• Anonym (Dumt! Jag vet!)

    Börjat röka i smyg som vuxen

    Jag är en kvinna mellan 35-40 som börjat röka på daglig basis och tycker det känns jobbigt och pinsamt. Jag rökte som tonåring och ung vuxen men när jag blev gravid första gången slutade jag med ciggen. Efter att mina två barn var födda och färdigammade började jag feströka och har verkligen hållit min rökning till fester, vilket inte varit något problem. Jag har dessutom alltid sett till att inte röka inför mina barn. För en dryg månad sedan var min man och jag på semester utan barn på Kanarieöarna och då rökte jag nästan ett paket per dag. När jag kom hem fortsatte jag att röka lite varje dag och nu fixar jag inte att vara utan cigaretter. Det är bara min man som vet att jag röker när jag får tillfälle och det känns skitjobbigt. Mina barn (13 och 10) vet inget, mina jobbarkompisar vet inte och mina föräldrar vet inte heller om min hemlighet. I början tänkte jag att det var bra och att det skulle göra det lättare att sluta, men jag inser mer och mer att jag inte fixar att sluta just nu. Min man är förstående men jag pallar snart inte att leva i en lögn och att behöva smyga med min rökning. Ska jag berätta för mina barn och min övriga omgivning hur det ligger till och att jag faktiskt är rökare eller ska jag fortsätta smyga och hoppas att jag fixar att sluta tack vare att det är så omständligt att smyga?

  • Svar på tråden Börjat röka i smyg som vuxen
  • Anonym (Dumt! Jag vet!)
    Anonym (Fia) skrev 2016-05-13 00:06:45 följande:

    Nej, berätta absolut ingenting!! Dina barn är snart i åldern då de själva riskerar att börja. Att de får veta att du börjat kan vara det avgörande för att de ska göra det.

    Tycker du det är jobbigt att smyga iväg och röka hela tiden så finns det idag jättebra nikotinläkemedel att ta när det inte passar att röka. När man har rökt så pass kort tid som du har så är man inte speciellt beroende av vanan utan mer av nikotinet i sig, så så länge man ersätter cigaretterna med en tillräckligt stor dos brukar det gå lätt att gå över till att exempelvis använda nikotinläkemedel dagtid och röka kvällstid.


    Ja, jag är nog inne på linjen att fortsätta smyga och förhoppningsvis kunna sluta snart. Beträffande vanan är det som om även den triggats igång sedan jag var vanerökare när jag var yngre. Jag använder redan nikotinersättning (sugtabletter) vid alla tillfällen då jag inte kan röka och det är ju ganska stor del av tiden vissa dagar. Det dämpar suget, men just nu är det ingenting som går upp mot att få tända en cigarett. På något sätt blir ju tyvärr njutningen ännu större då jag oftast hunnit bli ordentligt röksugen när tillfället dyker upp.

    Tack för tipset!
  • Anonym (Avslöjad)

    Jag har aldrig varit smygrökare i den kaliber flera av er beskriver, men jag har alltid rökt i smyg för mina föräldrar. De brukar till och med berömma mig massor för att jag varit så duktig som aldrig börjat röka, men sanningen är att jag varit rökare ända sedan jag var 18 år (är lite drygt 30 nu) med uppehåll för min graviditet.

    För några veckor sedan ringde min mamma och min snart fyraåriga dotter svarade i (den fasta) telefonen. Mamma frågade om jag var hemma och dottern svarade ja. När mamma frågade om hon kunde få prata med mig svarade dottern att det inte gick. Varför det, frågade mamma. Hon är ute och röker, svarade min dotter. Min dotter hann dessutom berätta att jag brukar gå ut och röka varje dag osv. Det var bara att skamset erkänna för min mamma att jag inte alls är så duktig som hon och pappa har trott....

  • Anonym (Avslöjad)

    Jag har aldrig varit smygrökare i den kaliber flera av er beskriver, men jag har alltid rökt i smyg för mina föräldrar. De brukar till och med berömma mig massor för att jag varit så duktig som aldrig börjat röka, men sanningen är att jag varit rökare ända sedan jag var 18 år (är lite drygt 30 nu) med uppehåll för min graviditet.

    För några veckor sedan ringde min mamma och min snart fyraåriga dotter svarade i (den fasta) telefonen. Mamma frågade om jag var hemma och dottern svarade ja. När mamma frågade om hon kunde få prata med mig svarade dottern att det inte gick. Varför det, frågade mamma. Hon är ute och röker, svarade min dotter. Min dotter hann dessutom berätta att jag brukar gå ut och röka varje dag osv. Det var bara att skamset erkänna för min mamma att jag inte alls är så duktig som hon och pappa har trott....

  • Anonym (Dumt! Jag vet!)
    Anonym (Avslöjad) skrev 2016-05-21 14:02:34 följande:

    Jag har aldrig varit smygrökare i den kaliber flera av er beskriver, men jag har alltid rökt i smyg för mina föräldrar. De brukar till och med berömma mig massor för att jag varit så duktig som aldrig börjat röka, men sanningen är att jag varit rökare ända sedan jag var 18 år (är lite drygt 30 nu) med uppehåll för min graviditet.

    För några veckor sedan ringde min mamma och min snart fyraåriga dotter svarade i (den fasta) telefonen. Mamma frågade om jag var hemma och dottern svarade ja. När mamma frågade om hon kunde få prata med mig svarade dottern att det inte gick. Varför det, frågade mamma. Hon är ute och röker, svarade min dotter. Min dotter hann dessutom berätta att jag brukar gå ut och röka varje dag osv. Det var bara att skamset erkänna för min mamma att jag inte alls är så duktig som hon och pappa har trott....


    Haha! Ja, barn är ju trots allt underbart ärliga. Hoppas du inte blev arg på din dotter.

    Själv har jag inte kunnat röka sen igår eftermiddag och är galet röksugen...
  • Anonym (Larv)

    Larv! Stå för att du röker, det är väl inte någon världskatastrof att du börjat röka.

  • Anonym (Jag också)

    Jag rönte mycket mellan ca 14-25. Sedan träffade jag min man som inte röker. Då slutade jag och det var lätt. Vi fick tre barn och jag har börjat röka igen sedan vi fick sista barnet. Jag röker mycket och smygröker för min man, mina barn, föräldrar osv. Förstås vet alla om det, men vi pratar inte om det. Jag skulle kunna göra så mycket värre saker om jag inte fick röka för det blir inte så ätt att sluta denna gången. Nu är min ambition att sluta av hälsoskäl, jag vill inte få cancer. Kvinnor smyger med så mycket och är alltför duktiga generellt. Ibland behöver man en ventil.   

  • Anonym (Dumt! Jag vet!)
    Anonym (Jag också) skrev 2016-05-27 23:40:16 följande:

    Jag rönte mycket mellan ca 14-25. Sedan träffade jag min man som inte röker. Då slutade jag och det var lätt. Vi fick tre barn och jag har börjat röka igen sedan vi fick sista barnet. Jag röker mycket och smygröker för min man, mina barn, föräldrar osv. Förstås vet alla om det, men vi pratar inte om det. Jag skulle kunna göra så mycket värre saker om jag inte fick röka för det blir inte så ätt att sluta denna gången. Nu är min ambition att sluta av hälsoskäl, jag vill inte få cancer. Kvinnor smyger med så mycket och är alltför duktiga generellt. Ibland behöver man en ventil.   


    Du skriver att "alla" vet och jag tolkar det som att du aldrig röker när du är tillsammans med de du nämner. Men menar du att inte ens din man och du pratar om din rökning?

    Verkar finnas många som smygröker och det känns ju bra att man inte är ensam..,
  • Anonym (Ännu en)

    Jag har en historia likt flera av er andra. Rökare som slutade när jag blev gravid. Började igen i smyg efter två barn vilket var skitjobbigt, ffa känslan av att ljuga för sambon. Bestämde mig till sist att berätta för honom och märkligt nig hade han inte misstänkt någonting eller reflekterat över röklukten som jag alltid försökte dölja. Nu röker jag öppet inför alla och det känns jätteskönt även om jag säkert får svårare att sluta pga det. Jag är i övrigt ganska sportig och tränar mycket, varför omgivningen, som jag smygrökt för, blev ganska förvånade när de såg mig tända en cigg. Vet självklart om alla hälsorisker, men har svårt att tänka mig ett liv utan cigaretter. Bor på en mindre ort och det kändes t.o.m. jobbigt att köpa cigg på ICA när vissa personer satt i kassan. Enormt opraktiskt att smygröka

    Min mamma har vetat ända sedan tonåren att jag rökt och var glad när jag slutade. Ändå hade jag aldrig rökt så att hon sett det och hon var den sista som fick veta att jag börjat igen. Nu vet även hon och jag "vågar" röka när hon ser, vilket dröjde tills jag passerat 30 år.

    Det är verkligen skönt att slippa smyga.

  • Anonym (Dumt! Jag vet!)
    Anonym (Ännu en) skrev 2016-05-28 02:17:03 följande:

    Jag har en historia likt flera av er andra. Rökare som slutade när jag blev gravid. Började igen i smyg efter två barn vilket var skitjobbigt, ffa känslan av att ljuga för sambon. Bestämde mig till sist att berätta för honom och märkligt nig hade han inte misstänkt någonting eller reflekterat över röklukten som jag alltid försökte dölja. Nu röker jag öppet inför alla och det känns jätteskönt även om jag säkert får svårare att sluta pga det. Jag är i övrigt ganska sportig och tränar mycket, varför omgivningen, som jag smygrökt för, blev ganska förvånade när de såg mig tända en cigg. Vet självklart om alla hälsorisker, men har svårt att tänka mig ett liv utan cigaretter. Bor på en mindre ort och det kändes t.o.m. jobbigt att köpa cigg på ICA när vissa personer satt i kassan. Enormt opraktiskt att smygröka

    Min mamma har vetat ända sedan tonåren att jag rökt och var glad när jag slutade. Ändå hade jag aldrig rökt så att hon sett det och hon var den sista som fick veta att jag börjat igen. Nu vet även hon och jag "vågar" röka när hon ser, vilket dröjde tills jag passerat 30 år.

    Det är verkligen skönt att slippa smyga.


    Jag har gett upp smygandet... känner igen mig i mycket av det du skriver, bland annat skammen att köpa cigaretter när man bor i en stad som inte är alltför stor. Det är ju en historia i sig...

    Har berättat för mina barn hur det ligger till och även på jobbet. Röker öppet nu och det är faktiskt befriande. Nu återstår bara mina föräldrar, men min plan är att de ska förbli ovetande...
Svar på tråden Börjat röka i smyg som vuxen