Börjat röka i smyg som vuxen

Närmsta granne bor flera kilometer bort, så de slipper se eländet.

Jag smygrökte också fram till nyligen. Hade inte rökt sedan innan jag träffade min fru, men så blev jag fast igen. Höll på i ungefar två år och gömde cigaretter, tuggade minttabletter och allt möjligt. Hon förstod aldrig. 

Lyckades sluta igen med hjälp av sån där nikotinspray. Tror det är en rätt ny grej, och den funkade bra för mig. Har dock inte lyckats sluta med den än...

Här är en till. Skäms nåt så in i helvete för min dåliga karaktär. Smygröker för min mamma, pappa, barnen, jobbet mfl. Min sambo vet dock om det. Jag kan liksom inte se mig själv som rökare, det är inte "jag". 39 år och smygröker ????. På jobbet smygsnusar jag för jag är så pass beroende av nikotin att jag inte fixar att vara utan men vill inte springa ut och smygröka där. Oroar mig för min hälsa också. Ser framför mig hur mina föräldrar och mina barn får veta att jag blivit dödligt sjuk i lungcancer och hur de bara: "men hon röker ju inte" ????.

Har för övrigt smygrökt från och till sedan jag var 16 med uppehåll för två graviditeter och amning. Var dessutom helt rökfri under en period mellan jag var ca 20-25 år.

Nästan identisk situation som min. Sjukt dessutom att våra partners blir medberoende.

Du som verkligen smyger för "alla" måste väl även vara vaksam när du köper cigg. Usch vad man kan trassla till det.

Som nån frågade i tråden, jag tycker inte att du ska berätta för barnen, speciellt inte eftersom de är unga tonåringar. Och så röker du troligtvis mindre oxå om du smyger med det.

Själv är jag icke rökare, men verkar ju finnas en hel del i samhället som smyger med sin rökning.

Men vad säger din man? Det luktar ju äckligt, samt kostar pengar. Röker han?

Bra frågor! Nej, han röker inte men jag var ju rökare när vi träffades för drygt 15 år sen och han var ett stort stöd när jag blev gravid första gången och slutade. Han har ändå alltid accepterat att jag började feströka för 7-8 år sen. Nu när det blev som det blev att jag fortsatte med ciggen efter semestern så peppade han mig i början att låta bli, men jag grejade ju inte det. Då sa jag att jag tänker försöka smyga med min rökning (av skam, men också för att röka mindre) och då sa han uttryckligen att han absolut inte vill att han och jag har hemligheter för varandra och det är sunt. Han gillar det inte, men hackar inte på mig. Mitt smygande gör att jag inte kan röka så jättemycket (ett paket brukar räcka ungefär tre dagar) och det har vi råd med.

Nej, berätta absolut ingenting!! Dina barn är snart i åldern då de själva riskerar att börja. Att de får veta att du börjat kan vara det avgörande för att de ska göra det.

Tycker du det är jobbigt att smyga iväg och röka hela tiden så finns det idag jättebra nikotinläkemedel att ta när det inte passar att röka. När man har rökt så pass kort tid som du har så är man inte speciellt beroende av vanan utan mer av nikotinet i sig, så så länge man ersätter cigaretterna med en tillräckligt stor dos brukar det gå lätt att gå över till att exempelvis använda nikotinläkemedel dagtid och röka kvällstid.