Blir ens liv mindre värt för att man låter föräldrarna vara med?

Blir du besviken för att din svärdotter inte följde dina råd?

Ditt exempel du tar här visar ju på hur skärmade okunskap från ditt håll.

Att använda sig av ett fall med sjukdom, för att försöka påvisa att hon "inte uppskattar dig", säger en hel del om dig egentligen än din svärdotter.

Du ser inte hur otrevlig du är mot din svärdotter när du kommer med oombedda råd till henne om vad man skall göra i sjukdomsfall, eller i andra fall med.

Att dra ut ett barn i kylan med hosta kan faktiskt få förödande konsekvenser beroende på vilken typ av hosta det handlar om, och hur barnet tål kyla i övrigt.

Dock så finns det barn som blir högkänsliga mot kyla när de har hosta vid förkylning eller om de har _oturen_ att dra på sig Mykoplasma. 

Har barnet rester av lunghinneinflamation så kan de hosta mycket, och många barn, och även vuxna få problem med kylan också även om man skulle uppskatta frisk luft.

Jag tror att din svärdotter har bättre koll på sitt barn då hon har hand om det och vad som är bra för deras barn och inte bra för deras barn. Bara för att du har din s.k " samlade erfarenheter från familjen bara för att ni alltid gjort så" betyder inte att dina råd är rätt och riktiga per se.

Varför har de så ont om pengar?

Har de valt att gå ner i tid för barnets skull? (Du har ju tidigare skrivit om karriärskvinna, att båda är skötsamma och jobbar etc, så det låter ju lustigt nu om de går utan jobb)

Och knappast dödligt heller. Inget du alls har att göra med.

Hur gamla var du och maken när ni fick barn eftersom ni inte kunde ta hand om dem själva varken ekonomiskt eller praktiskt?

Är det tredje eller fjärde tråden du skiver och ältar detta, TS? Helt ärligt och i all välmening, men du behöver nog skaffa dig en terapeut och ett liv. Du verkar inte må så bra i dig själv.

TS, du beskrev just dig själv. Du tror du kan allt, vet allt och orkar allt, och det står din son och hans fru inte ut med.

TS, har du inget umgänge alls med din man?

Jag tycker inget av du tog upp är viktigt, men kan det vara så att du känner dig som mindre lyckad bara för att du själv inte gjort allt det där, och så känner du dig mindre värd bara för att någon annan gör annorlunda än du? Det behöver du inte göra, du behöver inte ha dåligt samvete eller känna att dig otillräckligt bara för att någon i din närhet gör annat än du gjorde. Du är du, andra är andra.

Ser ett spår av klasskomplex också i dina kommentarer, har det varit jobbigt för dig med din bakgrund, och nu vill du till varje pris visa upp hur "fint" du har fått det,?och så stör det dig när inte dina barn med familjer lever upp till samma "nivå/status"?

Är det verkligen ALLT ni kan ge? Vad hände med klassikerna kärlek och respekt? Det är uppenbarligen bara det de vill ha och det kan omöjligt vara för mycket begärt!

Men det du egentligen vill är väl att ge dem något fantastiskt, som får dem att uppskatta dig? Det du då kan ge är dels din kärlek, dels gåvan att du visar att du lyssnar på dem. Lyssna på vad de vill och önskar. Försök inte ge materiella saker. Något de aldrig kan skaffa själva är att ha en mor/svärmor som finns där för deras skull, på deras villkor, inte för sin egen skull. Det kan du hjälpa dem med.