Blir ens liv mindre värt för att man låter föräldrarna vara med?

En gåva, precis som en tjänst, är något som görs för deras skull och de uppskattar.

De är inte otacksamma för att du inte får bestämma om amning, att du ska gå ner i tid för att ta hand om deras barn (!), att du vill ge deras 1,5-åring godis, eller ge dem dina gamla möbler.

Så, hur stöttar du henne att bli en fungerande vuxen nänniska?

Handlar och tvättar ni fortfarande åt henne?

På vilket sätt skulle dina barnbarns materiella standard påverkas positivt av att deras föräldrar tar emot (och förlåt mig, men de låter hiskeligt fula) ett par sängbord som kanske inte alla går ihop med den inredningsstil de har i övrigt?

Har du tänkt på att de kanske inte gillar samma saker som du gör?

Skulle du själv ta emot något du tyckte var jättefult, bara för att någon gav dig det?

På vilket sätt skulle dina barnbarns materiella standard påverkas positivt av att deras föräldrar tar emot (och förlåt mig, men de låter hiskeligt fula) ett par sängbord som kanske inte alla går ihop med den inredningsstil de har i övrigt?

Har du tänkt på att de kanske inte gillar samma saker som du gör?

Skulle du själv ta emot något du tyckte var jättefult, bara för att någon gav dig det?

Prydnadsföremål? Hatar dem, på riktigt. 

Jag kanske har fyrtio kastruller, har du bara tjugo har du mindre än mig. Vill du ha en kastrull?

Så hur hjälper ni istället för stjälper?

Har hon åtminstone en samtalskontakt för sitt mående?

Det kvittar när de inte vill ha dem.

Låt mig gissa, du och din man har minsann fått tacka och ta emot grejer från era föräldrar vare sig ni behövde eller ej?

Såna här inlägg TS. Du vet vad jag skrivit tidigare...

Varför inte?

Hon mår så dåligt att hon inte kan ta hand om sig själv, barnen eller hemmet, hon jobbar inte trots att hon är 30+, och hon knarkar. (Vad vet du om hur ofta?)

Sa ni aldrig nej om det var saker DE tyckte ni behövde fast ni egentligen inte gjorde det?