Hej!
Har länge längtat efter barn men är otroligt förlossningsrädd (är inte gravid). Jag är dock orolig för framtiden och vad man har för möjligheter som förlossningsrädd. Har någon blivit beviljad snitt i Eskilstuna för förlossningsrädsla?? Får man vända sig till andra sjukhus om man själv vill?
Jag tycker att du ska höra av dig till barnmorskemottagningen och få någon att prata med redan nu där du kan ställa dina frågor :)
Jag har aldrig varit rädd för att föda barn men jag vet inte hur dom ställer sig till det men jag har fött 2 barn på Mälarsjukhuset (2011 och 2014) och haft två väldigt bra förlossningar där. En igångsättning som jag var nervös för men det gick jättebra och efter den förlossningen så LÄNGTADE jag efter att få föda igen. 2014 slapp jag igångsättning och det blev lite bråttom då dottern föddes 8 minuter efter att vi kom till förlossningen, jag hann inte få någon smärtlindring men det gick jättebra ändå. Jag upplever det som att dom har enorm kompetens, dom visste vad jag önskade utan att jag behövde berätta. Jag kan ge lite minus då en bm inte var speciellt trevlig och just den dagen var det stressigt för dom men jag har full tillit för dom fortfarande :)
Ta tag i din rädsla redan nu så att du vet vilka alternativ du har :) Är det något speciellt kring förlossning som skrämmer dig?
Ingen aning om din fråga i sig
Men jag födde på mälarsjukhuset 2014 och dom var riktigt bra! Bästa maten jag någonsin ätit inom sjukvården ^^
Blev också igångsatt efter att ha varit där i 1,5 dygn och en narkosläkare, olle? Satte epidural och det kändes inte ens!
Enda dåliga var nog att dom inte pratade så mycket med mig och jag var tvungen att be om smärtlindring hela tiden för dom erbjöd inget
Hej! Tack för era svar!
Jag är mycket rädd för att bli dåligt bemött och att det ska leda till en traumatisk upplevelse i efterhand, att jag kommer få ångest och måste bearbeta förlossningen till exempel. (Detta hände i ett annat sjukvårdssammanhang för mig i tonåren som jag fortfarande tycker är jobbigt.)
Tycker också det är obehagligt när främmande människor ska undersöka mig/röra mig, känns lätt som att man är en slags försökskanin utan att ha något att säga till om/säga ifrån om. Är rädd för att inte veta vad personalen gör, att de kan göra vad de vill med mig eftersom jag ändå är i ett så utsatt läge/borta. Typ att det ska kännas som ett övergrepp.
Är rädd för att någon ska vara elak och hård. Är rädd för att förlossningen (i andras ögon) ska ses som normal medan jag själv upplevde den som hemsk och att ingen därför kommer lyssna på mig.
Är rädd för att få panikångest under förlossningen. Är rädd för att många människor ska komma in i rummet och att jag ska känna mig utstirrad eller utelämnad och obekväm/få ångest.
Är rädd för att ingen ska lyssna eller ta mig på allvar, att jag ska bli överkörd och inte våga säga ifrån.
Vill inte heller visa upp min "fiffi" för främmande människor, usch. Utsatt läge :S obehagligt.
Är rädd för att få panik och inte kunna hantera smärtorna..
Är även rädd för skador , att i efterhand inte kunna ha sex m.m.
Jag har innan blivit utsatt för en våldtäkt så jag gillar inte heller främmande människor vid mitt underliv och jag har panikångest och GAD
Men under graviditeten så försvann det, tror det var för att fokusen inte låg på mig på samma sätt, utan på fostret i mig, jag kunde liksom "gömma" mig bakom det och det gjorde mig lugnare
Att uppleva att något växte i mig var otroligt häftigt och älskade att göra UL, vilket jag fick göra 6 gånger
Jag spydde i 8 månader och hade mycket ont, men det var värt det
Jag fick också åka till en främmande stad, bor i sthlm men alla förlossningar var fulla eller stängda pga. Personalbrist
Så förlossningen var läskig då jag bara hade sambon där, vi var på förlossningen från fredag kväll till söndag kväll, på söndag bestämde dom om värkstimulerande dropp för att skynda på det lite
Visst fan gjorde det ont, och jag blev irriterad på att dom inte erbjöd mig smärtlindring, men allt jag sen bad om fick jag väldigt snabbt
Och undersökningarna och nakheten störde mig inte alls till slut, fokusen var på att andas och få ut barnet
Att få krysta var det värsta och det bästa, att äntligen få göra något aktivt som hav resultat var skönt men fyfan vad ont det gjorde, men så fort han var ute gick de över, visst moderkakan kändes men gjorde inte så ont
Fick bara ett par skrapsår, fast ja jag har märkt att allt där nere blivit lite framåtlutande så jag kan inte hålla mig lika länge som förut och det ser annorlunda ut, men har inga andra problem
Och sexlivet är faktiskt bättre ^^
Tycker verkligen att du ska förbereda dig innan du blir gravid, prata med någon och få verktyg att hantera ångest
Sen när du blir gravid så ber du mvc om extra stöd och att du vill få allt förklarat i förväg
Skriv ett kort men välskrivet förlossningsbrev, ha det i din journal och en kopia i förlossningsväskan, ev. Besök förlossningen du vill föda på först!
Om du inte blir lugnare be om att få prata med Aurora
Berätta på en gång när du kommer dit att du vill få allt förklarat i förväg och att dom ber om tillåtelse att röra dig
Ha med en eller två personer du litar på, prata om hur du vill ha det i olika situationer, om du är lugn och trygg minskar alla risker!
Finns Doula som man kan anlita, erfaren stödperson som hjälper dig och din partner inför och under förlossningen
Andas och var beredd men var också medveten om att förlossningen är en upplevelse, men inte målet, så oavsett hur den blir så har du ett barn i slutändan