• Anonym (Nosta­lgisk)
    Sön 6 mar 2016 19:57
    2459 visningar
    31 svar

    Är man illa ute om man fastnar i det förflutna?

    När man börjar tänka för mycket på det förflutna, det som hände för länge sen i en vad det känns som idag helt annan värld är det då man är ute på farligt vatten? När man fastnar i en nostalgi att det var bättre förr? Tankarna på allt man borde ha gjort annorlunda och hur det kunde ha blivit, hur det borde ha blivit. Om man börjar tänka på sina tonårspojkvänner och sambo man hade som ung vuxen men man valde att lämna men nu ter sig allt som en dröm som inte borde ha tagit slut. För att jag var lyckligare då? Eller var jag det egentligen? Jag vet ärligt talat inte men jag tror det. Jag inbillar mig det i varje fall.

    Tankarna på svunna tider tar mer och mer upp mina tankar. Jag lyssnar på musik från den tiden som tar mig tillbaka till en sommar med pojkvännen och bästa vännen, en road trip med en annan pojkvän och hans familj. En flytt där alla hjälptes åt. Vi var glada. Skratt och födelsedagsfester, julbord och middagar med vänner. Ett avgrundshål så djupt att jag inte visste hur jag skulle ta mig ur det när den som stod mig närmast begick självmord. Men jag ser det klarare än nånsin nu även om det inte kändes så då så hade jag stöd runt omkring mig, vänner som ställde upp och pojkvännen som alltid fanns där.

    Jag ser på bostadsannonser på min gamla lägenhet som jag och den första sambon hade och får nästan lust att köpa den och flytta tillbaka fast jag bor tusen gånger finare, större och bättre nu. Men det är något som lockar och drar i mig. Det förflutna ropar på mig varje dag och jag är rädd att fastna i det som en gång var och att inte kunna ta till mig glädjeämnen idag och leva i nuet. Är det en typisk medelålderskris när allt man vill är att någon ska ta en tillbaka till en svunnen tid i ett fjärran land och man inte kan släppa tankarna på det?

Svar på tråden Är man illa ute om man fastnar i det förflutna?
  • Sön 6 mar 2016 21:44
    #1

    Jag är precis lika nostalgisk. Tror att det är för att man inte är nöjd med sitt nuvarande liv och letar efter något annat. Jag brukar gå tillbaka till tider när jag var lycklig (men eftersom jag hade dagböcker från den tiden var jag helt klart mest olyckligt kär!) och livet lekte på.

  • Anonym (Nosta­lgisk) Trådstartaren
    Sön 6 mar 2016 21:59
    #2
    Elisabeth2015 skrev 2016-03-06 21:44:44 följande:
    Jag är precis lika nostalgisk. Tror att det är för att man inte är nöjd med sitt nuvarande liv och letar efter något annat. Jag brukar gå tillbaka till tider när jag var lycklig (men eftersom jag hade dagböcker från den tiden var jag helt klart mest olyckligt kär!) och livet lekte på.
    Skönt att inte vara ensam.

    Men hur ska man undvika att fastna i det förflutna tro?
  • Sön 6 mar 2016 22:04
    #3
    Anonym (Nostalgisk) skrev 2016-03-06 21:59:22 följande:
    Skönt att inte vara ensam.

    Men hur ska man undvika att fastna i det förflutna tro?
    Lev livet! Det har iaf jag gjort, men oavsett så faller jag tillbaka på att livet var så otroligt mkt mer fantastiskt för 15 år sen. Vet ju att det inte var det alls, men bara känslan att man kunde göra allt och att man aldrig skulle springa på problem, finns ju inte riktigt idag, haha. Kan tilläga att runt den tiden är jag också extra nostalgisk om för att jag gillade en kille då som jag aldrig någonsin kommit över. Och vi är fortfarande vänner, men bara vänner.
  • Anonym (H)
    Mån 1 jul 2019 09:40
    #4

    Gammal tråd men jag har också fastnat i det förflutna och förstår precis vad du menar.

  • Anonym (Charl­ie)
    Mån 1 jul 2019 09:56
    #5

    Jag bli nostalgisk ibland och längtar ibland tillbaks till 80-talet, då jag var barn. Det är lite som i ett romantiskt skimmer. Samtidigt så vet jag allt inte var perfekt då heller.
    Ett större problem jag har är att jag har svårt att sluta tänka på kvinnor jag gillat. En drömde jag om i flera år, var besatt.
    Jag spelar upp saker vi gjorde och sa, i huvudet, som i en film. Ältar. Önskar att det hade blivit vi, och kan inte förstå varför det inte blev så.
    Är nån slags form av självplågeri.

  • Anonym (Livet­)
    Mån 1 jul 2019 12:08
    #6

    20-årsåldern är ju speciell. Man blev äntligen myndig men är ung på riktigt i sinnet och kroppen och har oftast inte bildat familj än eller ens planerat det. Livet är en fest, studier, bara möjligheter, inget bestämt.

    Jag tycker att jämnåriga i mitten av 30-årsåldern är dötrista eftersom dom ofta bara diskuterar pengar, lön, bostadsrätter osv. När jag var 20 var det bara meningen med livet för hela slanten, politik, filosofi osv.

    Man koketterade med att vara ?fattig? men nu är det precis tvärtom, nu har jaghamnat i ?Solsidan?.

    Livet i ett radhus med småborgerliga grannar är rätt trist och intellektuellt fattigt.

    Det är också lätt att sakna DRÖMMEN om kärlek, själva fantasierna man hade som ung versus själva verkligheten av kärlek, även om man har det bra.

    Min farmor drömde sig alltid tillbaka till sin ungdom och sa att hon alltid känt sig som 14 år, fortfarande när hon var över 80. Det kanske bara är den mänskliga naturen. För mig är meningen med livet nu mina barn.

  • Anonym (Livet­)
    Mån 1 jul 2019 12:09
    #7

    Vad fan! Haha, vilka är det som bumpar 3 år gamla trådar?! Känner mig ju dum som skriver ett innerligt svar och postar innan jag upptäcker att ts är från 2016.

  • Anonym (Charl­ie)
    Mån 1 jul 2019 12:14
    #8
    Anonym (Livet) skrev 2019-07-01 12:08:35 följande:

     För mig är meningen med livet nu mina barn.


    Och jag vill ligga så mycket som möjligt just nu Skrattande
    Har inga kids, och legat för lite.
  • Anonym (Livet­)
    Mån 1 jul 2019 12:18
    #9
    Anonym (Charlie) skrev 2019-07-01 12:14:44 följande:

    Och jag vill ligga så mycket som möjligt just nu 

    Har inga kids, och legat för lite.


    Ah. Haha. Shit, jag har noll sexlust. Minns att jag kände som du när jag var i 20-årsåldern och fram till jag träffade min man och vi varit ihop i ett halvår kanske. Sen dog det och handlar nu enbart för mig om något som kan resultera i fler übergulliga små barn >D
  • Anonym (Charl­ie)
    Mån 1 jul 2019 12:25
    #10
    Anonym (Livet) skrev 2019-07-01 12:18:59 följande:
    Ah. Haha. Shit, jag har noll sexlust. Minns att jag kände som du när jag var i 20-årsåldern och fram till jag träffade min man och vi varit ihop i ett halvår kanske. Sen dog det och handlar nu enbart för mig om något som kan resultera i fler übergulliga små barn >D
    Känt så sen jag var 13. I över 30 år alltså Skrattande
Logga in
Bli medlem
Medlemsregistreringen är tillsvidare avstängd mellan 00:00 och 07:00. Vänligen återkom senare.
Svara i tråden...