Blir ens liv mindre värt för att man låter föräldrarna vara med?

De har inga sängbord! Jag har erbjudit väldigt många saker som de oftast har tackat nej till, en säng, gardiner mm. När första barnet var på väg erbjöd jag dem bebissaker.

De vill inte ha pengar, mina pengar alltså. De lever hellre på mindre än att ta emot.

Jag har gett dem sånt vi inte använder längre så som man alltid gjort. Vi hade ett soffbord som vi bytte ut och jag vet att sonen gillade det gamla så jag ville ge dem det men då fick jag veta att det var för stort.

Där tycker jag att du tänker konstigt. Om man får saker gratis så kommer man snabbare in i en bra levnadsstandard.

Som sagt så har de tackat nej till många saker så der handlar inte bara om en viss möbel.

De tackade även nej till att bo i vårt hus trots att de hade kunnat spara jättemycket.

Vi har det inte särskilt fint alls. Vi har fått spara och gneta ihop till ett litet radhus. Vi har ofta jobbat 6 dagar i veckan och fått avstå många andra saker för att ha ett trevligt hus och fungerande bil. Alla föräldrar vill väl ge sina barn något som de inte kan skaffa själva? Som vissa som köper en lägenhet. Vi är inte ens i närheten av att kunna köpa en lägenhet till våra och allt vi kan ge dem är sånt de antingen redan har eller inte vill ha.

Men jag har aldrig sagt att andra ska få uppfostra utan bara att det är jobbigt att man inte ens får yttra sig om saker... som det här att jag frågade om de inte skulle börja med förskola, nähe så ska man tydligen inte säga det enda man ska säga är jaha vad bra och nicka och le?? 

Men vad är det som gör det så hemskt att man säger vad man tycker??

Nu har jag fått svar på några av mina frågor.. Jag frågade svärdottern häromdagen angående att de inte ville bo i vårt gästrum när barnet föddes och då sa hon att hon tycker det är obekvämt att bo hos någon annan och att hon trivs bäst med att ha sitt eget hem. Så jag sa att det hade ju varit som hennes hem mest hela tiden eftersom vi jobbar heltid båda två så dagtid hade de inte ens sett skymten av oss och hade kunnat göra precis som hon ville. Jag såg att hon blev lite irriterad då men sen frågade hon mig men hur hade du tänkt att vi ens skulle få plats för allting hos oss är ju jättelitet. Badrummet som de har i sin hyreslägenhet rymmer för all del både tvättkorg, skötplats, babysitter och handdukstork och det finns ändå gott om utrymme kvar att gå runt där medans vårt badrum inte ens rymmer en av de sakerna. Så det var där skon klämde. Lite kränkande att hon ser ner på vårt hem så men man får ibland offra utrymme för "lyx" när man har sitt eget hus.

Ja det är mindre och därför dög det inte. Men det är så det blir när man har tre sovrum på en våning i ett radhus, det går inte att bygga ut. Konstigt nog gick det bra när fem vuxna och ett barn bodde i huset en period. Jag vill inte att barnet ska få uppfattningen att farmors hem inte är bra. När man åker till farmor är det meningen att det ska vara extra roligt, extra fint och extra gott inte att man knappt får plats i badrummet.

Du är en bra farmor. Bry dig inte om vad de fattiga mammorna i denna tråden tycker.