Forum Fosterdiagnostik - Gravid
Varje medlem är ansvarig för sina inlägg.
  • Stödtråd för oss med lite sämre kub resultat som väntar på NIPT eller FVP svar.

    Ons 24 feb 2016 21:57 Läst 225431 gånger Totalt 679 svar
    Visar endast inlägg av Linn1994 - Visa alla inlägg
  • Ons 24 feb 2016 21:57 #39

    Hej hoppas det är okej att jag skriver här.

    Jag är en änglamamma på 22 år.

    Min son dog den 1 oktober förra året, 1 år och 4 månader gammal.

    Han hade en genetisk mutation.

    Nu är jag gravid i vecka 11 (10+4) och nästa torsdag ska jag göra moderkaksprov.

    Är så rädd och nervös.

    Det är ganska liten risk att detta barn skulle ha samma som Gustav hade.

    Men skulle inte klara av samma sak en gång till,

    Och skulle aldrig förlåta mig själv om jag födde ett så sjukt barn till till världen.

    Jag passar kanske inte helt hundra in i denna grupp på beskrivningen men hoppas det är okej.

    Lycka till, till er alla <3

  • Lör 27 feb 2016 22:16 #50

    Det som ni skriver passar in på mig helt.

    Det med att man inte vågar ta till sig barnet knappt och inte vågar hoppas för mycket, sedan andra sekunden kollar bebis kläder och funderar på namn.

    Så jobbigt att inte kunna njuta av graviditeten alls knappt.. :/

  • Lör 27 feb 2016 22:21 #51

    Det som ni skriver passar in på mig helt.

    Det med att man inte vågar ta till sig barnet knappt och inte vågar hoppas för mycket, sedan andra sekunden kollar bebis kläder och funderar på namn.

    Så jobbigt att inte kunna njuta av graviditeten alls knappt.. :/

  • Ons 2 mar 2016 14:26 #54

    Ååååhhh jag är sååååå dum!!!!

    Trodde jag skulle testa nu den tredje, men det var 1/3!

    Så missade min tid och det finns ingen igen fören denn 14 :(

  • Ons 2 mar 2016 19:31 #58
    myrslok skrev 2016-03-02 14:36:27 följande:

    Men nej vad jobbigt . Lätt hänt att ta fel på tiden. Kunde du inte få en snabbare tid? som tur är så tar ju mkp svaret inte lika lång tid som NIPT. Finns de som fått vänta 3 veckor på svar efter NIPT. Lycka till Linn och tänk på att det är ytterst liten risk att det kommer ske igen kram.


    I linköping har de bara en dag i veckan som de gör mkp, mitt svar kommer ta ca 2 veckor.

    Fick i alla fall tid för ett vanligt ultraljud nu på fredag för att stilla oron lite.. men blir så arg på mig själv :(!
  • Tis 15 mar 2016 15:31 #75

    Gjorde moderkaksprovet igår.

    Är så nervös och orolig.

    Just nu såhär tätt inpå mest orolig för missfall..

    Men sedan såklart livrädd för provresultaten.

    Allt detta äter verkligen upp mig, är som en zoombie och orkar inte göra någonting.

    Förutom att tänka på det heela tiden!

  • Ons 23 mar 2016 20:51 #81

    Det som inte fick hända, har hänt.

    Trodde och hoppades att jag aldrig mera skulle behöva säga eller skriva dom orden igen.

    Fick ett samtal igår, och hon som ringde berättade att barnet jag bär på, vecka 15, har samma genetiska mutation som ängla storebror Gustav hade.

    Ingen trodde det skulle hända, ingen.

    Den risken var så obefintlig liten.

    Men för att ändå stilla min oro, och för rädslan att en gång till föda ett så väldigt sjukt barn till världen så gjorde jag ett moderkaksprov.

    Kommer inte att behålla detta barn.

    Kan inte göra det för varken barnets eller vår skull.

    Ett barn som skulle ha grav utvecklings försening, epilepsi, en kropp som tinar bort och som tillslut inte klarar av andningen.

    Ett barn som skulle kunna bli högst tre år.

    Ett så sjukt barn, som skulle lida största delen av sitt liv.

    Skulle jag aldrig medvetet sätta till världen. (Så JAG tänker)

    Hur tufft än beslutet om att avbryta graviditeten är, så vet jag att det är rätt för oss och bebisen.

    Världen är så orättvis, livet är så orättvist.

    De har i alla fall kommit på varför vi får sjuka barn.

    Robin, min sambo har en denna mutation i en liiiten del av sina blodceller.

    Vet varken ut eller in just nu.

    Allt känns som en sån där hemsk mardröm igen.

    En sådan som jag varit i allt för många gånger förut.

    Hur kan man vara bara 21 år och redan haft så mycket sorg och orättvishet i sitt liv?

    21 år och få reda på att man har minst mellan 25-50% risk att få ett sjukt barn igen.

    Spelar såklart ingen roll vilken ålder man är i när man får reda på en sån sak.

    Kanske är positivt att vara ung till och med.

  • Tis 29 mar 2016 09:15 #84
    Anonym (G) skrev 2016-03-23 22:14:20 följande:

    Linn1994, vilka tråkiga nyheter. Jag beklagar. Har stor förståelse för er sorg. Jag har en väninna som födde ett svårt handikappat barn som visserligen blev ett par år äldre än er änglason. Därefter blev väninnan gravid med ett barn som hade trisomi 18 och gjorde en sen abort. Hon drabbades alltså också av avvikelser två gånger på raken. Det är mycket tufft..

    När ni orkar ta er igenom ert beslut så hoppas jag att ni vet att ni kanske kan göra IVF med PGD, dvs screening för kromosomavvikelser innan embryot återförs. Kanske kan de fånga upp den mutation som din man bär på så att ni slipper gå igenom det här igen. Ni är ännu unga - ni hinner och orkar. Håll ut!

    Stor kram till er båda!


    Vi har fått PGD som alternativ, men kommer vänta några år nu.

    Ska ta tag i studierna igen, skaffa körkort och så ska vi försöka hitta ett hus.

    Kram
Logga in
Bli medlem
Svara i tråden...

Innehåll