Blir ens liv mindre värt för att man låter föräldrarna vara med?

Skärp dig! Du tror att du gör dem en tjänst, men det är helt naturligt att man vill välja sina möbler själv och inte känna sig tvingad att ta emot någon annans avlagda.

Det är precis tvärt emot vad du tror. Jag är säker på att de gärna vill ha besök av dig om du slutar med att försöka ge dem saker. De flesta vill själva bestämma vad som ska in i hemmet.

Inse att du är en typisk svärmor som ställer till problem i din sons äktenskap.
Ska man visa tacksamhet när man tar emot saker man egentligen inte vill ha, eller när man för femtioelfte gången tackar nej?

Om du absolut känner att du vill ge något så försök med något som går att äta eller dricka. Det inkräktar inte på integriteten på samma sätt som andra gåvor. Man kan inte i efterhand fråga vad pengarna användes till, eller vart möbeln man skänkte har tagit vägen.

Du påminner om min mamma. Hon slog knut på sig själv för att försöka göra saker för andra och förväntade sig sedan att man skulle vara tacksam. Det är väldigt jobbigt att känna press på sig att vara "tacksam" mot någon. Då tackar man hellre nej till alla "gåvor".

Du fattar verkligen inte! Om man upplever sig "kvävd" av någon som vill pracka på en massa saker, kommer med synpunkter på allt möjligt etc. och vill att man ska vara tacksam för det så vill man ABSOLUT INTE bo i ett gästrum hos den personen.

De vill säkert spara pengar och få en del hjälp, men eftersom du är en "besvärlig svärmor" så är det ännu viktigare för dem att hålla distans till dig.

Hade du betett dig på ett sunt sätt kanske de hade tackat ja till att bo i gästrummet.

I trådstarten står det att du inte känner dig välkommen för att de tackar nej till dina gamla nattduksbord. Om du fortfarande inte förstår hur tokigt du tänker så kommer du troligen aldrig få en sund relation till sonen och hans familj.

Tänk så många hemska svärmödrar som inte skriver trådar här och som därför inte har någon som påpekar vad de gör fel. Jag tycker det är helt rätt av dig att skriva här, men tyvärr har du svårt att ta till dig vad som skrivs. Har du lagt märke till att det inte finns någon som håller med dig?

Du beskrev dig själv ganska bra i inlägget ovanför (oavsiktligt), men man måste vara klar över vem som bestämmer i varje situation. Du kränker integriteten för din sons familj med ditt beteende, och det spelar faktiskt ingen roll vem som har rätt i sakfrågan. De bestämmer själva över sitt hem och sin familj, och du kommer inte få en bra relation med dem förrän du ändrar ditt beteende.

Efter att ha läst en hel del av det du skrivit i den här tråden tror jag att det är pga dig som de valde all flytta "tillräckligt" långt bort. Jag tvivlar tyvärr på att du någonsin kommer inse att det är du själv som är problemet. Du verkar vilja väl, men saknar insikt om att du gör helt fel. Det är ganska vanligt med "hemska" svärmödrar. Tyvärr är du en av dem.