Börjat röka i smyg som vuxen

Ja, det gör det. Jag råkade skriva fel. Ett så kallat typo. Men tack för din gallsprängda indignation, den var förstås behövlig. 

Det är väl bättre att du smygröker, då rökar du förmodligen inte lika mycket som du skulle göra annars.

Här är en till som smygröker. Skäms så fruktansvärt.

Endast min väninna sedan barnsben vet om min dåliga vana. Min man har inte förstått något.

Slutade röka med hjälp av Allen Carr's bok Äntligen ickerökare år 2010. Det gick så otroligt lätt. Av någon anledning började jag igen och tänkte att det är ju så lätt att sluta så det kan jag göra när jag vill.

Riktigt så var det ju inte när man börjat röka igen efter att ha läst boken.

Röker när min man jobbar och barnen är i skolan. På jobbet kan jag inte röka så där håller jag uppe. Annars letar jag efter varje tillfälle då jag kan ta ett bloss.

Gå och hämta posten, åka och handla, gå en promenad osv.

Jag sätter upp håret och tar på mig hårskydd, har handskar på mig, vädrar eller byter jacka/tröja. Sköljer munnen, borstar tänderna, spritar mig mm för att undvika att bli påkommen.

Har ett helt kitt i handväskan, bilen och innerfickan på jackor.

Röker bara mentholcigaretter då jag tycker att de luktar mindre än vanliga.

Går det för långt emellan och jag börjar känna mig besvärad tar jag en snus.

Har sökt hjälp genom vårdcentralen men deras sluta röka- hjälp är verkligen såå dålig. Handlar mest om att skuldbelägga rökaren, vilket ju bara får mig att hålla ännu hårdare i min ovana.

Hälsopropaganda funkar ju inte heller. Jag VET hur rökning påverkar kroppen. Hade jag brytt mig om det hade jag väl aldrig börjat i första taget.

Har för övrigt smygrökt från och till sedan jag var 16 med uppehåll för två graviditeter och amning. Var dessutom helt rökfri under en period mellan jag var ca 20-25 år.

Närmsta granne bor flera kilometer bort, så de slipper se eländet.

Men vad säger din man? Det luktar ju äckligt, samt kostar pengar. Röker han?

Nej, berätta absolut ingenting!! Dina barn är snart i åldern då de själva riskerar att börja. Att de får veta att du börjat kan vara det avgörande för att de ska göra det.

Tycker du det är jobbigt att smyga iväg och röka hela tiden så finns det idag jättebra nikotinläkemedel att ta när det inte passar att röka. När man har rökt så pass kort tid som du har så är man inte speciellt beroende av vanan utan mer av nikotinet i sig, så så länge man ersätter cigaretterna med en tillräckligt stor dos brukar det gå lätt att gå över till att exempelvis använda nikotinläkemedel dagtid och röka kvällstid.

Jag har aldrig varit smygrökare i den kaliber flera av er beskriver, men jag har alltid rökt i smyg för mina föräldrar. De brukar till och med berömma mig massor för att jag varit så duktig som aldrig börjat röka, men sanningen är att jag varit rökare ända sedan jag var 18 år (är lite drygt 30 nu) med uppehåll för min graviditet.

För några veckor sedan ringde min mamma och min snart fyraåriga dotter svarade i (den fasta) telefonen. Mamma frågade om jag var hemma och dottern svarade ja. När mamma frågade om hon kunde få prata med mig svarade dottern att det inte gick. Varför det, frågade mamma. Hon är ute och röker, svarade min dotter. Min dotter hann dessutom berätta att jag brukar gå ut och röka varje dag osv. Det var bara att skamset erkänna för min mamma att jag inte alls är så duktig som hon och pappa har trott....

Jag rönte mycket mellan ca 14-25. Sedan träffade jag min man som inte röker. Då slutade jag och det var lätt. Vi fick tre barn och jag har börjat röka igen sedan vi fick sista barnet. Jag röker mycket och smygröker för min man, mina barn, föräldrar osv. Förstås vet alla om det, men vi pratar inte om det. Jag skulle kunna göra så mycket värre saker om jag inte fick röka för det blir inte så ätt att sluta denna gången. Nu är min ambition att sluta av hälsoskäl, jag vill inte få cancer. Kvinnor smyger med så mycket och är alltför duktiga generellt. Ibland behöver man en ventil.   

Jag har en historia likt flera av er andra. Rökare som slutade när jag blev gravid. Började igen i smyg efter två barn vilket var skitjobbigt, ffa känslan av att ljuga för sambon. Bestämde mig till sist att berätta för honom och märkligt nig hade han inte misstänkt någonting eller reflekterat över röklukten som jag alltid försökte dölja. Nu röker jag öppet inför alla och det känns jätteskönt även om jag säkert får svårare att sluta pga det. Jag är i övrigt ganska sportig och tränar mycket, varför omgivningen, som jag smygrökt för, blev ganska förvånade när de såg mig tända en cigg. Vet självklart om alla hälsorisker, men har svårt att tänka mig ett liv utan cigaretter. Bor på en mindre ort och det kändes t.o.m. jobbigt att köpa cigg på ICA när vissa personer satt i kassan. Enormt opraktiskt att smygröka

Min mamma har vetat ända sedan tonåren att jag rökt och var glad när jag slutade. Ändå hade jag aldrig rökt så att hon sett det och hon var den sista som fick veta att jag börjat igen. Nu vet även hon och jag "vågar" röka när hon ser, vilket dröjde tills jag passerat 30 år.

Det är verkligen skönt att slippa smyga.

Oj, men känns det inte jättefel att berätta för barnen? Vad sa dom? Jag hade varit orolig att de oxå skulle börja, att de anser att det är ok att röka.

Vad säger din man om det nu? Han har inget emot att du röker inför barnen?

Synd att du röker öppet nu, hoppas att du vill och kan sluta en dag.

Hej tjejer ni behöver inte skämmas för att ni röker, jag kan inte tänka mig ha en flickvän som inte röker, har själv börjat röka mer vid mogen ålder, är så skönt att ha en cigg i munnen ibland.

Har inte haft så oturen att träffa någon icke rökare, tycker att det känns som som dom flesta tjejer kan tänka sig att röka ibland, hur är det nu med din rökning själv ?

Sluta med smygandet, du gillar att röka, fortsätt du verkar gilla de.

Jag smygröker också vilket är skitjobbigt. Jag är 40 år och började röka i samband med min skilsmässa för ett drygt år sedan. Problemet är att jag inte gör det öppet. Mina närmaste vänner vet att jag röker men inte mina jobbarkompisar, inte mina barn, inte barnens pappa och inte mina föräldrar. Värst är varannan vecka då mina barn (10 och 13) bor hos mig. Dessutom har vi en 18-åring som bor mer oregelbundet hos mig och hon röker. Då är det nästan som värst, att se henne gå ut och röka och själv vara röksugen utan att kunna röka.

Det enklaste vore väl att säga till alla hur det är men jag känner så mycket skam kring detta att börja röka som vuxen och inte minst att ha smugit med det under ett år.