Ni som valt bort att skaffa barn, ångrar ni ert beslut?

Hos mig har längtan eller ens en vag önskan om att skaffa barn helt enkelt aldrig infunnit sig. Jag är 45 så så skeppet har definitivt seglat men lyckligtvis ångrar jag mig inte alls.

Det finns barn i min närhet som jag tycker fantastiskt mycket om och njuter av att umgås med (och andra som jag mest bara tycker är väldigt osympatiska och undviker att träffa) men egna?- verkligen inte sugen.