• Virriga Vera

    Blir ens liv mindre värt för att man låter föräldrarna vara med?

    Anonym (jag) skrev 2016-04-15 21:38:21 följande:
    Givetvis ger man där det behövs , inte till en som har ett hus fullt till bristningsgränsen. Men ser man att det fattas saker här och där är det givet att man vill hjälpa till.
    Det är ju inte din sak att bestämma vad din son behöver. De behöver inte ett för stort soffbord, sängbord m.m. De behöver istället få bestämma själv över sitt hem och vilka möbler de vill ha.
  • Virriga Vera
    Anonym (jag) skrev 2016-04-16 09:03:30 följande:
    Nej tydligen inte. Men det är inte bara gardiner det handlar om utan jag får inte ha något med dem att göra känns det som. Jag vill vara delaktig men får inte.
    Man kan vara delaktig utan att köra över dem och överösa dem med saker de inte vill ha eller frågat efter. Ta ett steg tillbaka och bara umgås, bara vara där.

  • Virriga Vera
    Anonym (jag) skrev 2016-04-17 21:50:30 följande:
    Det är inte jag som älskar att amma, samsova, laga mat från grunden , baka, gå i skogen, studera, har en ovanlig utbildning och märkvärdigt yrke och hellre har sömnbrist än barnvakt så nä det är inte jag som är outhärdlig!
    Din svärdotter är inte outhärdlig för att hon kan allt detta, du tycker hon är outhärdlig för att hon inte behöver dig. Det är du som är outhärdlig som inte kan acceptera och respektera deras val.
  • Virriga Vera
    Anonym (jag) skrev 2016-04-19 09:41:31 följande:
    Först är man viktigast i världen i 30 år sen vaknar man en dag och känner sig som ett spöke. Från att fixa allt för alla, ställa upp, hjälpa till, köpa saker, laga mat, hämta till ingenting.
    Ingenting? Det är ju nu det är din tur att få göra det du vill. Odla dina intressen. Jag är snart 60 och bara längtar tills jag går i pension så jag får tiden till att räcka till allt jag vill göra. Jag njuter av att kunna göra vad jag vill när jag vill.
  • Virriga Vera
    Anonym (jag) skrev 2016-04-19 18:20:41 följande:
    Men såklart vill jag att det ska gå bra för alla men vet du, alla i min släkt har alltid sagt hur fin min dotter är, så vänlig och rar och populär och söt och bryr sig om andra väldigt mycket. Jag har fått väldigt mycket beröm. Men inget av det där betyder något nu för hur kan man mäta sig med en som pluggat, rest, gjort karriär och är så kapabel?!
    Så i grunden är det svartsjuka att folk tycker att din svärdotter är duktigare än din dotter? Du kan inte glädjas åt att din son lever tillsammans med en kvinna som är "duglig och kapabel", att han lever med en kvinna som han älskar? Du vill att hon skall misslyckas så att din dotter kommer i bättre dager? Du borde skämmas!
  • Virriga Vera
    Anonym (jag) skrev 2016-04-22 13:03:20 följande:
    Men vad bra, då vet jag att det är sant som jag frågade, ens liv BLIR mindre värt om man låter föräldrarna vara med. Tack alla som svarat.
    Det var ju ett märkligt antagande? Nej, livet blir inte mindre värt för att man låter föräldrarna vara med. Jag förstår faktiskt inte alls vad du menar med den meningen. Du kanske vill förklara det?
  • Virriga Vera
    Anonym (jag) skrev 2016-04-22 15:01:47 följande:
    Men nu var det så att min systerdotter hade bett oss frosta av frysen eftersom hon inte var hemma och hon tycker precis som jag att det är jättepraktiskt att slippa göra vissa saker. Så istället för att hon skulle krångla med frysen med sitt barn hemma så tog jag och min dotter och tömde hennes frys och körde hem till min dotter med maten medan frysen frostades av. Sedan dagen efter körde vi tillbaka allt och städade. Samtidigt var systerdottern på solsemester , låter inte det underbart att komma hem från semestern och ha det nystädat och frysen fixad?
    Men då har nu ju blivit ombedda att göra det. Förstår du inte skillnaden?
  • Virriga Vera
    Anonym (jag) skrev 2016-04-27 13:50:40 följande:

    Nu har jag fått svar på några av mina frågor.. Jag frågade svärdottern häromdagen angående att de inte ville bo i vårt gästrum när barnet föddes och då sa hon att hon tycker det är obekvämt att bo hos någon annan och att hon trivs bäst med att ha sitt eget hem. Så jag sa att det hade ju varit som hennes hem mest hela tiden eftersom vi jobbar heltid båda två så dagtid hade de inte ens sett skymten av oss och hade kunnat göra precis som hon ville. Jag såg att hon blev lite irriterad då men sen frågade hon mig men hur hade du tänkt att vi ens skulle få plats för allting hos oss är ju jättelitet. Badrummet som de har i sin hyreslägenhet rymmer för all del både tvättkorg, skötplats, babysitter och handdukstork och det finns ändå gott om utrymme kvar att gå runt där medans vårt badrum inte ens rymmer en av de sakerna. Så det var där skon klämde. Lite kränkande att hon ser ner på vårt hem så men man får ibland offra utrymme för "lyx" när man har sitt eget hus.


    Men snälla du, hur kan du få hennes svar till att hon ser ner på ert hem? Hon har ju helt rätt i att ert badrum är mindre än deras och att hon trivs bättre hemma.
  • Virriga Vera
    Anonym (jag) skrev 2016-04-28 13:17:29 följande:
    Jag vet att jag skämmer bort dem men jag gör ju det för att de ska vilja komma hit. Jag vill att det ska finnas något här som är bättre än det de har till vardags så att de väljer att vara hos mig.
    Men var är din självrespekt? Vill du inte att de skall komma för att de vill och inte för att du mutar dem att komma.
  • Virriga Vera
    Anonym (jag) skrev 2016-04-29 09:09:27 följande:
    Jag ger dem det de vill ha, det tycker jag inte är sorgligt. Äldsta säger själv att farmor ger honom allt han vill ha och det gör mig stolt att kunna det. Nästan varje gång jag är ute och handlar ser jag barn som skriker och gråter för att deras föräldrar inte vill ge dem saker. Så vill jag inte bli ihågkommen.
    Jo, det är sorgligt eftersom det är av ren och skär egoism. Det är inte av kärlek eller omtanke utan enbart egoism. Du vill bli ihågkommen för att du ger dem allt de pekar på inte för att du lärde dem om livet, att man inte kan få allt man pekar på, att det är ok att bli ledsen. Du vill inte bli ihågkommen att du förberedde dem för livet, att du älskade dem så mycket att du ville lära dem att livet inte är en räkmacka. Det enda du gör är att du ger dem allt och du binder dem så nära dig att de inte klarar av att fungera som vuxna i samhället. Men du känner dig behövd, så då är väl allt ok?
  • Virriga Vera
    Anonym (jag) skrev 2016-05-07 07:40:51 följande:
    Jag vill ha barnbarnen hos mig, inte bara träffa dem nån gång ibland som nån främling.
    Nu är det ju så enkelt att just detta kan du inte få. Har du inga andra vänner, intressen förutom dina barn och barnbarn? Om inte så är det dags att skaffa dem nu, för annars kommer du att få ett tomt och tråkigt liv framöver.
  • Virriga Vera
    Anonym (jag) skrev 2016-05-08 09:10:34 följande:
    Om de firar hos sig så får ingen annan i släkten träffa barnet på födelsedagen. Många äldre släktingar kan inte fara så långt och de har inget gästrum heller så alla som vill åka skulle få bo på hotell. När de flyttade så frågade jag faktiskt i förväg om de skulle flytta till en 3a eller 4a och sa att jag kunde betala mellanskillnaden i några månader om de skaffade en 4a för då kan vi sova över mycket oftare.
    Jag vet att man inte får spekulera om det är trollinlägg eller ej, men om det du skriver är sant. Är du inte riktigt klok?
  • Virriga Vera
    Anonym (jag) skrev 2016-05-11 13:14:41 följande:
    Ja hejda genom att tala om för henne, det var inte som att jag höll fast henne. Men jag måste fråga vad gör ni andra som har barnbarn om ni ser att föräldrarna gör något som är helt uppåt väggarna. Sitter ni bara där och tittar ut genom fönstret då?
    Jag håller tyst så länge det inte innebär någon fara för barnet, vilket det aldrig gjort ännu.
Svar på tråden Blir ens liv mindre värt för att man låter föräldrarna vara med?