pappan är snål och klär bebis i för små/stora kläder!

Behöver lite råd hur vi ska lösa våra meningsskiljaktigheter..

Vi är gifta och har ett barn på sju veckor. Vi är oense (och har varit enda sen innan barnet kom) om kläder till barnet. Innan (och även nu) anser pappan att vi ska köpa alla kläder begagnat till absolut billigaste pris. Att kläderna är killkläder (vi har en flicka) och helt urtvättade gör honom inget. Jag tycker att det är bra att köpa begagnat (och har köpt i princip alla henne kläder begagnat) men jag tycker också det är viktigt med fina kläder. Jag tycker alltså att det är helt rimligt att tex betala 10 kr/plagget för lite finare kläder än 5 kr/plagget för det absolut billigaste. Detta håller inte pappan med om vilket resulterade i att han bara gått med på att betala 1/3 av barnet kostandes för kläder (vi har inte gemensam ekonomi). Han anser att jag slösar och köper för mycket och för dyra kläder (köper för ca 500 kr/storlek).

Nu har hon växt och behöver nya pyjamaser. Vi har idag fyra st i strl 50-56 (de är mer som 50 än 56). Hon är idag 56 lång. Pyjamaserna är för korta och dragkedjan går knappt att dra igen över benen för att de är för tight. Mannen tycker inte att de är för små, vilket jag anser. Han undrade om vi hade någon i strl 62 hemma vilket jag först trodde att vi hade. Då ansåg han att hon kan ha dem istället. Först och främst så klarar vi oss inte på en pyjamas då vi inte har tvättmaskin och sen kommer hon drunkna i strl 62 då det fortfarande finns en hel del kläder i strl 56 som är för stora. Sen visade sig att vi inte ens hade en pyjamas i strl 62, men då anser han fortfarande att hon kam ha dem vi redan har i strl 50-56 och att jag bara vill handla i onödan.

Jag blir helt jävla tokig! Det går inte att resonera med honom! Visst kan jag använda egna pengar för att köpa pyjamaserna men jag anser inte att jag ska behöva göra det.

Någon annan som varit i liknande sits? Hur har ni löst det?

Kan lägga till att ingen av oss tjänar jättemycket pengar men att vi båda har så vi klara oss. Vi är alltså inte fattiga på något sätt. Han har eget företag och tjänar inte jättebra pengar och vill ha kvar så mycket pengar som möjligt i företaget för att kunna bygga upp det och använder det som anledning att vara snål. Jag är verkligen ingen slösa utan handlar som sagt gärna begagnat och sparar en stor del av min lön (innan föräldraledigheten). Sen är jag inte snål heller utan unnar mig saker i vardagen. Tänkte att det kan va bra med lite bakgrundsinformation för att lättare kunna förstå situationen..