Blir ens liv mindre värt för att man låter föräldrarna vara med?
Mammiga och pappiga antar jag att du menar. Och detta är för dig något negativt?
Mammiga och pappiga antar jag att du menar. Och detta är för dig något negativt?
Försörjer ni henne också?
Vänner då? Partners?
Men hur 17 tänker du?
Du har en dotter på 30+ som inte fungerar utan dig, vilket väl är definitionen på mammig, men du klagar ändå på spädbarn?
Vad tycker du låter bäst?
1) Barnet sover själv som liten men klarar sig inte som vuxen.
2) Barnet samsover (bra, ingen får störd sömn) så länge det behövs och blir en självständig individ.
Hur klarar hon sig på att enbart jobba 8 dagar i månaden?
Varför tjatar hon om det istället för att köpa den själv..?
Det är ju dottern som skulle behöva hjälp, inte sonen med fru som är fungerande -men vilka väljer du att starta tråd efter tråd och "be om råd" om..?
Nu kanske dottern har någon odiagnosticerad funktionsnedsättning som gör att hon faktiskt inte klarar av sitt liv utan stöd. Men då får hon väl ställa sig i kö för en utredning så hon kan få hjälp av kommunen istället för sina åldrande föräldrar.
Svärdottern fixade vår ekonomi.
Idag nämnde maken apropå hur dyrt det är med vissa saker att vi betalar 2500 kr i månaden på lån och att att största delen av det är enbart ränta. Innan jag visste ordet av så har hon ordnat så att vi betalar enbart lånet och 0 kr i ränta i två år!!
Och igen ett sånt här lock-inlägg som jag kommenterat förut: det är svårt att tro på dig TS.
Tycker inlägget ts gjorde om att hon ibland upplever att hon också skulle vilja leva som sonens familj gör, var en rätt stor vändning. Inte helt ovanligt att personer stör sig på något som man egentligen saknar själv, men inte tror sig vara ok att göra av olika skäl. Det var ett stort steg på vägen till insikt tycker jag. En människa ändrar sig inte på några veckor och gör totalt avbön mot allt som varit i tidigare liv. Det sker ofta steg för steg.
Vad roligt att höra att du verkar ha haft det bra hos din sons familj och sett hur de har det!
Vad tror du om att du och din man åker iväg över en weekend? Finns det kanske någonstans ni båda är nyfikna på? Kanske Paris, en kryssning eller ett mysigt pensionat/spa? Det låter som om du har axlat ett stort ansvar för många under en långt tid och skulle behöva få lite välbehövd återhämtning.
Det är kanske 3-5 dagar, och om du meddelar din dotter i god tid så borde hon kunna förbereda sig på att ta hand om sig själv under den korta tiden (planera matinköp, aktiviteter för barnen etc). Hon klarade väl av att ni var borta nu? Om inte så har hon ju er stora släkt att falla tillbaka på i nödfall.
Jag tänker att hon kanske behöver få vänja sig att ta vuxenansvar i små steg och därigenom inse att hon faktiskt är kapabel att vara vuxen.