Vart är alla singelmän?

Ja det är den där FL-myten...bonusbarn man älskar! ;) en fantastisk liten tjej på 8 år som jag ser också tagit till sig mig och idéer jag gett henne...

Jag och min fru träffades först irl via jobbet men lärde känna varandra första tiden via fb-chatten. Vi startade så att säga med att prata om med de stora frågorna. Hur vi såg på livet, familj, förhållande, barn, etc. Det var så vår flirt började, att vi kom på att vi delade syn på livet på nästan alla punkter... Först efter det 'dejtade' vi..det var tre år sedan nu.

Ja, det borde vara kört för dig, eftersom du redan har barn.

Jag är inte som de där du beskriver, tafatt eller hjärntvättande, och jag tror att jag är vettig, men jag vill träffa någon utan barn eftersom jag inte har barn själv. Jag har varit i ett förhållande med bonusbarn tidigare och det funkade inte, och att låta barnen "en gång till" mista en pappa var hjärtskärande samtidigt som det absolut inte funkade för mig med den kvinna som var deras mamma.

Varför skaffar man barn utan att sedan hålla kvar vid den man skaffar barn med? Det är så djävla respektlöst mot barnen. Tänk efter före i stället!

Man kan också fråga sig var de vettiga kvinnorna är. Varför är det så många kvinnor som inte ens har vett att svara, när man skriver till dem på dejtingsiter? Hur svårt är det att skriva "tack, men nej tack" om man inte är intresserad? Vart har den allmänna artigheten tagit vägen i världen? Försvann den med Internets intåg?

Haha, säger han utan barn....

Därför att man får 10+ mess om dagen kanske?

Jag är "bara" 28 men umgås nästan bara med folk runt eller över 30 så känner mig som 30+ :)

Har också testat lite dejtingsidor och gått på en del dejter men aldrig hittat rätt lixom.

Nu har jag lagt ner det där med att söka efter någon. Fokuserar på mig och min dotter istället så kommer nog kärleken när man minst anar det :)

Jag var med på en dejtingsida... Första dagen fick jag drygt 300 mail... Är ju ett heltidsjobb att svara alla :p

Och ni som inboxar här på sidan, jag är inte oförskämd det funkar bara inte via mobilen :/

Kan förstå att man kanske vill träffa någon utan barn, inte alls konstigt.
Men det är ju även dumt att stanna för barnens skull när man inte själv är lycklig. Är det verkligen bra för "barnens skull"?
Hellre två lyckliga föräldrar på varsitt håll, håller man dessutom sams och har en bra relation till varandra så tror jag alla vinner på det plus att barnen mår mkt bättre.

Jag stannade i drygt två år "för barnets skull". Sedan tänkte jag att, är jag lycklig så blir också barnet lycklig.

De märker mer än vad man tror :)

Lerkens, såklart dom gör.
Har kompisar vars föräldrar höll ihop för barnens skull och barnen sen frågade varför dom inte skiljt sig för länge sen när dom växt upp... Kul att få höra det :p

Precis! Är glad att jag tog steget och flydde Innan det blev ännu värre. Vi är ju fortfarande unga så livet går vidare :)

Trivs bra med att vara singel faktiskt. Så mycket mer tid för träning och vänner. Sedan så är man 100% fokuserad på dottern veckorna då hon är hos mig :)