Hur går man vidare efter en våldsam relation?

Du ska inte känna nån skuld eller skam alls, det ska HAN göra!

Gå med huvudet upprätt och var istället stolt att du är fri skiten.

Mitt ex var likadan. Men jag försöker se det som en av livets lärdomar.

Man kan aldrig förändra det som varit, bara välja hur man vill se på det. Och att gräma sig över saker gör bara att man förlorar viktig tid som man kan amvända till att leva och må gott. Dessutom är det bara att förlika sig med tankennom att somliga människor kommer aldrig komma till självinsikt, vad som är händer. Den dagen man kan anamma det tankesättet, den dagen är man fri.

Han har redan stulit din tid, ska du verkligen ge honom mer?

Nej... Det är precis det jag kämpar med. Vill bara få bort honom ur mitt system. Men ändå hamnar tankarna på honom flera ggr om dagen. Undrar vad han gör, hur han mår, lägger skuld på mig själv och tänker att det kanske ÄNDÅ var mitt fel. Tänker stt han kanske träffar nån och har det jättebra med. Och då kommer det verkligen bevisa att det var mig det var fel på. Du vet... Fastnat i det nätet och trasslar och trasslar.

Jag vet precis vad du talar om. Men nej, han är en vuxen man och HAN ansvarar för SINA handlingar. Det gör ingen annan.

Och det bevisar ingenting om han möter någon HAN blir lycklig med. En narcissist är endast lycklig då personen hen valt ut är totalt underkastad. Det hade kunnat vara du men du tog dig ur det.

Du har levt alldeles för länge med en skuldbeläggande människa och det kommer ta lite tid att ta sig ur det, men det kommer. Vad du går igenom är en fullt normal process vid ett uppbrott. De flesta går igenom en period där de rannsakar sitt eget beteende (och ibland även klandrar sig själva) och jag skulle säga att det tyder på att du är normalt fungerande och fullt mänsklig. Och när man levt med en skuldbeläggande individ så kan den processen bli lite extra jobbig. Men då gäller det att tänka logiskt och inte låta hjärtat få styra. Hjärtat är aldrig logiskt.

Ja! Tack!

Och visst. Jag har betett mig som en crazy-person ibland men det är för att han har drivit mig till vansinne med sin kyla/stänga av/vända ryggen mot när jag gråter/inte berätta saker/mm mm mm

Den här typen av partners letar upp ens svagheter och utnyttjar dessa. Jag har också levt med en sån man. Jag blev aldrig underkastad och lämnade tillslut, men ibland fick han mig nästan att tro att jag var galen. Trots att det var HAN som fick utbrott och skrek och/eller grät (krokodiltårar), INTE jag. Inte ofta iaf, trots att han ljög, var otrogen, utnyttjade mig ekonomiskt och blev våldsam några gånger på slutet. Nu har det gått två år sen vi bröt upp och jag börjar tänka och känna normalt igen. Men fortfarande påverkar det mig ibland. Han kunde vara otroligt charmig och trevlig. Manipulativ. Annars hade jag aldrig stannat så länge som jag gjorde.

Det blir så när man blir bemött tvetydigt hela tiden. Till slut vet man knappt vad som är sant eller ej längre. 

Jag har ett praktexempel på vad mitt ex utsatte mig för:
Jag skulle ha fest hos mig. Bjöd in en massa vänner. Jag och exet stod inne på ena toaletten medan jag försökte fixa till sminket som hade farit runt lite under kvällen. Jag frågade om han ville köra en snabbis medan vi ändå var ensamma. Han slängde då ur sig att jag under hela vår relation hade försökt våldta honom (till saken hör att han ständigt och jämt tjatade till sig sex och sket i att jag hade ont ibland).
Jag frågade om han verkligen menade det jag hörde och upprepade exakt vad han sade, och jodå, det gjorde han.
För mig är en våldtäktsanklagelse något av det allvarligaste man kan anklaga någon för och stormade ut från toaletten och in i ett annat rum. Jag orkade inte ens dölja hur jag kände.

Han gick ut till mina vänner med sitt självbelåtna leende och förklarade att jag nog hade fått lite för mycket i mig (dörren var delvis öppen så det var inte svårt att höra allt) och nu var dramatisk. 
Jag gick ut, förklarade för mina vänner vad han sagt (jag orkade som sagt inte mer) men givetvis så var det jag som var full och gaaaalen enligt honom. Tack och lov så har jag vettiga vänner som förstod hur det hela hängde ihop och de avskyr honom idag.

 

 

Puffar

Puffar igen

Behöver verkligen stöd. Allt känns så himla jobbigt

Det är nog allt bra om du skriver av dig lite även om det kan kännas lite olustigt. Som utomstående är det naturligtvis svårt att förstå men samtidigt så vet jag hur du känner dig, lite paradoxalt nog. Lite svårt att veta exakt vad jag bör skriva men jag är gärna ett stöd om du bara vill prata lite.

Så hade jag nog också känt om jag gjorde slut oavsett vad som hade hänt. Med största sannolikhet så är det ju inte dock. Jag tycker snarare att det bevisar att du faktiskt kan rannsaka dig själv vilket är väldigt positivt. Frågan är ju om han gör likadant? Antagligen inte.

Det sjuka är att du låter mycket som min mor Ts. Min far har misshandlar mina bröder, min mor och mig i hela vår uppväxt/deras förhållande. Hon tar på sig en skuld som inte är hennes. Var stark, den människan förtjänar inte bättre. Det sker för mycket våld och man har fått för stora sår på sig för att ens förtjäna att ta på sig skulden! Du kommer märka att när du väl träffar en ny vad riktig kärlek är och inte det du har behövt gå igenom!

Jag kände konstigt nog ingen skuld eller skam efter att jag lämnade kräket, men under var den hemsk. Han manipulerade mig och fick mig att tro att jag förtjänade det jag blev utsatt för. Efter att jag tagit mig ur det och gjort en polisanmälan förstod jag att det inte var mig det var fel på, att jag absolut inte förtjänade att bli så illa behandlad. Det tog dock tid innan jag kunde gå vidare i livet (dagen jag fick mitt skadestånd som han enligt tingsrätten blev dömd att betala, när pengarna fanns på kontot då försvann den tunga stenen som så länge tyngt mig).

Kämpa på TS. Det kan omöjligt bli sämre nu. Tvärtom.

Pratar du med någon närstående överhuvudtaget?

Säg till om du vill PM:a, då löser vi det.

Tack! Jo jag pratar (ältar) med mina vänner.

Det hjälper. Inser för varje gång jag pratar om honom hur dåligt jag mådde.

Hej, jag har läst en del av det du skrivit på familjeliv. Att du anmälde sitt ex och att det gick till rättegång. Jag har lite frågor... Hur betedde han sig mot dig efter avtjänat straff eller under tiden han avtjänade det? Har så mycket funderingar just nu men vill gärna veta från någon som gått igenom det.

För mig har det hjälpt att prata med andra som varit med om liknande. Man kan aldrig riktigt förstå om man inte upplevt det. Jag har även gått i samtal hos socialtjänsten. I min kommun finns en särskild enhet som tar emot kvinnor som upplevt våld.

Sen om du känner dig dum så kan jag tala om att jag hållit i utbildningar om våld i nära relationer. Jag visste ALLT om det. Men ändå såg jag det inte när det hände mig.