Känner mig dåligt behandlad av min chef

Får man gissa att du är ganska ung TS och inte haft så många arbeten?

Har blivit av med icke-fasta anställningar för mycket mindre än så frånvaro när jag var yngre. Sen lärde jag mig att det spelar i princip ingen större roll hur mycket det inte är "mitt fel", eller hur ömmande eller jobbigt man själv tycker det är - är du inte där kommer du bli av med jobbet, det är dels dyrt med anställda dels är det dyrt med konsekvenserna av att de inte är där (antingen i form av minskad produktivitet eller logistiken runt extra vikarier eller i värsta fall beordrad övertid för andra anställda). I det här fallet har du i princip bara hunnit vara besvär för arbetsgivaren, då byter de hellre ut dig så fort som möjligt då risken är stor att du kommer vara någon som det alltid "händer" något för och med låg tröskel för att inte dyka upp och när det gäller vikarier är det något det värsta de kan vara, tyvärr. 
Har man däremot redan visat att man är pålitlig med mycket hög närvaro har man betydligt mer "goodwill" när något händer, då vet de att det är ett undantag. 

Drar man det krasst kan även en del arbetsgivare tycka att det är lite för nonchallant att lägga så stor risk att komma hem från semester bara 1 dag innan du ska börja från ett land du har relativt stor risk att åka på magsjuka i. Är det ditt "fel" att du åker på magsjuka och dessutom så pass du "måste"(ja, alla tillfällena ifråga tyder på att du nog är en person med låg tröskel för att vara hemma, så tyvärr inte helt uteslutet att det hade räckt med färre dagar) vara hemma en hel vecka? nej inte alls, men du hade kunnat avsevärt minskat risken med att inte ha så kort tid mellan hemkomst och att börja nytt jobb. 

Det hela med systern så var det ju uppe en hel del redan i den tråden att man faktiskt kan få sparken rakt av för något sådant (lite beroende på hur allvarligt det bedöms och hur nära anhörig en syster kan anses). När systern väl kommit till akuten/alternativt ambulans (som naturligtvis du kunde ringa om hon var oförmögen) så har hon inte något akut behov av dig, utan ansvaret på medicinsk personal. Skyldigheten att infinna sig till arbete är mycket mer omfattande än vad många tror. 

Det som verkligen dock blir förbryllande är att du inte tog till dig efter den tråden och reaktionen från arbetsgivaren där och insåg att du nog skulle bli av med arbetet om du tog 2 veckor borta efter. De flesta som jobbar efter en sorg gör det inte för att de nödvändigtvis "vill" det, utan för att de inser att de måste. Handlade om en av dina föräldrar eller ditt barn som plötsligt och oväntat avled i en olycka kan man förstå att det kanske var helt omöjligt att infinna sig till arbetet, och då är kanske ett förlorat vikariat från det inte särskilt viktigt i sammanhanget ändå. Är det någon som inte var i direkt upp eller nedstigande led och/eller inte plötsligt och oväntat, ja då är det inte riktigt rimligt. Vara ledsen och sörja är alltid rimligt, men att utebli från arbetet pga är inte alltid det - då har man generellt lite för låga trösklar för vad arbetslivet kommer acceptera. 

Det kan låta hårt, men chefen har verkligen inte från vad du skrivit här behandlat dig dåligt (många skulle dessutom sett till att avsluta din anställning redan där efter systern efter att du uteblev helt och inte bara såg till hon kom till vård enhet och sedan inställde dig), inte heller på något orimligt eller oskäligt sätt. Rent krasst spelar det inte heller någon roll om du anser dig ha anledningar, långt ifrån alla anledningar har arbetsgivaren någon skyldighet att ta någon hänsyn till. Och handlar det om t ex provanställningar och andra lösare anställningar de kan avsluta närsom så kan de helt enkelt avsluta bara för att de tycker du är ful eller har ett irriterande skratt. Inte troligt någon seriös arbetsgivare gör det dock, men du måste verkligen visa din absolut bästa sida för de inte heller ska välja någon annan, de måste gilla dig och känna att du tillför mer än du "kostar" i både pengar och ansträngning (upplärning, administration etc. ). 

Du har egentligen två "val" här, antingen får du lära dig något av det och göra allt du kan för att få en "högre tröskel" innan du uteblir från arbete samt minska risker för att du uteblir (det kan vara allt från att se till att skaffa sig bättre hälsa, eller se till att man inte är ensam om att ta en stor mängd VAB  till att påbörja resan till arbetet en timme tidigare än nödvändigt om man t ex ofta råkar ut för trafikproblem eller tågfel eller liknande) - eller så gör du inte det och får ta att du nog kommer bli av med ett antal fler anställningar i framtiden, tyvärr. 

Beklagar dödsfallet i familjen oavsett. 

TS hade nog inte blivit av med det i förtid om det "bara" varit magsjukan (som nog var någon eller några dagar längre borta än absolut nödvändigt) och 1 pass med systern (chefen gick ju med på att låta det bli bara bli obetalt och inte trots grund avskeda på det som många nog gjort) - utan att dessutom sedan ta 2 veckor bort dessutom för något definitivt inte smittar någon annan. Allt inom samma månad som var den första, eller ja inte ens en hel månad. 
Samhället kan inte fungera om alla har så låga trösklar för att stanna hemma. Är det dessutom så att magsjukan är indirekt orsakad av att inte tagit säkerhetsmarginaler med utlandsresa och start av nytt jobb och oförmåga att förstå att man inte bara kan utebli för att man hellre sitter med en vuxen på akuten och 2 veckor för sorg av något som inte verkar vara något så nära som förälder barn eller partner och troligen inte ens plötsligt påkommet (vore det något av ovanstående så är jag säker på att det hade nämnts) så är det långt för låga trösklar för att fungera i ett arbetsliv och arbetsgivaren kan lätt hitta någon annan som kommer vara mer pålitlig i sin närvaro. 
Som i alla fall en arbetsgivare påpekat hitintills är det under mindre än en månads tid gränsfall på mer än vad som är accepterat under ett år. Är man dessutom vikarie är det en mindre fungerande. 
Man kan tycka hur man vill att oavsett känslighet skulle accepteras, men då skulle det behövas ett samhälle där de svaga (inklusive de med förtidspension och pensionärer i allmänhet och de som TS) försörjs av anhöriga (om de har tur att ha några) och de som jobbar måste vara än mer närvarande och definitiv inga chanser för generös föräldraförsäkring eller sjukförsäkring gemensamt. En del vill hellre ha ett sådant slags samhälle (exempelvis USA ligger nära), men du och TS skulle förlora stort på det om ni inte har rika och generösa familjemedlemmar. Sverige har ovanligt mycket skyddsnät (och det tycker jag är bra), men för att det ska kunna bestå måste arbetsmoralen vara mycket högre än TS uppvisat. Tyvärr.