Ts, är du seriös med detta?

Små barn behöver inte nattduksbord för att de ska ha det bra materiellt. Deras föräldrar håller nog koll på att barnen har det de behöver. (Mina barn har inga nattduksbord (största anledningen till det är att jag inte vill att de ska slå sig i de när de leker) och vi har två normala löner och äter oss mätta.)

Min svärmor har också dille på att ge oss saker. Allt hon byter ut får vi. Hon tror att hon gör oss världens tjänst men jag har vid det här laget lärt mig säga "tack, men nej tack". Jag har även sagt att de är välkomna precis som de är. Jag ser helst att de bara har presenter när barnen fyller år och det är kalas samt på julen naturligtvis.

Saker som jag uppskattar och blir glad av är t ex hemgjord lingonsylt, saft, sylt och att vi alltid är välkomna dit oavsett orsak. Farmor och farfar ställer upp som barnvakter när helst vi behöver och det blir ca 2 gånger per månad ca 4 timmar per gång. Aldrig några problem.

Summa summarum, din son och svärdotter är INTE otacksamma utan precis tvärtom. De vill nog bara träffa er. Inte ha det som ni inte själva vill ha längre. De vill skapa sitt eget liv och önskar antagligen att ni bara kan komma precis som ni är. Så ge dem en vacker blomma och en bara en varm kram och bry er om barnbarnen så kommer det att bli mycket mer behagligt både för er och son och svärdotter.

Det spelar liksom ingen roll. Jag och många fler med mig är hellre utan saker som inte är livsnödvändiga tills dess att vi kan köpa det vi verkligen vill ha.

Nä. Man kommer bara att ha fler saker som någon annan inte vill ha längre. Lycka kommer inte genom hur mycket möbler man har.

Men ts! Du kan inte komma och bestämma hur de ska ha det i sitt hem. Du kan vara delaktig på andra sätt som den lilla familjen trivs med.

Jag måste ge dig ett trevligt exempel här. Idag på förmiddagen kom farmor och farfar ett par timmar och hälsade på. De ägnade sig åt barnen, pratade lite och vi gjorde frukost tillsammans. Farmor och 7 åringen bakade scones och vi andra dukade. Det är hur trevligt som helst och uppskattas av alla! Ibland gör vi tvärt om, vi åker till dem. Vi håller på att renovera lite men de lägger sig inte i den saken. Frågar lite hur vi tänkt oss men inte mer än så. Ibland hjälper farfar till med lite småsaker som vi ber om men annars inget.

Du måste ta det lugnt och umgås med din son och hans familj på villkor som passar er alla annars kommer någon så småningom att flyga i taket. Du får bestämma i ditt hem och de bestämmer i sitt. Läs råden du fått i tråden, det finns många bra.