Ni som valt bort att skaffa barn, ångrar ni ert beslut?

Nu sitter jag här 1,5 år senare. Har en tre månader gammal son. Är överlycklig att fått barn och önskar att jag fått ett tidigare. Mammalivet är fantastiskt!

Alla ni som skriver att ni inte gillar BARN; de växer ju och blir vuxna? Att välja bort familj handlar ju om något annat. Barn har man ju hela livet (förhoppningsvis...) det är ju så mycket mer än småbarnsåren.

Håller helt med i allt du skriver. Jag har nio syskonbarn, en av dem snart vuxen. Tror inte de kommer låta tant L sitta ensam när hon blir gammal. Inte efter allt jag gjort för dem, tagit med dem på resor med mera. Men OM de låter mig sitta ensam (hur nu alla nio ungar skulle lyckas med det...) så är de dåliga människor.

Jag tror verkligen att det finns folk som borde förbli lyckligt barnfria. Min bror är en sån som skulle bli miserabel med barn. Men det finns säkert fler som jag, som tror att de inte inte mår bra av barntillvaron men som egentligen skulle gilla det. Om man inte har egna barn eller närstående barn märker man kanske barn framförallt när de utmärker sig, och det kan ju ofta vara negativt (skrik i affärer och på flyg t.ex.). Det är ju lite annorlunda att få ta del av myset och det roliga också.

Det är lätt att utgå från sig själv, men för min del passade det väldigt bra att få barn sent. Det var superhärligt att få uppleva nästan två decennier av hyfsat kravlös vuxentid och att kunna hoppa på spontana möjligheter. Det var sånt som gjorde att jag liksom hittade min personlighet och trygghet. Jag kan se hur de som skaffar barn tidigare kan känna sig lite låsta och snuvade på erfarenheter, för de spenderar ju en stor del av sina bästa år med småbarnsstök (som är rätt krävande). Jag inbillar mig att de som vet att de vill ha barn skaffar barn rätt tidigt i livet.