Stödtråd för oss med lite sämre kub resultat som väntar på NIPT eller FVP svar.

Hejsan, 
har läst igenom varenda berättelse och såg att det fortfarande var liv i tråden så varför inte. Var på KUB-testet i går och har sedan dess gått som i en dimma. Fick resultatet 1:122 på T21 (ds) och visste inte riktigt vart jag skulle ta vägen. ALLT har varit helt perfekt och underbart med den här graviditeten (första) och nu fick man den här kallduschen. Bm var ganska korthuggen och förklarade knappt några värden men fick till sist ur henne att nackspalten var 1,5 mm samt att näsbenet såg fint ut. Fick gå till labb direkt efteråt som utförde blodprovet för Nipt och nu väntar 2 veckors helvete. Jag känner mig snuvad på glädjen i att vara gravid och vågar knappt andas eller tänka framåt överhuvudtaget, med risk för att ta ut något i förskott. Bebisen verkade må bra, OTROLIGT livlig utan det var min ålder (33) och mina blodprover som drog ner allt. Vi har bestämt sedan innan att vi tar bort barnet om det har DS men just nu är jag i limbo och vågar knappt röra telefonen i fall Karolinska ringer om negativt svar, trots att proverna skickades igår så jag vet att de knappt ens fått fram dem ännu :(

/Gela

Hej, 

Var på KUB i torsdags (24/1) och fick ett resultat som gav 1:128 för DS. Kunde ta Nipt samma dag så inväntar nu svaret. Min stora vånda nu är att jag och min kille har olika syn på hur vi ska tänka med det här beskedet. Jag tänkte redan innan att det inte var helt självklart att göra abort om det visar sig vara DS. Nu känner jag mig ännu mer osäker när man faktiskt fått se bebisen på UL! Men jag vacklar fram och tillbaka. Min kille tyckte å sin sida att det var självklart med abort om det är DS. Men han tycker inte att vi behöver diskutera och bestämma oss definitivt förrän vi får ett eventuellt resultat att det verkligen är så. Jag tycker att det är för sent att ta diskussionen då. Om vi väljer abort så måste jag ju känslomässigt hinna ställa in mig på det och känna mig grundad i att vi ska göra så. Min fråga är egentligen hur ni resonerat som par? Var det självklart för er och isf hur resonerade ni, oavsett vad ni bestämde er för?

Förstår precis hur du känner! Gjorde mitt KUB förra måndagen (21/1) och är inne på patientportalen varenda dag, flera gånger om dagen och kollar! Både jag och min respektive var rörande överens om en eventuell abort ifall det visar på DS (vi vill i så fall göra fostervattenprov eller moderkaksprov först) men det var först efter att vi vägt för- och nackdelar mot varandra. Det låter kanske lite känslokallt på ett sätt men det var enda sättet som vi kunde fatta ett beslut på med tanke på att man sett den lille krabaten och redan är förälskad. Vi kom fram till att med den livsstilen vi lever och hur vi båda är som människor så finns det tyvärr inte på kartan att ha ett barn med så speciella behov. Ja jag vet att ALLT kan hända innan och under förlossning men den listan vi gjorde satte väldigt mycket av både hans och mina känslor kring det här i klarhet. Sedan går jag som på nålar och försöker aktivera mig så det bara smäller om det för att göra denna väntan något kortare.

Måste bara få skriva av mig. Håller på att bli galen just nu! Sju dagar sedan vi gjorde Nipt-testet och jag hoppar högt varenda gång telefonen ringer. Helst av allt vill jag inte se fanskapet och jag är inne varannan timme på Patientportalen. Det här är ju sjukt :(

Idag vid 11.30 kom svaret. Vår lille skitunge är frisk och fosterprovet var normalt! SÅ underbart!

Jag gjorde testet på en måndag (21/1) och svaret kom på tisdagen veckan efter (29/1). Det tar ju någon dag för blodprovet att transporteras till Karolinska med så allt som allt tog det nog en vecka från det att de fått in det till att jag fick svaret. Det laddades upp 11.30 och nej jag har än så länge hållit mig ifrån att trycka på knappen, vi vill inte veta förrän på BF. Men det är lite psykologi att veta att den kommer finnas där i sex månader till och att jag närsomhelst kan trycka på den :)