Är man illa ute om man fastnar i det förflutna?
Jag bli nostalgisk ibland och längtar ibland tillbaks till 80-talet, då jag var barn. Det är lite som i ett romantiskt skimmer. Samtidigt så vet jag allt inte var perfekt då heller.
Ett större problem jag har är att jag har svårt att sluta tänka på kvinnor jag gillat. En drömde jag om i flera år, var besatt.
Jag spelar upp saker vi gjorde och sa, i huvudet, som i en film. Ältar. Önskar att det hade blivit vi, och kan inte förstå varför det inte blev så.
Är nån slags form av självplågeri.