har det eller om man är osäker om man har det som jag manar till försiktighet, barnlöshet kan vara en mycket känslig fråga. Personlig, inte privat är en bra grundregel om man inte har en sådan relation.

Sedan tillkommer förstås faktumet att andra inte har med den saken att göra, varför "jag" inte vill ha barn har inte "du" med att göra. Om inte "jag" väljer att släppa in dig där förstås.

- De som inte vill ha barn blir konstant ifrågasatta varför de inte vill det, och anses gå emot naturlagarna. Själviska karriärsmänniskor som aldrig kommer få uppleva livet och dess mening på riktigt.

- De ofrivilligt barnlösa blir ständigt påminda om sin sorg och kamp av ständiga frågor om barnskaffande. Att det borde vara dags att sätta igång snart. "Vänta inte för länge nu!"

- De som väljer att stanna vid 1 barn blir ifrågasatta varför de är själviska och låter barnet växa upp ensamt och bortskämt.

- De med 1 barn får frågan "när kommer nästa?" så snart de har lämnat BB. Att i enrum själva få diskutera fram om och när ett syskon eventuellt är aktuellt, finns inte.

Man vet inte orsaker eller bakgrunder till människors beslut. Idag vet vi att det kan finnas massor med anledningar till att det ser ut på ett visst sätt i en familj. Vi vet idag att barnfrågan är privat. Med den kunskapen kommer ett ansvar att visa den hänsynen och respekten som ett privatliv kräver.

Att bli ledsen, irriterad, arg och/eller sårad när man inte får sitt privatliv respekterat betyder inte att man är "lättkränkt". Det betyder att man är en människa precis som alla andra.

Jag är ofrivilligt barnlös och har efter otaliga missfall och flera operationer fått besked att jag inte kan få barn. Det är en oerhörd sorg och varje gång jag tänker på det är det som att få ett knivhugg i magen, ögonen tåras och jag får en klump i halsen som sitter i länge. 

Det är inte alls ovanligt att jag får frågor om jag har barn, varför inte och även tips på hur jag lättare ska bli gravid. En del människor är oerhört okänsliga och jag blir rent ut sagt förbannad när jag läser vissa inlägg här i tråden. Det handlar inte om att vara lättkränkt. Det är oerhört känsligt för många att prata om och att göra det påminner om den enorma sorg det många gånger är att inte kunna få barn, att genomgå missfall efter missfall, att kastas mellan hopp och förtvivlan. 

Jag kan tala med detta med mina absolut närmaste vänner, men det är på mitt eget initiativ. De har inte trängt sig på med frågor utan låtit det vara mitt beslut om jag vill tala om det. De har visat att de finns om jag vill prata. Det tar på krafterna att tala om och jag kämpar varje dag för att inte tänka på det hela tiden. Jag vill inte bli påmind av okänsliga människor som river upp såren.

I början svarade jag bara väldigt kort på frågor om barn och bytte ämne. Numera när jag får frågan om jag barn eller eller liknande kommentarer blir jag så irriterad att jag säger att efter sex missfall på tre år, tre operationer i livmodern och daglig medicin som jag kommer äta resten av livet så har jag fått besked att jag inte kan få några barn. Det är en stor sorg för mig och din fråga får mig att påminnas om den. Mer du undrar över? Det brukar få dem att bli tysta. De tycker kanske precis som vissa här att jag är lättkränkt, men det skiter jag i. Jag tycker de är oerhört oförskämda och jag vet att det inte handlar om att känna sig kränkt, men det fattar väl inte de med sin begränsade sociala kapacitet. Jag bryr mig inte om jag trampar dem på tårna, förhoppningsvis sårar de inte fler barnlösa med sina frågor.

Eller så är det bara så att vissa inte kan få barn eller vill ha det, kan man inte, ja, då är det ju så..

I min värld så räcker det med att läsa ditt inlägg för att förstå vidden av hur privata den här typen av frågor är. Tack för att du delade med dig och förhoppningsvis kan få en del att se över eget beteende.

Man kan ju fråga om någon har barn. Om frågan blir nej så tycker jag inte man bör fråga varför. Har en kollega på jobbet som har försökt få barn i flera år men inte lyckats. När folk frågar henne varför hon inte har barn så börjar hon bokstavligt talat nästan gråta. Så nej, jag personligen tycker det är respektlöst att fråga varför en person inte har barn!