Ni som valt bort att skaffa barn, ångrar ni ert beslut?

Är förvisso inte så fasligt gammal (28) men har alltid vetat innerst inne att vara mamma inte är någonting för mig, jag skulle vara en olämplig förälder. Det är inget jag skulle vilja vara heller.

Jag känner personligen att jag inte vill riskera utsätta ett oskyldigt litet liv för mitt skiftande humör, svängningarna som min bipolära sjukdom innebär och utmattningssymptomen som kommer så fort jag inte får sova okej.. Jag skulle gå under som människa om jag hade skaffat barn, energin finns inte där helt enkelt. Jag har också själv vuxit upp i ett hem med psykiskt sjuk förälder, och även om jag älskar min mamma jätte mycket så har det varit grymt jobbigt att se henne sjuk. Riktigt sjuk. Det är många tråkiga minnen jag bär med mig ifrån barndomen.

Något som också bekymrar mig och påverkar ytterligare är det här med vart samhället är påväg & konsekvenserna utav den globala uppvärmningen. Tillräckligt många kommer få det besvärligt nog, jag behöver inte bidra med ytterligare fler som ska genomlida det.

Sist men inte minst, jag älskar att vara ensam. Trivs och njuter i ensamheten. Självvald ensamhet orsakar inte ångest eller dåligt mående på annat vis. Tanken på att bli gammal och inte ha något barn/barnbarn som kommer och hälsar på mig skrämmer mig inte heller. Social media lär ju finnas på ett eller annat vis också. Så jag har lite svårt att se framför mig att min generation riskerar att bli totalt isolerade ifrån möjligheten att umgås med andra människor som gamla. Oavsett om man har barn eller inte.