Ni som äter mycket socker, hur mår ni?

En halv burk sylt och nästan ett kilo godis?  Snacka om att äta massor av socker. Själv har jag inget sockerproblem och skulle aldrig komma i närheten av den mängden.. Jag tror absolut att man kan äta sig sjuk om man äter så mycket sylt och godis!

Om du är orolig för hälsan så gå och kolla upp dig på V.c. Magont är inte direkt kopplat till socker utan till mängd och vad man äter överlag. Magkatarr kan förvärras av socker och fett i kombination t.e.x bakelser och gärna ihop med kaffe då.. F.ö äter jag inte en bråkdel av så där mycket socker.

Jag vet att jag har fått en del problem pga sockret. Det är inte råd jag behöver, alltså inte därför jag startade tråden. Jag är bara nyfiken. Jag har börjat känna av så mycket krämpor och det måste finnas de som käkat onyttigt bra mycket längre än jag. Nyfiken helt enkelt.

Jag tror absolut att man kan äta sig sjuk om man äter så mycket sylt och godis![/quote]

Det tror jag med. Svårt att sluta dock...

Jag mår utmärkt på "socker". Jag äter kanske inte lika mycket godis, glass och sylt som du, TS, men det blir en del av det också. Ungefär 1 glassburk i veckan, ett halvt kg godis, jag bakar en mjuk kaka i veckan, som jag inte äter upp ensam, då, utan med maken och barnen, doppar småkakor i choklad en dag i veckan och ibland äter jag en kanelbulle eller så. Plus att jag äter mycket pasta och bröd. Jag mår toppen och jag är normalviktig och har normala värden. Men sylt äter jag inte, utom vid väldigt speciella tillfällen. Jag dricker juice, ungefär en halv liter om dagen. Saft någon gång i månaden, men ingen läsk.

Men det som fungerar för mig behöver inte fungera för andra. Om du känner att du får i dig för mycket socker och är orolig för din hälsa så kanske du bör försöka hitta strategier för att äta mindre socker.

Pasta och bröd är inte socker.

Det är det väl sålänge det inte är fullkorn så är det väl socker/kolhydrater i det. 

Ts, jag äter lätt för mycket socker på helgen, det blir efterrrätter, det blir vin, det blir snacks, och jag känner ju av det, jag blir trött och mår inte bra av det, magen kommer i olag.
Ändå ramlar jag dit på det, helg efter helg. 
Antagligen för att jag väljer att stilla mitt sockerbehov framför mitt mående och ändå vet jag av egen erfarenhet att när jag varit utan socker i cirka en månad, då släpper sockerbehovet, och då menar jag utan det öppna sockret, inte det man får i sig via mat.
Knäppa vi människor är, rationella, not so much. 

Det håller jag med om, men diverse fanatiska LCHFare skulle gå bananas om du sa det till dem. Och med fanatiska LCHFare menar jag min mamma, min syster och deras LCHFklubb som träffas en gång i veckan och äter gräddsås och klagar på att jag ger mina barn frukt till mellanmål på förmiddagen istället för baby bel-ostar.

Jag har tre vänner som äter väldigt mycket socker, dvs äter en hel del godis varje dag. Alla tre mår utmärkt, utan speciella krämpor eller låga värden av något. Två av dom är väldigt smala (på gränsen till underviktiga) och en är normalsmal. Av de supersmala äter en av dem normalt (eller lite mer) med mat, och den andra har nog inte så mycket aptit eftersom hon äter så mycket sött godis, och äter lite. Kom just på att jag känner ett kakmonster också, hon är normalsmal och väldigt frisk (förutom bröstcancern hon hade då ...). Inga slutsatser kan ju dras från dessa 4 exempel, annat än att en del kan må väldigt bra och samtidigt vräka i sig socker.

Jo då magont kan ha med kolhydratsmängd att göra . Många som äter lchf har blivit av med magont eller blivit bättre .