Ångest - är jag ensam om att känna så här?

Känner igen mig jättemycket. Detta kunde varit jag som skrivit. Har också haft ångest sedan några år, främst prestationsångest, men också som du skriver i form av katastroftankar om sånt som ligger framåt i tiden. Har också en 3,5 års högskoleutbildning och ett stressigt jobb som tillsammans med mina prestationskrav varit en dålig kombo och lett till stt ångesten förvärrats, sömnsvårigheter mm. På kvällen vänder jag alla tankar till ångesttankar. I höstas tänkte jag att det fick vara nog. Sjukskrev mig och började hos en psykolog. Ganska snabbt kom vi fram till två saker, dels att jag måste träna upp självkänslan så att jag slutar bry mig om vad andra tycker om mig och dels att jag har seperationsångest. Detta innebär bland annat att jag hellre stannar kvar i dåliga tankar och ångest därför att det är vad jag kan och därmed får mig att känna trygghet. Kanske kan va nått liknande för dig? Varit med om nån svår seperation i barndomen?

Vad skönt att veta att jag inte är ensam. Har inte vågat gå in och kolla om jag fått några svar förrän nu idag av rädsla för att ingen skulle ha svarat. Det kan kanske stämma att det ger en känsla av trygghet att känna ångesten eftersom känslan har fyllt hela mig under så lång tid. Har dock inte haft någon svår separation... eller, det beror väl på hur man definierar det. Mina föräldrar har väl aldrig varit närvarande föräldrar egentligen... Pappa träffar jag någon gång per år och han har sedan min barndom bara fokuserat på karriär, jobbat utomlands och haft höga krav på mig att jag ska skaffa mig en utbildning och tjäna mycket pengar. Mamma har varit deprimerad och sjukskriven sedan jag var ungefär 7, och har haft ett alkoholmissbruk sedan min tonår (som jag minns). De separerade när jag var ungefär 12 men det var inget jag tog så hårt vid.

Hur lär man sig att inte bry sig om vad andra tycker och tänker om en? Jag förstår ATT man inte ska bry sig och varför, men min kropp/hjärna vill inte lyssna på det som är logiskt. Ångesten kommer ändå.

Ångesttillstånd är väldigt vanligt idag. En del av livet.

Krasst sett kan man säga att hjärnan gillar sånt den känner igen. Har du haft ångest så länge så blir det svårt att ta sig ur det. Har du nånsin tänkt på hur vissa människor bara tar allt med en klackspark och flyter igenom saker vi andra skulle halvt gå under av? Eller hur vi hellre köper en mascara av ett märke vi hört talas om, trots att det kanske är dyrare än den vi aldrig hört om förr.

Därför kan det kännas som att man "vill" ha ångest, för ångest är hemma. Din hjärna tror att utan ångest skulle den inte kunna ta itu med saker för den har glömt hur man hanterar saker utan den ständiga vakten på fara. Så nej, du är verkligen inte ensam, jag var sån förut och många i min närhet drivs eller hindras av sin ångest. Det är svårt men man ska veta att det bara är en.känsla, för du vet logiskt att det inte är farligt att gå på ett möte eller en fest. Det är bara din hjärna som vill täcka alla eventualiteter och flyktkänslan tar över. Den har glömt att det finns andra sätt att göra saker.

Eller såhär: varje gång du gör nåt så är det en liten, liten farbror som går en viss väg över hjärnan. Gör du nånting ofta, t ex dricker kaffe varje morgon, så trampas stigen ner mer för varje gång. Gör du det jätteofta har det blivit ett dike. Gör du olika saker varje morgon så går stigarna bredvid varandra och då är det lätt att gå fram och tillbaka och korsa stigarna hit och dit. Samma med känslor, är du ofta glad har du ett glad-dike som är svårt att ta sig ur, är du ofta nedstämd har du ett dike där. KBT ger verktyg så farbrorn kan klättra upp ur diket och göra nya stigar och nya bättre diken. Tillslut har ångestdiket växt igen.

Haha de två skilda förklaringarna beror på att det är olika riktningar inom psykologin som förklarar samma företeelse på olika sätt

Din livsstil kanske är fel för dig helt enkelt! Jag har liknande sätt att fungera på, tonfall, gester, allt går automatiskt! Bytte liv och nu mår jag bra

Har ni testat KBT (kognitiv beteende terapi)? Kan ge verktyg för att utmana automatiska tankar. Har hjälpt mig medan vanlig terapi inte gjorde det.

Vilka bra pedagogiska förklaringar Frida, tack för dem :) Skönt att veta att det finns någorlunda logiska förklaringar till varför jag gör som jag gör.

KBT är något jag vill testa. Min nuvarande psykolog använder sig av psykodynamisk korttidsterapi, något som faktiskt inte hjälpt alls. Han slutar på vårdcentralen om ca 8 veckor och sedan vet jag faktiskt inte vad det ska bli av mig. Har inte mage att säga till honom att jag inte gillar terapin heller... i fredags berättade jag för honom att jag hade ångest för att komma dit, och sen satt vi i en timme och försökte klura ut varför jag hade det. Någon som gått i KBT som kan berätta lite hur det kan fungera under en session..?

KBT är mer här och nu terapi man pratar inte så mycket om vad som varit utan fokuserar mer på nuet. Inne på terapisnack kan du ochså få bra råd

Okej. Läste nyss att psykodynamiskt (som min psykolog kör med) fokuserar på något som hänt tidigare i livet - men det gör verkligen inte min psykolog. Han vill att jag ska sitta i nuet, utan att blicka framåt eller bakåt, och känna vilken känsla som ligger bakom ångesten när jag sitter framför honom. Hur ska det hjälpa?

Jag ger mig själv uppgifter hela tiden, utmanar mig själv för att komma över ångesten (satt exempelvis med ångest i tjugo minuter och stirrade på telefonen idag för att jag var tvungen att kontakta en person i mitt jobb innan jag ringde) men det hjälper inte. Ångesten kommer ändå. Försöker tänka "logiskt" (ex: hur stor sannolikhet är det egentligen att detta kommer hända), men det tröstar mig inte alls.

Är det någon som blivit hjälpt av KBT, psykodynamisk terapi eller liknande? Hur länge har ni gått i terapi då?

om du är kille/man tycker jag du ska gå in på ekenhälsan och göra deras testosterontest. Det har hjälpt mig.

Oj vad jag känner igen mig. Jag är också beroende av att känna ångest, känns som det är mitt autopilotläge. Så fort jag mår bra hoppar hjärnan till någon händelse som är ångestframkallande så är man fast i den karusellen igen. När man väl hoppar av den dyker det alltid en ny upp..

Jag vet inte hur man blir av med att vara beroende av att lida.

Tror att alla (smarta) människor har ångest, men vissa är bättre på att styra undan de känslorna. De har strategier för att slippa ångesten tex träna, distrahera sig, spela spel, ringa en vän, äta nyttigt och vara noga med hälsan osv.
Testa KBT, då får du verktyg.

Intressant tanke, man kanske är normal..

Jag tror inte på terapi, har provat flera gånger och återvänder alltid till samma utgångsläge.

Även KBT?
Där man försöker få till strategier för att fungera i vardagen istället för att försöka reda ut vad det beror på.

Nja, inte helhjärtat. Kanske vore värt att prova.