man kan komma ur utmattning/.tbrändhet!

Jag har också tagit mig ur. Jag drabbades 2012 och blev frisk 2014. Fantastiskt! Trodde aldrig jag skulle bli människa igen. Är nyfiken på din historia!

Har varit utbränd i tre år. Jättesjuk. Berätta gärna vad som hjälpt dig.

Första året kunde jag inte göra annat än ligga. I och med att jag så småningom också fick depression så fick jag börja äta antidepressiva som hjälpte mot depressionen. Jag kunde absolut inte gå, det är det som många gör fel i, man dfår höra från sin läkare att motion är bra, ja det är bra om man inte är djupt utbränd, men om man märker att man inte orkar, eller att man blir helt slut efter bara en kort promenad, tvinga inte kroppen till det. Jag lärde mig efter många misstag att lyssna på kroppen. Jag började äta tillskott eftersom när det var som värst åt jag mest skräp, massa choklad och söta produkter. Jag hade en underbar företagsläkare som även var insatt i vitaminer och mineraler. Så jag började äta högre dos av magnesium, starka b vitamin tabletter, c vitamin, omega 3 fiskolja. Allt för att hjälpa kroppen under den stress den var i. Något som antingen gjorde att jag blev sämre eller bättre, var hur människor bemötte min utbrändhet. Om tex någon på hälskosotaffären sa att nu har du varit utbränd så länge att om det inte vänder nu så kommer du aldrig att bli bra. Jag fick ett sånt bakslag av det! Men när någon (tex en läkare) gav mig HOPP och berättade att det går sakta, men du kommer att bli bättre! Det gjorde MYCKET. Eftersom jag hade en fruktansvärd ångest, hade jag fått utskrivet sobril, vilket jag var tvungen att hela tiden tänka att inte ta för mycket av för att inte bli beroende, jag önskar idag att jag inte hade varitSÅ restriktiv, jag led så fruktansvärt och denna ångestdämpande medicin gav mig pauser i den hemska tillvaron. Jag mötte min man under den tiden. Han var en vän då, och han hjälpte och stöttade mig under min sjukdomstid. Det hjälpte oerhört mycket. Vi köpte en billig bil eftersom jag inte kunde gå, så han körde mig till vattnet så jag kunde se annat än hemmets väggar. Jag hade alltid öronproppar, jätteviktigt, all stimuli är för mycket när man är djupt utbränd!! Jag lärde mig det efter smärtsamma upplevelser. Har fortfarande öronproppar för att inte utsätta min hjärna för för mycket ljud. Jag bar solglasögon de få gånger jag gav mig ut, för mina ögon var så ljuskänsliga. Berättar mer senare, blir så mycket nu. Måste fundera vad mer som hände och hur jag har tacklat utmattningen. 

Lider med dig!!! Men du kommer att bli bättre, och du kommer att värdesätta livet på ett helt annat sätt. *kramar om* jag vet vilket helvete det är, ingen som inte har gått igenom svår utbrändhet kan förstå hur man lider!

Hur ser ditt liv ut? Jag menar, har du hjälp? Vad gjorde dig utbränd? Hur ser dina dagar ut? Jag frågar eftersom det finns saker man kan göra för att underlätta och påskynda tillfrisknandet.

Är SÅ glad för din skull!! Blir nyfiken på DIN historia Är du helt tillbaka känner du, eller märker du att du kommer alltid vara stresskänslig?

Jag kommer nog alltid att vara stresskänslig tror jag. Har vissa saker kvar, tex är jag inte så social som tidigare. Jag blir snabbare "hjärntrött" om du förstår vad jag menar. Har mardrömmarna kvar men inte lika ofta. Jag gick ner i tid på jobbet, kommer aldrig klara heltid igen.
Va smart med öronproppar! Det hade sparat mig mycket lidande!
Vet du vad som utlöste din utbrändhet? Jag känner igen det där med att gå. I mitt fall vågade jag inte gå ut, var rädd för människor

Känner igen, jag var en väldigt social person tidigare men nu orkar inte jag inte med människor i samma utsträckning. Jag har helt enkelt lärt mig att tillåta mig själv att vara asocial när jag behöver det.
Mitt dåvarande arbete inom socialpsykiatrin med en väldigt dålig arbetsmiljö bland arbetskamraterna utlöste utbrändheten. Det var brist på mental vila, jag hade mycket annat i mitt liv samtidigt så jag förstod inte att det kunde vara så allvarligt att inte ha mental vila. Jag grubblade på jobbet konstant och situationen där plus allt annat runtomkring mig. Jag var en person som tog hand om andra, lyssnade osv. Jag är fortfarande den personen men nu måste jag begränsa mig själv mycket mer och har lärt mig  mina begränsningar och att jag också behöver bli "omhändertagen"

Sa upp mig från det jobbet.

Hur tar du hand om dig själv idag?

Framför allt har jag lärt mig säga NEJ :) En annan viktig sak är att inte skämmas för sin sjukdom. Jag är väldigt öppen med det och har hjälpt många i min omgivning då de i sin tur kan berätta att de mår dåligt. Jag unnar mig mer saker, köper saker till mig själv och inte bara till barnen. Jag blev också utbränd via jobbet men har en helt annan inställning till det idag. Fritiden är så mycket viktigare. Hur lever du idag?

Har skickat pm till dig. Mvh

Tyvärr då är utmattning/utbrändhet en slaskdiagnos. Många av dem som får diagnosen har inte ens känt sig stressade. Och måttlig stress klarar alla av utan att bli sjuka. Många, ja de flesta med utmattningsdiagnos har infektioner som ger olika symtom. Det är vanligt med starka kropppsliga symtom och att man skulle få allt det pga psykiska orsaker är skitsnack. Varför köper folk att de är stressade för att läkaren säger det? Trots att de själva mår bra psykiskt. Ingen blir utmattad av måttlig stress. Har man extrem stress som gränsar till/är trauma så kan det eftet ett tag leda till utmattning. Men om du bara är lite stressad, som alla faktiskt är, så leta efter infektioner såsom borrelia, virus (t.ex epstein barre är vanligt hos utmattade) mm.