Fyllecell IGEN
Den frågan är väl vansinnigt enkel och veta vad det är ute efter.
Och det är om du drack alkohol, så det är detta den personen ville veta om du drack alkohol.
Den frågan är väl vansinnigt enkel och veta vad det är ute efter.
Och det är om du drack alkohol, så det är detta den personen ville veta om du drack alkohol.
Hur leker livet idag då?
Har läst min journal och där står det nu att jag inte förstår allvaret i min alkoholkonsumtion/intoxikationer och att en fråga som tas upp är i vilken mån jag har ett alkoholproblem? Vad menar läkaren med det? Sen står det något om att det ska bli en ny diskussion om behandlingen där och ställning till nytt behandlingskontrakt ska tas???? Menar läkaren att jag kanske måste utskrivas därifrån nu eller vadå?
Vad går du på för behandling?
Fråga läkaren för ett exakt svar men troligen det som påpekats tidiagre i tråden, när du tyckte att du egentligen inte hade något problem med att du drack och hamnade i fyllecell etc. När du tvunget MÅSTE dricka oavsett vad eftersom det var så det skulle vara när man var student.
Och ja, ditt drickande kan ha gjort att man kan överväga om man tex ska fortsätta din behandling för vad det nu är.
Det i kombination med att du tagit medicin när du druckit och magpumpats gör att de självklart vill se över både medicinering och övrig behandling. Konstigt vore annars. Det är ju självklart att de måste göra detta till någon som har haft ett riskbeteende, i synnerhet när personen i fråga hela tiden förnekar att det funnits ett problem. Problemet är inte att du druckit utan HUR du druckit och effekterna av ditt drickande i form av tablettintag, magpumpning, fyllecell etc. Hade inte sjukvården reagerat och du fortsatt och hamnat riktigt illa ut och kanske dött så hade det blivit enorma efterverkningar för både behandlande läkare och institutionen.
Och det är inte säkert att de skriver ut dig, men de måste göra en ny bedömning av din situation och kanske alternativ behandling.
I sjukvårdens värld är ett par månader ingenting vad gäller att ha vänt på sitt liv. Så jo, de kan visst dra dessa slutsatser baserat på tidigare agerande från din sida.
Jag har en släkting som gått på starkt narkotikaklassad medicin (smärtstillande), som aldrig överdoserat, aldrig gjort något för att väcka misstanke om att hen missbrukat sin medicin och trots detta blivit ifrågasatt när hen behövt förnya sitt recept på utsatt tid enligt medicinberäkningarna.
Så jo, sjukvården gör absolut helt rätt i ditt fall helt enkelt. Du har misskött din medicin, du har kombinerat medicin och alkohol så du behövt åka in och magpumpas och bevakas. Du har legat i riskzonen för alkoholproblem. Så jag förstår att de är på sin vakt helt enkelt. Att du sen inte gillar det förstår jag också.
Min mamma har varit helt nykter i 1,5 år nu. Hon har varit alkoholist sedan hon var 18 år gammal. Hon är 53 år gammal idag.
Hon drack inte varje dag. Hon kände inte jämt och ständigt för att dricka, eller blev sugen varje gång där fanns alkohol i rummet. Dom flesta alkoholister är sånna. Den där bilden utav det totala vraket till människa som "norm" för hur en alkoholist ser ut, och är, den stämmer inte. Man kan vara missbrukare utan att det "syns utåt".
I ungdomen drack hon för att det var kul - alla hennes vänner drack ju - hon hade dålig självkänsla & vore det inte för att min morfar hade kontakter över hela stan hade hon hamnat i fyllecell istället för att bli hemkörd då det blev för mycket. Hon tappade alltså kontrollen vid mer än ett tillfälle. Som vuxen, av det jag själv minns, så är det extremt sällan hon varit as-kalas. Men ja. Man märker ju direkt på en person om denne druckit alkohol. Mamma drack allt ifrån ett par gånger i månaden till ett par gånger i veckan. Under hela mitt liv har det varit så. Aldrig otrevlig eller något sådant - men - hon var ju ändå inte helt sig självt med alkohol i kroppen. Anledningarna till att hon drack var olika. Hon ville ha mer energi. Hon ville belöna sig själv. Hon ville må bättre för en stund (självmedicinering). Hon ville passa in vid bortbjudningar tex. Eller för att hon helt enkelt bara ville. Till exempel. Anledningar hon givetvis ansåg fullt normala, en annan såg ju igenom det där på en gång däremot. Självklart var det alkoholen som talade..... Hon har även försökt intalat sig själv såååååå många gånger att det går att lära sig att dricka "normalt". Men nej, det gör det inte. Man trillar dit igen förr eller senare. Något hon tack och lov insåg för 1,5 år sedan. Hon har själv sagt till mig att hon aldrig hade trott att att sluta med alkohol skulle ge så stora effekter. Hon beskriver själv hur hon har betydligt mycket mer energi och ork. Hon är gladare, kan koncentrera sig ordentligt och minnet har blivit bättre. Ungefär 6 månader utan alkohol tog det innan hon började känna av skillnaden.
TS, ta emot hjälpen. Bit i det sura äpplet helt enkelt. Det är det som lönar sig i längden.
Ha ha ha....om dom misstänker alkoholproblem så tar dom BLODPROV! Det visar din alkoholkonsumtion sedan 8 veckor tillbaka så dom kan lätt följa ditt supande och därav dra in medicineringen!
Hört talas om blodprov?